Etikettarkiv: Falun

Tjänstemannamöte fick kanaltema

Vi träffades igår på trevliga Lindgården vid Västanfors kyrka. Det blev ett ovanligt bra möte därför att nye kulturchefen i Hallstahammar, Sven-Olof Juvas, bidrog med nya friska idéer, vilket fick igång ett brett och kreativt samtal! Jag må då säga! Ja, jag blev lite tagen. Jag ska inte här orda så mycket om idéerna utan mer säga att det kommer att visa sig på sikt och att vi har kanalen för ögonen.

Vi formerade oss raskt till en arbetsgrupp som stämde möte i mitten på januari i Västanfors och vi ska planera saker som har med vår gemensamma kanal att göra. Det är lite ovanligt att tjänstemannagruppen går igång på detta sätt. Strömsholms kanal, vår pulsåder, där all trafik mellan Stockholm och stora delar av Bergslagen gick innan järnvägen, bilarna och vägnätet slog ut den totalt.

Betänk att allt resande före järnvägens tid till Dalarna skedde via Strömsholms kanal. Man for med båt från Stockholm på Mälaren till Strömsholm, som ligger i Hallstahammar. Där bytte man till pråm som tog sig upp genom de 26 slussarna 100 m uppåt till Smedjebacken, slutstation. Därifrån gick man nog mest till fots över skogen till Falun och Siljansbygden om man inte fick lift med hästskjuts. Hela båtfärden tog två dygn.

Dags sätta ljuset på vår kanal som berör alla våra stiftare, ett gemensamt kulturarv: www.stromsholmskanal.se.

Dags för lite ekonomi

Idag har Karin Johansson och jag suttit en stund och begrundat ekonomin. Karin jobbar med redovisning och bokföring i sitt enmansföretag. Det är så skönt att ha Karin, för jag är inte bra på balansräkning och bokslut. Pengarna ska räcka till det mesta och jag är en typisk hushållerska, det har jag känt länge. Men samtidigt är jag ingen vidare ”Spara” men inte heller nån större ”Slösa”.  Nä, men jag anser nog att det man har ska rulla runt och göra nytta. Att handskas med pengar så de räcker långt är en sport. Jag är rätt bra på det, självberöm luktar kanske illa? Jo, men ni får väl stå ut med det!

Vi har ett styrelsemöte om två veckor då vi ska ta beslut om verksamhetsplan och budget för 2012. Vi kommer att ligga på ett litet plus i bokslutet för 2011 och min ambition är ju att vi ska ligga precis på nollstrecket. Men vi har saker på gång fram till jul så att det kan nog sluta på noll eller strax däröver med lite strategisk manövrering.

Apropå pengar så jobbar jag med ett bokmanus, ni vet, brevsamlingen från 1880-talet! Så intressant så ni anar inte. Där handlar det mycket om ”pängar” och om ett armod utan like, om en uthållighet som knappast finns idag. Mor och barn bor i Norberg, far arbetar borta, skickar lite ”pängar” i brev. Detta är alldeles äkta, varje rad och varje ord, röster från folkdjupet tränger upp till ytan, en sann berättelse som går rakt in i sinnet. Jag tänker på min egen mormor och morfar som flyttade från Jämtland till Dalarna av samma anledning: att skapa sig en framtid. Men det gick som det gick, det blev en ganska fattig tillvaro i Norslund i Falun. Och allt det här är inte så långt borta, ca 100 år lite drygt, det är ju ingenting – med tanke på hur fort tiden flyger iväg. Den här boken blir bra för oss. Vi behöver röster från förr, vi bortskämda nutidsmänniskor, de ger oss jämförelser och gör oss tacksamma för att vi lever idag. Då blir vi lite mer medvetna också. Boken kommer i juni 2012.

Kulturarvet från Falun besöker kansliet

Kulturarvet avslutar sin kurs på Ludvika Gammelgård och står här på trappan till gamla gästis där Ekomuseum har sitt kansli. Fr vä står Thomas, Lars Sundell, Lars, Maria, Claes, Per, Kia och Nina längst t hö.

Kulturarvet avslutar sin kurs på Ludvika Gammelgård och står här på trappan till gamla gästis där Ekomuseum har sitt kansli. Fr vä står Thomas, Lars Sundell, Lars, Maria, Claes, Per, Kia och Nina längst t hö.

Det var igår vi hade avslutning på vår vårda och bevara-träkurs, som vi kört under våren ett antal gånger Maria Björkroth och jag på Kulturarvet i Falun. Maria har varit mycket strukturerad, det märks att hon har lärt sig det där med att köra utbildning, göra scheman och diplom och upplägg överhuvudtaget. Hon har ju jobbat i många år med undervisning på museologin på Umeå universitet. Det har satt sig ordentligt. Hennes upplägg för kursen har varit väldigt bra och av tio tillfällen har jag deltagit sex gånger och sju med denna avslutning vi hade igår. Vi åt en sommarlunch tillsammans, gick runt på hembygdsgården. Vi besökte dräktkammaren, beundrade delar av den dräktsamling som visades och som Ulla Geijer, aktiv medlem i Ludvika hembygdsförening, ansvarar för. Hon har en timmerstuga intill med bara dräktmaterial. Där kan man inhandla saker till sin egen dräkt om man är lagd åt det hållet. En bergmansdräkt borde man väl sy sig? Det är en fin klänning i rutigt tyg med många detaljer, veck, rynkor och puffar lite här och där. Knepig sömnad! Karl-Erik Forsslund och hans fru Fejan på Storgården i Brunnsvik gick ofta (?) runt i dylika kläder kring förra sekelskiftet – men så var de hängivna kulturbärare också. Tyvärr hittar jag inte bilden av Ulla Geijer i sin bergsmansklänning, jag vet att jag har den nånstans i en bildfil. Åh, det var då retfullt. Jaha, jag får ge mig. Det var i alla fall tack vare Forsslund som det finns en bevarad bergsmansgård här och ett industrihistoriskt museum, gruvmuseet, det allra första. Det var ju annars mest allmogen som fick ljuset på sig.  Forsslund tänkte på bergsmännen och deras hyttor, den tidiga järnindustrin. Han var rätt ensam om det. Då. Nu är det annorlunda. Men han räddade Flatenbergs förnämliga hytta från rivning och kanske Klenshyttan också. Vi fortsatte till bergsmansgården och sen till gruvmuseet. Därefter avrundade vi med kaffe och diplom inne på kansliet runt slagbordet och vi önskade varandra en skön sommar och lycka till med Kulturarvet!