Författararkiv: Christina Lindeqvist

Tisdag 7 dec är snart

Foto från utställningen "Ruhr Blicke" på Världsarvet Zeche Zollverein i Essen.

Så här så det ut i Ruhrområdet på 1960-talet, ja fram till ca 1980 då den tunga industrin kom till vägs ände här och flyttade till Asien. Landskapet var insvept av smogliknande luft och en gul himmel täckte alltihop. På 1980-talet började hoppet om något nytt spira. Det tog nog ca 20 år tills omvandlingen började tog fart mer ordentligt. Siktet var inställt på kultur och handel. I år 2010 är Ruhrområdet Europas Kulturhuvudstad som första område, med Essen som central punkt. Där ligger Världsarvet Zeche Zollverein, den fd gigantiska kolgruvan med sitt kokskokeri, som idag är en jättelik mötesplats för kulturella aktiviteter och rekreation med miljoner besökare varje år. Och en grön skog har växt in, grönt är det överallt. Luften är klar och himlen blå.

Utsikt över det idag så skönt gröna Världsarvet Zeche Zollverein i Essen. Foto Ch Lindeqvist under studieresa till Ruhr med en grupp från Ekomuseum i juni 2010.

Om detta märkvärdiga som hänt i Ruhr får man höra på Dalarnas museum tisdag den 7 dec kl 10-15. Det blir föredrag av industriarkeologen och professorn Wolfgang Ebert, som var med och byggde upp det nya kultur-Ruhr. Han berättar också om det nätverk som byggts upp i Ruhr ”Route Industriekultur” där man kan erbjuda temarutter, jag tror det är så många som ett 20-tal. Han kommer även att berätta om ERIH, European Route of Industrial Heritage, ett internationellt nätverk med temarutter genom flera länder i Europa. Största medlemmarna är England och Tyskland. Där vill Ekomuseum också vara med. Hela Bergslagen passar in där. Även andra platser i Sverige. Vi ska knyta ihop oss med Europa mycket mer, komma närmre. Wolfgang Eberts föredrag är en viktig start. Det är spännande att höra honom, därför ska ni alla komma och lyssna och se hans bilder. Han talar en tydlig engelska. Det är Bergslagssatsningen som bjudit in honom och allt är kostnadsfritt. Lunch ingår! Därför bör man anmäla sig till: anneli.johnson@bergslaget.se senast 3 dec. Utan föranmälan blir det varken lunch eller kaffe!

Kraftverkens arkitektur

Lämna ett svar

Per Stymne berättar om kraftverkens form och arkitektur på Bergslagstinget 2010.

Att kraftverk och kraftstationer kan vara så spännande! Per Stymne berättade om dem på Bergslagstinget lördagen den 13 nov på Ludvika Gammelgård. Han är som civilingenjör speciellt inriktad på kraft och energi, han är dessutom fotograf och teknikskribent som rest runt i Sverige i åratal och fotograferat kraftverk. Han berättade om de första röda stugorna som uppstod på 1890-talet och som hyste de första kraftstationerna vid dammarna. Sen kom ett slags medvetande om byggnadens form och arkitekter kallades in. Elkraften skapade en stark boom och byggandet av kraftverk vid 1900-talets början tog rejäl fart. Per Stymne liknade det vid IT-boomen kring sekelskiftet 2000. En av de stora arkitekterna var Erik Hahr (1869-1944) som även var stadsarkitekt i Västerås. Han ritade många berömda kraftverk. Då var det slut med den lilla röda stugan. Kraftstationerna byggdes av sten och tegel, stora ståtliga kyrkliknade byggnader. Under denna tid anlades ”nationalkraftverk” som Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. På 1920-talet kom funktionalismen och arkitekturen blev avskalad, stram och ren, betong var byggnadsmaterialet. Det var då Åtorps kraftstation i Degerfors kommun byggdes. Till och med interiören är genomtänkt. Beundra golven i maskinhallen! Och detta var bara en mindre kraftstation – ingen offentlig miljö. Och ändå fanns en längtan efter skönhet, färg och form. En estetisk strävan.

Interiör. Maskinhallen i Åtorps kraftstation byggd 1932. PowerPoint-bild Per Stymne.

Efter funkisen och andra världskriget dök kraftverken ner under jord. Det gällde nu att skydda dem från framtida bombflyg. Och därvid har det blivit. De kraftstationer som byggs idag är underjordiska anläggningar och inga arkitekter behövs längre för det bygget.

Guider och vägvisare

Lämna ett svar

Eftermiddagsmöte på kommunkontoret i Fagersta. Mi Abrahamsson till vänster och Raija Edvinson till höger. Fotat med min iPhone, det funkar ganska bra.

