Utsikt över ett ekomuseum.

Lämna ett svar

En mulen höstdag var det uppstigning i Mimerlaven i Norberg. En stor grupp människor, både vuxna och barn, samlades för att uppleva detta och fick tillsammans med Rolf Rydelius ta de 365 trappstegen upp till toppen.

Byggnaden är mäktig, cirka 65 meter hög. Den användes 1960 till 1981 och under en period togs all malm som bröts i Norberg upp via just denna lave.

Under den höga byggnaden finns ett gruvschakt, som går 325 meter ner i berget. Det blir 390 meter från ”tak” till ”golv” alltså. Från laven går hissanordningar ner i gruvan, som nu är vattenfylld. När verksamheten var igång hissades här personal och malm.

I laven finns också en krossanläggning och ett anrikningsverk. Från krossen transporterades den finmalda malmen till anrikningsverket där gråberg skiljdes bort. Via ett transportband togs allt material bort från laven, till stora högar på marken utanför. Intill den långa utstickande delen på sidan av byggnaden, där transportbandet finns, körde tåg, som skötte transporterna.

1981 upphörde all gruvverksamhet och järnframställning i Norberg. Nästan 20 år senare, 1999, tog Norbergs kommun över Mimerlaven. Den har sedan blivit en arena för kulturaktiviteter, bland annat för Norbergfestival, en elektronmusikfestival, som nu har hållits där i 26 år.

Den här dagen spejade vi som gått upp i laven ut över Norbergs omgivningar. Kyrkan syntes tydligt, liksom vägen mot sydväst mot Fagersta. Åt nordöst där vi trodde att de nya vindkraftverken stod var det bara dimma. Åt sydöst diskuterade vi om det var brandområdet i närheten av Ängelsberg vi såg och Norbergsborna hittade sina och sina släktingars och vänners hus.

På vägen ner konstaterade vi att det är bra att komma sig upp lite i tillvaron, för att få överblick och nya perspektiv.

Kola, Leader Bergslagen och Ekomuseum Bergslagens nya filmer.

Lämna ett svar

Det här året har mycket av verksamheten på ekomuseets kansli handlat om de guideutbildningsfilmer som vi har fått stöd från Leader Bergslagen för att göra.

Till filmare valde vi, bland mer än 20 intresserade, Kola Productions, Corina och Marco Glijnis, baserade i Orsa, som reser land och rike runt i sin husbil när de filmar och som i sitt senaste nyhetsbrev skriver så här om filmprojektet:
”Efter månader av möten och förberedelser kunde vi äntligen dra igång vårt filmprojekt för Ekomuseum Bergslagen. Ett ekomuseum innebär att saker inte är flyttade till en museibyggnad. Platserna ligger kvar i landskapet där de alltid har legat, vid ett besök befinner man sig exakt där historien har utspelat sig.

Ekomuseum Bergslagen handlar om Bergslagens historia, dess gruvor, hyttor och smedjor och hela människans liv. Kort sagt ”Kulturhistoria byggd på en grund av järn”.

Vårt jobb är att producera åtta filmer för ett guideutbildningsprogram, som hjälper föreningar, företag och kommuner att utbilda sina guider för att arbeta i dessa miljöer. Guiderna behöver inspireras att dela med sig av sin kunskap med självförtroende.

Våra inspelningsdagar tog oss till alla möjliga platser, tillsammans med vår kund. Längs vägen lärde vi oss massor om historia, järn, myter och mer. Vi fick också chansen att arbeta med skådisar från Norrby Teater, en passionerad och professionell grupp.

Just nu är vi upptagna med att redigera filmerna.”

Ja, nu redigeras filmerna, ännu en lång process som kräver fokus och sinne för detaljer. Under vintern blir det filmsläpp runt om i området och vår förhoppning är att filmerna ska visas på många håll både inom och utom ekomuseet under 2026, då vi firar att Ekomuseum Bergslagen fyller 40 år!

Stort tack till Leader Bergslagen och till Kola Productions för hjälpen med att äntligen både sjösätta och ro detta projekt i land.

Upplev Röda Jorden och Norbergs gruvlavar i ”förstärkt verklighet”.

Lämna ett svar

I Ekomuseum Bergslagen har ett projekt ägt rum där konstnärer har skapat AR-upplevelser, alltså ”augmented reality-upplevelser” eller ”förstärkt verklighet-upplevelser”. Miljöerna var Röda jorden i Riddarhyttan och Norbergs gruvlavar. Nu presenteras verken på ett kulturlabb på Västmanlands läns museum, se informationen här nedan.

”Möt konstnärerna bakom verket ”Spöklika järnverk” och den nya AR-appen BergslagenAR!
Varmt välkommen till ett spännande Kulturlabb som blandar digitala och fysiska verkligheter! Träffa människor från förr!

