Etikettarkiv: Hallstahammar

Tjänstemannamöte fick kanaltema

Vi träffades igår på trevliga Lindgården vid Västanfors kyrka. Det blev ett ovanligt bra möte därför att nye kulturchefen i Hallstahammar, Sven-Olof Juvas, bidrog med nya friska idéer, vilket fick igång ett brett och kreativt samtal! Jag må då säga! Ja, jag blev lite tagen. Jag ska inte här orda så mycket om idéerna utan mer säga att det kommer att visa sig på sikt och att vi har kanalen för ögonen.

Vi formerade oss raskt till en arbetsgrupp som stämde möte i mitten på januari i Västanfors och vi ska planera saker som har med vår gemensamma kanal att göra. Det är lite ovanligt att tjänstemannagruppen går igång på detta sätt. Strömsholms kanal, vår pulsåder, där all trafik mellan Stockholm och stora delar av Bergslagen gick innan järnvägen, bilarna och vägnätet slog ut den totalt.

Betänk att allt resande före järnvägens tid till Dalarna skedde via Strömsholms kanal. Man for med båt från Stockholm på Mälaren till Strömsholm, som ligger i Hallstahammar. Där bytte man till pråm som tog sig upp genom de 26 slussarna 100 m uppåt till Smedjebacken, slutstation. Därifrån gick man nog mest till fots över skogen till Falun och Siljansbygden om man inte fick lift med hästskjuts. Hela båtfärden tog två dygn.

Dags sätta ljuset på vår kanal som berör alla våra stiftare, ett gemensamt kulturarv: www.stromsholmskanal.se.

Julgran, Julbak och Julmarknader

I köket här i Gamla Gästis på Ludvika Gammelgård bakas det varje dag just nu. Lussekatterna tornar upp sig i högar, packas i plastpåsar och frysarna fylls. De går åt som smör i solsken när det är dags för julmarknad. Och apropå smör, obs! allt härifrån är numera bakat på smör, det gör skillnad. Det är dessutom husmorsproffsen som bakar, ett nöje att se på. Och dofterna…huset fylls av väldoft…aaah… ABB:s seminariegrupper som stökar på övervåningen gillar också dofterna. Utanför på gräsmattan har  julgranen kommit på plats, nu väntar den på belysning och till helgen så tänds den, det blir så fint! Men var är snön?? Förra året var det full vinter vid denna tid. Man blir ju lite fundersam….men å andra sidan så har jag minnen från sena vintrar förr. Men nu ska jag rada upp några julmarknader här nedan så ni inte missar dem, om någon av er vill gå, snön kanske hinner falla över några av dem:

LÖRD 26 nov:
Ramnäs, Valsverket & Söderhammar, kl 14-18

 SÖND 27 nov:
Smedjebacken och Meken, kl 13-18
Norberg, Skinnarängs Kvarn, kl 13-17
”Slöjdarnas marknad” Västanfors hembygdsgård, Fagersta, kl 12-17

SÖND 4 dec:
Ludvika hembygdsgård, kl 12.30-16

SÖND 11 dec:
Grangärde kyrkby, kl 11-16
Karmansbo smedja, från kl 14, Lucia kl 15.30
Skantzen, Hallstahammar, kl 12-16

Bakstugan på Skantzen i Hallstahammar

Vi for till Skantzen idag för att inspektera bakstugan Eva Långberg och jag. Det var för projektet Bröd i Bergslagen förstås, Eva är projektledare. Bakstugan drivs av Svedvi Berg hembygdsförening. Vi hade med oss gymnasisten Niklas som praktiserar fem veckor på ABF i Ludvika, han ska lära sig lite om fritidsaktiviteter. Det är bra det! Folket på Skantzen använder aktivt sin bakstuga, bakar och säljer bröd vissa dagar under året, de bedriver även viss kursverksamhet. Frågan var nu om vi kunde bidra med något?

Eva Spännare och Siv Nääv från föreningen tog emot med ett fint dukat kaffebord i lika fina Mekanikus, där Strömsholms kanals tekniske chef en gång i tiden bodde. Det var gott med en kopp kaffe för det tar halvannan timme att köra dit från Ludvika, då blir man sugen. Damerna på Skantzen var mycket intresserade av både goda råd och av en kurs, så det kan nog bli läge för surdegsbakning framöver. Evas plan är att köra igång när vintern passerat, framåt mars så där. Och bakstugan! Den ligger oerhört vackert nere vid strandkanten vid Dammsjön. Under golvet kluckar vågorna liksom i ett båthus, det är ovanligt. Här ska nu bakas nästa gång på julmarknaden söndag 11 december! Då måste nog jag fara hit och se med egna ögon, det är lite kul med julmarknader i dessa miljöer, det blir extra stämningsfullt.