Under andra hälften av 1990-talet hade man i Ekomuseum väldigt bra guideutbildningar i samarbete med Skinnskattebergs folkhögskola. Det skedde på en hög nivå och man blev ”Bergslagsguide”. Det var också de gyllene åren med stora EU-bidrag för att bygga upp Ekomuseum Bergslagen. Många av de guider som finns i Ekomuseum idag, gick den fina utbildningen då. Idag saknar vi en sån utbildning, ja -vi har inte ens guidekurser. Det har känts bedrövligt för behovet är stort, även av fortutbildning. Ekomuseum har minskade ekonomiska resurser idag. Men vi ska inte klaga! Initiativkraft och påhittighet finns vilket är en förutsättning för utveckling. Från två håll samtidigt kom nyligen förslag: från Raija Edvinson, turismansvarig i Fagersta kommun och från Mi Abrahamsson, egen företagare och guidesamordnare i Smedjebackens kommun. Lätt för mig att begripa att NU är stunden inne! Tiden är mogen för en guideskola som Ekomuseum kan stötta och dra nytta av. Mi vill sätta igång efter jul i samarbete med ABF och Raija har behov av guider och utbildning i sin kommun. Det är just den motivation som krävs för att skrida till handling. Men först lite planering på kommunkontoret i Fagersta över en kopp kaffe. Och allt verkar falla på plats på ett mycket naturligt sätt. Vi hade en konstruktiv diskussion om innehåll, struktur, tidplan och kvalitet, om certifiering av guider. I februari-mars planerade vi ca 6-8 kurstillfällen i Fagersta, ett slags första test, en start. Det händer nåt och sen kan vi börja bygga med Mi som ansvarig. Vad det kändes bra!!

Järnrutten på tapeten

Lämna ett svar

Här möts en styrgrupp på Ekomuseums kansli i Ludvika.

Idag på förmiddagen hade vi en träff på Ekomuseums kansli i Ludvika. Det var från vänster Husbyringen med Gunhild Roos, Bergslagssatsningen med Göran Hogstad, affärsutvecklare och Marie Östblom, konceptutvecklare samt form och bildbyrån Walborg, Birgitta Wahlberg. Ja, sen var det jag själv från Ekomuseum förstås. Järnriket kunde tyvärr inte komma. Järnriket och Ekomuseum äger tillsammans Järnrutten, som gjorts av Snowtrail på Ljusterö. Nu är det tänkt att Järnrutten ska utvecklas med en reseplanerare och där är Marie Östblom en drivande kraft. Walborg kan sånt. Och Walborg har jobbat fram en väldigt bra idé, en applikation som man kan skicka till sin mobil. Den kan användas just för rutter, när man ska göra sin egen resa i ett område. Vi får se nu hur det blir. Nu måste alla entreprenörer som är med kontaktas och många beslut fattas. Vi har att göra i både Järnriket och i Ekomuseum i vinter. Bergslagssatsningen går nästa år den 1 juli in i etapp 3 och beskedet om detta kommer på vårkanten och när det sker så tar allt en väldig fart. Vi måste vara klara när vårsolen börjar värma oss. Och då står ju sommaren redan för dörren…herregud!

Nu planerar vi i brödprojektet

Lämna ett svar

Eva Långberg, projektledare i våra brödaktiviteter, sitter på Ekomuseums kansli och planerar med mig.

Eva Långberg, projektledare och brödentusiast, besöker Ekomuseums kansli för planering.

Projektet Bröd i Bergslagen har startat, ja det har jag redan skrivit om, men vi befinner oss i en planeringsprocess. I fredags på eftermiddagen satt Eva och jag på kansliet på Ludvika Gammelgård och gjorde listor på allt vi ville göra. Vilka föreningar och vilka ugnar vill vi gärna se i gång? Och hur ska vi få till ett bra samarbete med våra nya svenskar, de invandrarföreningar som har bildats lite här och var, och som säkert har mycket att bidra med vad gäller brödkultur. Nu är ju ABF projektägare och där finns koll på alla slags föreningar. Ekomuseum bidrar med sina. Sen ska vi blanda. Det ska bli oerhört intressant och vi är glada att vi har två år på oss för det väntar mycket jobb med cirkelverksamhet i brödbak och hur man sköter en vedeldad ugn. Men Eva är en klippa, hon har kört kurser i många år och kan det mesta om bröd! Och redan till sommaren 2011 ska vi ha en brödmässa någonstans i Ekomuseum. Men det har jag visst redan skrivit tidigare? Nåja, det tål att upprepas….

Kraft och Energi – en inspirationsdag

1 svar

Kraft & Energidagen i Forsslundssalen på Ludvika Gammelgård samlade rätt mycket folk. Det var tydligt att ämnet berörde.