Kulturlabbet arrangerar presentation, samtal och mingel med Artificial Ingenuity Artificial Ingenuity Creative Art + Tech Studio som består av konstnärerna Paola Torres Núñez del Prado och Jonas Jonsson. Vi pratar om hur dom arbetade fram BergslagenAR och verket ”Spöklika järnverk” som finns på Röda Jorden i Skinnskatteberg och i appen! Verket kan upplevas på Karlsgatan 2 under kvällen. Artificial Ingenuity bjuder in till samtal om konst och avancerad ny teknik, berättande utifrån plats och historia men också om framtida eventuella samarbeten, appen har plats för fler konstverk.

I BergslagenAR och invid Mimverlaven i Norberg finns också verket ”I lave you” av konstnären Yuvia Maini, även detta kan upplevas under kvällen.

Kulturlabbet hålls på svenska och engelska.

Vi bjuder på fika! Ytterligare servering är tillgänglig i cafét.

Tid: 29 oktober kl. 17.00-19.00 med möjlighet att stanna kvar till 20.00

Plats: Karlsgatan 2, Västerås, caféet.

Kulturlabbet är en mötesplats för konstformerna litteratur, konst och film och är en dynamisk träffpunkt med presentationer, kurser, workshops och föreläsningar. Vi rör oss mellan det globala och lokala. Tar stora generella grepp och borrar in oss i detaljer. Vi väcker frågor och skapar debatt. Vill du arrangera Kulturlabbet eller har du frågor kring eventet – maila mig!

Verken och appen togs fram under ett residens hos Ekomuseum Bergslagen i samarbete med och med stöd från Resurscentrum Konst Västmanland.

Bjud gärna in vänner och sprid informationen till andra som ni känner som ni tror kan vara intresserade!

Aktivitetskalender regional utveckling – Region Västmanland

In English:

Meet the artists behind the work “Ghostly Ironworks” and the new AR app BergslagenAR!
Warmly welcome to an exciting Kulturlabb that blends digital and physical realities! Meet people from the past!

Kulturlabbet hosts a presentation, conversation, and mingle with Artificial Ingenuity Artificial Ingenuity Creative Art + Tech Studio, consisting of artists Paola Torres Núñez del Prado and Jonas Jonsson. We’ll talk about how they developed BergslagenAR and the artwork “Ghostly Ironworks”, which can be experienced both at Röda Jorden in Skinnskatteberg and in the app! The piece will also be on display at Karlsgatan 2 during the evening. Artificial Ingenuity invites you to a conversation about art and advanced new technology, storytelling rooted in place and history, and potential future collaborations—the app has room for more artworks.

In BergslagenAR and next to the Mimerlaven in Norberg, you’ll also find the artwork “I lave you” by artist Yuvia Maini, which can also be experienced during the evening.

Kulturlabbet will be held in both Swedish and English.
We’ll be serving fika! Additional refreshments are available in the café.

Time: October 29, 17:00–19:00, with the option to stay until 20:00
Place: Karlsgatan 2, Västerås, at the café

Kulturlabbet is a meeting place for the art genres literature, visual art, and film—a dynamic hub for presentations, courses, workshops, and lectures. We move between the global and the local, take broad perspectives and dive deep into details. We raise questions and spark debate. If you’d like to organize Kulturlabbet or have questions about the event—mail med back!

The artworks and the app were developed during a residency at Ekomuseum Bergslagen, in collaboration with and supported by Resurscentrum Konst Västmanland.

Feel free to invite friends and share the information with others who might be interested by charing the mail or the calender!

Aktivitetskalender regional utveckling – Region Västmanland

Järnladies och fruntimmersfika.

Lämna ett svar

I boken Järnladies, som kom ut första gången år 2011 och som nu tryckts om fyra gånger, skrev Lena Engström om mjölkerskan Brita-Stina Rahm, tvätterskan Anna Nordell, direktörshustrun Ruth Randall Edström, prästfrun Eva Timm och åldfrun Ida Leuhusen.

Nu är vi intresserade av vad Lena, som beskrevs så här i Järnladies, har för sig nu för tiden: ”Lena Engström (född 1961) är museipedagog med inriktning på arkivpedagogik. Hon arbetade drygt 20 år inom barnomsorgen innan hon valde att ta tjänstledigt för att studera. Hon läste ämnen som byggnads- och industriminnesvård, ekonomisk historia och arkivvetenskap och började sedan arbeta som pedagog på Västmanlands läns museum. Hon läser mycket och fuskar även en del med akvarellmålning, och när hon inte är på museet är chansen stor att hon är i sommarstugan i Kärrbo utanför Västerås eller ute på resa i Europa.”