Bröd i Bergslagen har varit igång i drygt ett år nu och har hunnit med massor! Ändå jobbar Eva bara halvtid i projektet. Det ska fortgå ett knappt år till, sen är det över, men samtidigt har det väckt ett sådant intresse att en fortsättning och en utvidgning är både fullt tänkbar och möjlig. Bröd engagerar människor!

Var det bättre förr?

Hur ofta får man inte höra att det minsann var mycket bättre förr?? Ja, jag har då hört det många gånger. Och jag har även hört mig själv säga det, jo faktiskt. Om jag nu ska rannsaka mig själv lite. När jag själv säger det så tänker jag på 50-talet, då jag var barn och då allting var så himla bra. Eller tänker jag på 60-talet då jag var tonåring och då allting var nästan lika bra. Sen dess har inget blivit bättre…eller har det? Jooo….men det beror ju på vad man menar förstås.

Den här frågan har i alla fall sysselsatt Vallbyprojektet och den har resulterat i en liten bok med elva livsberättelser. Man ville undersöka hur det egentligen förhöll sig, var det bättre förr eller inte. Elva personer har berättat, antingen själva eller i intervjuer och åldrarna är spridda mellan 54 och 98 år.

Jag läser om Lisa, född 1922 på Linnégatan i Stockholm. Hennes mamma Tekla Eugenia ville inte ha henne utan sålde henne (!?) för tusen kronor till en familj som var villig att ta emot henne. Den nya pappan var ladugårdsförman på Önsta gods i Upplands Bro utanför Stockholm, mamman var mjölkerska, de bodde i en statarlänga. (Men…hur hade de tusen kr att betala för ett barn? Hmm…). Nå, någon direkt kärlek fanns inte i det nya hemmet. Lisa fick veta att hon var fosterbarn först i vuxen ålder. När hon då sökte sin biologiska mor svarade denna att det var oförskämt och fräckt att ta kontakt. Lisa har levt med en tagg i sitt hjärta men hon stod ut, gifte sig och bildade familj, kände lycka, hade det bra och bor nu i Vallby, Västerås. För Lisa var det inte bättre förr, det blev tvärtom bättre på gamla dar.

Sen läser jag om Fritz, född 1915 i Kattbo utanför Hallstahammar, femte barnet av nio syskon. Han bodde i en dragig stuga på två rum och kök. Han körde häst och arbetade i skogen som tolvåring. När han var fjorton blev han dräng hos en bonde. Som äldre fick han jobb på ASEA i Västerås, då blev livet gott. Och om livet säger Fritz lakoniskt: ”Det är ju bara så att man ska klara av det.”.

Den fina boken kostar 100 kr och köpes direkt från Vallbyprojektet, Marie-Louise Larsson Wallén i Västerås, tfn 021-35 82 55. Eller mejla till: vallbyprojektet@mimer.nu 

 

Nya ansikten på Skantzen i Hallstahammar

Oj, åskan dundrar ovan taken när jag skriver detta. Elen svajar. Tur man har en laptop med batteri, vill inte gärna stoppa sladden i elnätet just nu. Det var igår jag var nerom Hallstahammar en sväng och det var då jag fick en pratstund med den nya verksamhetsledaren Regina da Ré på Skantzen, som drivs av Svedvi Berg hembygdsförening. Hon efterträder Christina Holsten som nu går i pension. Hon gick omlott en dryg vecka med Christina i april då det var väldigt hektiskt, men har nu landat i verksamheten, det tar alltid tid att bli varm i kläderna. Jeff Edin, som är vaktmästare på hembygdsgården har redan jobbat här i tre år, men känns ändå ny för mig. Han efterträder Leif Bergström (hoppas jag fick Leifs namn rätt). Vi drack lite em kaffe i Mekanikus, som det gula huset kallas där den tekniske chefen för Strömsholms kanal bodde. Skantzen var ett administrativt centrum på den tiden och till Mekanikusbostaden hörde ett stort jordbruk med stallar, arbetarbostäder och lador. Flera hus står kvar och i några av dem huserar bland annat Kanalmuseet. I parken ligger även Kanalkafeet som i år drivs av Ampan, läs om det här. Hon gör egen glass, urgod glass. Hembygdsföreningen kör sitt café utanför Mekanikus fred-sönd varje vecka mellan 12-17. Det är en lösning som verkar funka bra. Läs om hembygdsföreningen här.

Alltså Skantzen ligger så vackert vid kanalen och vid änden på den konstgjorda Skantzensjön med fina promenad- och cykelvägar uppåt Trångfors smedja och kraftverk. Och just här i brytningen mellan Mälardalen och Bergslagen tar kanalen ett skutt upp på 50 meter och det är halva nivåskillnaden det. Det finns alltså många slussar i området, bland annat en förnämlig dubbelsluss. Smedjebacken som är kanalens norra ände ligger 100 m över havet.