Ja, det kom rätt mycket folk igår lördag till Ludvika Gammelgård! Ämnet intresserar! Det är något som berör oss, det var tydligt. Ekomuseum bjöd på tre proffsiga talare: Gunnar Asplund, Per Stymne och Örjan Hamrin. Jag ska återkomma till dessa herrar, och börjar här med den första:

Gunnar Asplunds inledning på sitt föredrag.

Gunnar Asplund inleder sitt föredrag med en fråga: Kan elektricitet lösa jordens energi- och klimatproblem? Han besvarade frågan med att visa att det går alldeles utmärkt!

Gunnar Asplund har i många år lett utvecklingsarbetet på ABB i Ludvika med en lysande uppfinningsrikedom. Och då ska man veta ABB i Ludvika är världsledande inom sitt område. Han presenterade idéer och problemlösningar på världens energiproblem som vände synen åtminstone på mig. Han ser i stort (där vi vanliga ser i smått) och visade på fantastiska möjligheter till energiförsörjning. Och det var inga visioner, så som jag trodde, utan högst verkliga lösningar på svåra problem. Energi är svårt, vårt oljeberoende än svårare. ”Peak oil” har sannolikt redan passerats och vi står mitt i ett veritabelt paradigmskifte på alla upptänkliga plan. Stora kursändringar är på väg och när oljan tar slut, vad gör vi?? Vi har dryga 100 års oljeberoende att ta itu med. Men Gunnar Asplund grejar det!! Han har varit med och skapat sinnrika elsystem med hjälp av sol- och vindkraft, det låter inte klokt men det finns redan en högst konkret plan på att förse Europa med solkraft från Sahara! Visste ni att 90% av världens befolkning bor närmare än 270 mil från en öken? Det går alltså att leda elektricitet från öknarna till alla – solig elektricitet!! Gunnar Asplund berättade om våra energibehov på alla plan och på slutet presenterade han också ett helt nytt unikt sätt att ladda elbilar och det kommer att funka! Numera jobbar han i eget företag och som konsult. Hans system kommer – det är en mest en tidsfråga. Laddningen sker under färden, en obegripligt smart lösning. Slut med bilavgaser! Tyst trafik! Slut med långa laddningstider. Bara det! Ja, detta var en underbar dag, en mörk framtid blev plötsligt väldigt mycket ljusare….. Slutsatsen var att världen kan klara sig utan fossila bränslen men INTE utan elektricitet. Men kärnkraften då? Min egen fundering….ja, den kan snart slänga sig i väggen!

Ett ”Geocentrum” är drömmen!

Lämna ett svar

Här planeras lite mer konkret ett Geocentrum i Riddarhyttan. Vi höll mötet i Allaktivitetshuset mitt i byn.

Processen är igång och även om den kan bli lång och ibland kanske trevande, så kommer den att mynna ut i något beständigt, det är min övertygelse. Idag möttes vi ett tiotal personer i Riddarhyttan för att börja dra i trådarna. Där fanns kommunalrådet Lars Andersson, länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge och nyblivne arkitekten Gustaf Wennerberg, som förra året ritade vårt planerade geocentrum som sitt ex-jobb – det blev en start på projektet. Där fanns också ideella företrädare för Ekomuseum och hembygdsföreningen samt jag själv. Det blev ett bra samtal därför att gruppen var precis lagom stor. Vi kom till beslut! De flesta av oss ska träffas igen den 9 december och bilda föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan” bara för att det är betydligt enklare att driva igenom svåra saker med en förening i ryggen.

Vi vill lyfta fram Bergslagens geologi i sin helhet samt visa på det speciella i Riddarhyttan: Röda Jorden, det mineralrika Bastnäsfältet, Kopparverket, Lienshytte masugn, Geologislingan och det istida landskapet, som är så tydligt just på denna plats. Vi vill skapa kopplingar mellan dessa platser och andra intressanta geologiska platser i Bergslagen, skapa ett lärande geocentrum för Bergslagens geologi. Det vore till stor nytta för alla, invånare och besökare, skolor och forskare och en bra start för geoturism i Bergslagen.

Finnskogsträff i Fredriksberg

Lämna ett svar

Folkets Hus i Fredriksberg, plats för Finnskogsträffen. Foto Ch Lindeqvist.

Plötsligt kom snön! På sliriga vägar tog sig i alla fall ett 30-tal personer till Folkets Hus i Fredriksberg för ett första lokalt möte i EU-projektet Finnskogarna.com. Nu drar jobbet igång med lokala träffar i alla finnskogshörn från Torsby i Värmland till Alfta i Hälsingland och kanske uppåt norra Hälsingland och Medelpad också. Finnskogarna eller finnmarkerna, som de kallas i Dalarna, är vidsträckta områden och finns i stora delar av Mellansverige. Läs om det nya projektet här. Idag gick projektledaren Susanne Andersson, själv från Fredriksberg, igenom hela upplägget.