Lena heter nu Lena Engström Englin efter att ha gift sig (med samme man som var med i bilden då), och hon berättar: ”Jag jobbar fortfarande som pedagog på Västmanlands läns museum och har ett stort intresse för arkivmaterial och gamla foton. Har sedan 2009 drivit vårt Fruntimmersfika som vi har första söndagen i månaden. Trots att det har hållit på så länge så växer intresset och vi har börjat med repris onsdagen efter för att efterfrågan är så stor. Vi fikar inte bara på museet utan åker också ut till andra platser i länet och håller föredrag om en kvinna med koppling till Västmanland.

Sommarstugan finns kvar och jag åker gärna ut en tur på Mälaren med vår båt. Målar, läser och reser. Tycker mycket om att promenera i storstäder, gärna utanför turiststråken, gå på konserter och teater och träffa de vuxna utflugna barnen.”

På frågan om vilken kvinna hon skulle vilja skriva om nu, om det skulle bli en uppföljare till Järnladies, svarar Lena: ”Om jag skulle skriva om nya kvinnor, så skulle jag vilja berätta om kvinnor som inte är så kända sedan tidigare. Till exempel alla kvinnliga fotografer som var verksamma runt förra sekelskiftet och som fanns på så många platser i länet. Jag skulle också vilja skriva om kvinnor kopplade till industrin, både de som började arbeta som väldigt unga, och om de som kom inflyttande från andra länder för att jobba och om de kvinnor som var gifta med arbetarna och tjänstemännen. Tänk att bara få rota efter olika livsberättelser i vårt arkiv.”

Hur tänker då Lena idag om de kvinnor hon skrev om i Järnladies: ”Kvinnorna finns fortfarande med mig som fruntimmersfikor. Listan utökas ständigt med nya kvinnor. Arbetet med Järnladies har lett till större kunskaper om kvinnohistoria och till många spännande sammanhang. Efter medverkan i Järnladies medverkade jag i boken ”Älskade Mathilda”. Det ledde till ett nytt fruntimmersfika om Mathilda som boken handlar om och även om hennes dotter, författarinnan Maj Hirdman. När Västmanlands teater satte upp förställningen ”Asea- Här kommer framtiden” fick jag möjlighet att berätta för manusförfattaren om Ruth Randall Edström och andra kvinnor kopplade till Asea. Prästfrun Eva Timms fotografier får ofta illustrera olika företeelser jag berättar om i mina föredrag.”

Information om Västmanlands läns museums Fruntimmersfika finner ni på museets hemsida.

Nästa Fruntimmersfika blir söndagen den 5 oktober 2025 klockan 14.00, med uppföljaren på onsdagen den 8 oktober, samma tid. Det handlar då om Inez von Schoting, som i Norberg en gång skapade ett ”hemlikt hem präglat av omsorg och närhet” i en tid då människor som kallades ”sinnesslöa” ofta placerades på stora institutioner.

Bilden nedan kommer från Västmanlands läns museums hemsida.

Strömsholms kanal ställs ut i Hallstahammar.

Lämna ett svar

En utställning har vuxit fram i Konsthallen, Hallstahammars Kulturhus. Temat är Strömsholms Kanal – från Segeljakter till Pokerrun.

Utställningen visar nedslag i 230 år av kanalhistoria, men inte någon heltäckande framställning av historien för det finns ju Kanalmuseet på Skantzen. Till utställningen har istället mycket tagits fram som inte har visats på länge. Idéerna har varit många och alla har kanske inte gått att genomföra.

Albert Ängvalds tablå över båtar som gått på kanalen, borde inte den få komma ut i ljuset efter 25 år på en vind? Tyvärr var det svårt att få ut, transportera och få in den nästan sex meter långa tavlan. Hoppas materialet går att tillgängliggöra på något annat sätt i framtiden.

Arrangörerna har letat fram nya och gamla foton, texter, föremål och modeller. Resultatet blev fint och nu pågår utställningen! Den invigdes 23 juni och är öppen vardagar 10.00 – 17.00 fram till 13 augusti.

Arrangörer är Strömsholms Kanals Historiska Förening i samarbete med Svedvi Berg Hembygdsförening och Strömsholms Kanal AB.

Arrangörerna hoppas att utställningen kan turnera vidare till övriga kanalkommuner i anpassad form under de kommande åren.

Från husjungfru till kolhus – och vidare.

Lämna ett svar

Nyfikenheten driver henne, AnnMarie Gunnarsson, som skrev om husjungfrun Clara Hammarin, i Ekomuseum Bergslagens bok Järnladies.

