I år är det 30 år sedan Ekomuseum Bergslagens verksamhet drogs igång. Det är en lång tid, eller kort, det beror på hur man ser det. I museala sammanhang är 30 år förmodligen en droppe i havet. Tanken är ju att bevara för evigt. Hur som helst, det har hänt mycket i verksamheten under 30 år. Människor har passerat revy, andra har varit delaktiga mycket och länge. Alla behövs. Besöksmål har kommit och gått, några har varit med från början. Olika chefer har satt sin prägel på verksamheten. Jag tror att jag är den sjätte i raden. Min företrädare Christina Lindeqvist arbetade intensivt för utgivning av superbra böcker. En snygg guidebok på svenska och engelska, en lättläst färgglad bok för barn om hur en bit berg blir till spik, den innerliga historien om älskade Mathilda baserad på 100 brev om kärlek slit och nöd och så bästsäljaren Järnladies. Fantastiskt fina böcker, som så bra kompletterar besöksmålen ute i landskapet. Under 1990-talet fanns ett kansli med en hel stab av anställda medarbetare som jobbade med kurser och utbildningar, barnens Ekomuseum, Ekobladet och mycket mer. Idag finns en person anställd, det är jag. Men nätverket är fortfarande stort. Föreningarna runt besöksmålen, tjänstemännen i kommunerna och styrelsen.

Från början handlade det mycket om att bevara de industrihistoriska miljöerna från förfall eller total utplåning. Idag fortsätter det arbetet men nu handlar det också om att göra platserna tillgängliga för besökaren. Det finns otroligt mycket att göra i framtiden i ekomuseet, jag tänker på interpretation och upplevelse. Ekomuseum Bergslagen har nio stiftare, sju kommuner och två länsmuseer. Tillsammans kan man göra skillnad inom besöksnäringen, om man vill. Besökare idag vill uppleva äkta och genuina platser, gärna med personligt bemötande. Och det är ju det ekomuseet har sysslat med redan från början, men det kan utvecklas rätt mycket.

Vad händer under året 2016 då? Tre nya saker. Det första är redan genomfört. Den 12 mars bjöd Ekomuseum in alla i nätverket till en inspirationsdag i Västanfors med tre föreläsningar. Tidigare museilektorn Örjan Hamrin berättade om det massiva förarbetet innan allt sjösattes 1986 i maj. Professor Maths Isacson gav en bild av Bergslagens ekonomiska historia, samtid och framtid. Mikaela Hinks, översättare och föreläsare, berättade med inlevelse och humor om vad som kan hända i möten mellan människor från skilda kulturer och vad man på ett besöksmål faktiskt kan tänka på i det sammanhanget. Det andra som händer under året är en ny satsning på en gemensam aktivitetsvecka i sommar. #järnrutten. Under nio dagar i början av juli samordnas för första gången massor av aktiviteter, som annars skulle varit utspridda från juni till augusti. Förhoppningen är att underlätta för besökaren att ta en runda med familjen och uppleva Bergslagens speciella historia och charm. Det tredje är att ge ut en bok om geologi för barn. Från big bang till min smartphone är arbetsnamnet. Boken ska komplettera den tidigare barnboken Från berg till spik och ge både barn och nyfikna vuxna en chans att ta till sig mer kunskap om geologins betydelse som förutsättning för Bergslagens för Bergslagen.

Jag ser fram emot ett fortsatt jubileumsår 2016.

Jag minns det som igår, men det var för 30 år sedan nu. Någon gång under sommaren 1986 var det invigning  vid Lokstallet i Smedjebacken och  Örjan Hamrin lade sista handen vid någonting som jag minns som en stor tavla med röda trådar mellan olika platser. Jo så var det. Den där tavlan visade de cirka 50 besöksmålen i det nyinvigda samarbetet Ekomuseum Bergslagen.

Bilden här är en bild från Smedjebackens hamnområde sommaren 2014. Loket, med en hink på nosen som det står Nyberget på, står numera i Lokstallet och får komma ut någon gång varje sommar till allmän glädje.