: Susanne Andersson går igenom projektets alla delar.

Det finns ett stort intresse för att lyfta den skogsfinska kulturen i besöksnäringen – just så lyder även projektets syfte. Företag och föreningar är välkomna. Jag finns med för Ekomuseums besöksmål i Grangärde finnmark: Finngården Rikkenstorp, Luossastugan och Skattlösberg samt Mårtens och Kullens kyrkstigar.

Projektupplägget handlar mycket om att få igång turismen. Målet är att 2013 ha 200 bokningsbara paket med aktiva och hållbara affärsplaner och alltihop med miljö- och kvalitetscertifiering. Det känns bra! En basutbildning erbjuds nu i finnskogskunskap, dels en generell kurs och dels i lokala cirklar. Sen kommer miljö- och kvalitetssäkring och paketering på det. Det blev mycket prat och möten beslutades, cirklar ska bildas och jag själv funderar över hur Ekomuseum kan vara med och paketera Rikkenstorp.

Föreningen Namsa

Lämna ett svar

Namsa-exkursion på Öland i april 2010. Botanisten Mattias Iwarsson från Centrum för Biologisk Mångfald i Uppsala leder oss på en naturstig nära Vickleby. Foto Christina Lindeqvist.

Namsa (Naturhistoriska museernas samarbetsorganisation) har kansli på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. I Namsa finns superkompetenta naturvetare: geologer, biologer, limnologer, botaniker osv. Varje vår i april håller man årsmöte nånstans i Sverige. I våras var vi på Öland. Det är möten man ogärna missar!! I Namsa knyter vi nya kontakter inför den nyorientering som pågår mot kulturen i naturen. Marken vi trampar är alls inte oväsentlig – tvärtom. Kunskap om naturresurserna är grunden för en djupare förståelse av kulturyttringarna. Vi gillar alltså geologer och ekologer just nu. Geoturism kommer att involvera nya människor och innebära nya öppningar, nya samarbeten. På torsdag samlas vi några stycken i Riddarhyttan för att påbörja processen med ett Geocentrum just där. Och Namsa har beviljat oss ett uppmuntrande startbidrag på 6000 kr för att genomföra en geologidag till våren!

I naturen finns mycket att förvånas över! Namsa-exkursion på Öland. Foto Christina Lindeqvist.

Kraft och Energi

Lämna ett svar

Är vattenhjulens tid helt förbi?? Detta är Östanbergshjulet som drev en kraftledning av trä "stånggång" till vattenpumparna i gruvan. Står idag på Ludvika Gammelgård. Foto Christina LIndeqvist.

Nu på lördag är kan ni komma till Ludvika Gammelgård och hämta både kraft och energi, för där håller tre mycket kompetenta män inspirerande föreläsningar i detta ämne. Vi får höra nya saker!! Ja– vi behöver höra nytt, vi behöver insikter och vi behöver visioner om framtiden!! Då måste vi också förstå vad vi redan skapat, vår historia. Vi behöver ju tänka om, inte bara lufsa på i gamla banor och förbruka energi som om det var gratis. Vi är många som bor på det här klotet numera och det är vårt enda jordklot dessutom. Vi kan inte lämna det, vi har ingenstans att flytta, det finns inte längre några tomma kontinenter att breda ut sig på. Och vårt vardagsliv är ganska skört!! För inte så länge sen så var det ett totalt elavbrott i Ludvika. Allt stannade av och mörkret lade sig kompakt över stan. Det blev helt tyst! Ja, förutom lite bilmuller. Nog känns det lite oroligt såna stunder – tills man hittar tändstickorna och ett stearinljus. För ficklampan låg i städskåpet och batteriet var gammalt. Allt ska man visst tänka på. Kraft och energi alltså! Vi är fullständigt och totalt beroende av det för vår överlevnad. Och det går man ju inte runt och funderar över, nej det är nåt man tar för givet….

Alltså VÄLKOMNA lördag 13 nov kl 10,00 (och gärna en halvtimme före så ni hinner dricka lite kaffe) att lyssna på Gunnar Asplund, Per Stymne och Örjan Hamrin som berättar om framtidens visioner och idéer, om kraftverkens form och arkitektur, om kraftens historia socialt och ekonomiskt. Och det finns gott om plats i Forsslundssalen!!! Mer info finns på Ekomuseums hemsida under tips.

Föranmälan till Ekomuseum: 0240-66 30 82 (telefonsvarare finns) eller till: info@ekomuseum.se. Det serveras nämligen både kaffe och lunch och det är bra att veta hur många som kommer. Det kostar därför 100 kr att delta denna kraftdag vilket betalas kontant på plats.