När det begav sig tuffade loket på mot Ludvika med många vagnar och mycket last från pråmarna på kanalen, eller så körde loket vagnar med järn på från Västerbergslagen. Järnet skulle  sedan vidare ut i världen.

I Smedjebackens hamn som varit ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen sedan start  kan man också se på eller ta en tur med ångbåt. Det var nog här ungefär, vid nuvarande ångbåtshamnen som man lastade järntackorna på båtarna, förr i tiden. Idag finns 61 intressanta besöksmål i Ekomuseum Bergslagen. Jag har ett förslag – gör en  JÄRNRUTT till sommaren. passa på i vecka 27 mellan 2 – 10 juli för då kommer det att finnas massor av aktiviteter på gång från Hallstahammar i söder till Grangärde i norr.

Läs mer på www.ekomuseum.se under våren.

Vad kan göras för att för att vi människor lär känna varandra och oss själva bättre. Ja inom kultursektorn finns många möjligheter. Ekomuseum Bergslagen har 61 besöksmål, alla handlar om Bergslagens bakgrund. Platserna är som gjorda för samtal om allt möjligt. Föremålssamlingar finns också, hembygdsföreningarna har massor. Jag tror att det är lätt att hitta samtalsämnen genom det. Prata om vår samtid med hjälp av vår historia. Länder och kulturer har mycket gemensamt.

För ett par år sedan deltog EmB i ett projekt som hette Bröd i Bergslagen. Man bakade i gamla bagarstugor tillsammans med invandrade kvinnor. Recept från många olika länder samlades sedan i en liten skrift. Det är slående lika recept.

Just nu planerar jag ett projekt där en trea från Marnässkolan, som har elever från många olika länder, ska besöka Ludvika hembygdsgård och gruvmuseum. Där ska de få träffa en museipedagog och samtala om huvudbonader. Ludvika hembygdsförening har en fin samling hattar som de ställde ut i somras. Det blir utgångspunkten för samtalen om vad man har, och av tradition har haft på sitt huvud, här i Sverige och i andra länder. Vad har vi på våra huvuden numera?  På bilderna nedan provar jag min 1970-talsmössa, Farmors hatt från 1960-talet och min nuvarande sjal.

Bergslagssatsningens 22 workshop i Verket Avesta Art, om Interpretation

Häromveckan deltog jag i Bergslagssatningens 22:a workshop. Jag har inte varit med vid alla 22 men rätt många sedan 2006, det här var en av de bästa. Två föreläsare berättade med stor tydlighet om arbetet med interpretation i Skottland och Wales, om hur begreppet har utvecklats genom åren. Jag trodde mig förstås veta ungefär vad interpretation var, men James Carter och Dave  Penberthy fick mig på andra tankar. När dagen var slut kände jag därför lätt stressymptom tränga sig på. Hjälp, hur förmedla det här till Ekomuseum Bergslagens 61 besöksmål? Är det ens möjligt? Det måste vara möjligt för det är viktigt.

Interpretation handlar verkligen inte bara om att få upp faktainformation på en skylt, eller rakt av berätta vad som helst om en plats. Nej det handlar istället om att väcka intresse. Då kan det löna sig att först veta vad man vill att besökare ska få med sig, och hur man gör för att berätta just det som man vill ha sagt.

Ett museum jag aldrig glömmer är Internationella slaverimuseet i Liverpool. Kanske för att ämnet slaveri  är så fruktansvärt i sig självt och att det inte går att värja sig från det hemska. Men det var också så skickligt berättat att jag stapplade ut ur museet förfärad och fylld av insikter.

The Bay Aquarium i staden Monterey i Californinen är ett annat museum som gjort intryck på mig. Hela vitsen med det museet är att besökaren ska få en känsla och ett intresse för  havet utanför akvariet. När känslan är väckt kan man, om man vill, fördjupa sig. Men dit når man ju inte om inte intresset väckts först.

Alltså, Ekomuseum Bergslagen har idag 61 besöksmål om industrihistoria. Undrar hur de skulle bli om upplevelsen av platserna, guidningarna och informationsskyltarna utgick ifrån människorna istället för tekniken?