Då beskrev AnnMarie sig själv som ”kulturhistorisk spårhund … som nyfiket söker sanningen bakom rykten och ovissheter till exempel gällande de små kantiga fodersocklarna, kronskorstenar av järn, hus av slagg, Sunnansjö Herrgård som älskarinnebostad, helgdagsstugor som företeelse eller vad som kan dyka upp och ifrågasättas och öppna historiska titthål”.

Det blev också bland annat två böcker om slagg. Bland annat, tillsammans med Peter Nyblom, ”Slaggsten och slagghus: unika kulturskatter, som bland annat finns att köpa här.

På frågan om hur AnnMarie vill beskriva sig själv nu, svarar hon: Jag är precis som förr med samma intresse att få svar på frågor och försvara sanningar bakom misstolkningar. Jag har tagit reda på vad de fantastiska gravhällarna av gjutjärn som finns i Bergslagen har för bakgrund och historia. Mycket spännande!! Den kommer från södra Europa och var förutom kanoner det första större som göts, vandrade sedan upp genom Europas länder och kom till Sverige efter trettioåriga kriget. Kanske är hällarna nere i Europa nedsmälta till vapen under världskrigen. I så fall har Sverige – och Norge – en fantastisk kulturskatt bevarad. Och nu senast har jag utforskat de anonyma kolhusbyggnaderna och livet i dessa.

Ett av kolhusen som AnnMarie har intresserat sig för är det som står i Trångfors i Hallstahammars kommun. Det finns mycket material samlat nu och förhoppningen är att det ska bli en kolhusbok framöver.

Kolhuset i Trångfors.

Vilken kvinna skulle AnnMarie välja att skriva om nu? Åh jag vill gärna skriva, men jag har ingen kvinna jag känner så väl. Men från när betraktas kvinnor som bakgrundsfigurer? Och tänker man då bara på 1800-talets ”överklasskvinnor”. Vilken roll ha kvinnor haft genom historien och varför – det tycker jag vore intressant.

Ett annat ämne AnnMarie intresserar sig för är Bergsmansgården: Vad är det för en gård? Många tror att det är en speciell gårdstyp och alltid att den är stor. Det är ju fel. Jag tycker det ska finnas en bok om bergsmansgårdar i Bergslagen. De omskrivna Hälsingegårdarna är ju en sen företeelse och med annan historia.

Ett annat tema kunde vara barnarbetet i Bergslagen. Det borde ges nyanser och inte bara framhållas som gräsligt. Här finns återigen en fråga som bör ställas: Varför? Varför skulle det vara värre än andra situationer för barn under samma tid.

Man skulle också kunna skriva om gjutjärnet. Det fanns ju överallt på bergsmansgårdarna, i grindar, trappor, spishällar och senare i vedspisarna, i grytor, pannor och kastruller, i strykjärn, mortlar, staket, spottlådor, fönstergaller och gravhällar, om vi håller oss till tiden före industrialismen, vilket jag tycker är mest intressant. Innan industrialismen har allt kontakt med människohanden i stället för med maskinen.

Järnspisen i herrgårdsflygeln på Västanfors hembygdsgård.

Spännande konst som överbryggar då och nu.

Lämna ett svar

Under 2024 har konstnären Yuvia Maini samt konstnärsduon Paola Torres Núñez del Prado och Jonas Jonsson fått tillgång till Ekomuseum Bergslagens olika besöksmål och arbetat fram två platsspecifika AR-konstverk. Ett vid Mimerlaven i Norberg och ett vid Röda Jorden i Riddarhyttan, Skinnskatteberg.
Du möter konsten på platserna genom din telefon och appen HUBBLA.

HUBBLA är en Augmented Reality (AR)-app som är utvecklad av Region Västmanland och finns att ladda ner på Google play eller app-store.

Konsten har en förmåga att levandegöra vår historia och vårt kulturarv och vågar titta på historien på nya sätt. AR-teknik, som konstnärerna har använt här, kan få oss att se bakåt i tiden och gestalta det som annars är osynligt för oss.

Under vernissagen, som äger rum både vid Mimerlaven och vid Röda Jorden, den 11 april (se information nedan) är konstnärerna på plats och hjälper till med teknik och håller kreativa workshops.

Så här säger konstnären Yuvia Maini om sitt verk ”I lave you” som är skapat till Mimerlaven.

””I lave you” är ett kärleksbrev dedikerat Norbergs över 700 år långa historia med sin gruva – en turbulent relation som lett fram till idag. I verket är 15 historiska byggnader knutna till den lokala gruvnäringen rekonstruerade. I den så kallade ”laven”, som verkets titel syftar på, fanns all den mekanik som gjorde det möjligt att hämta upp malmfyndigheterna från underjorden. Lavarna har sett olika ut genom historien, och har bestått av olika material, och präglats av olika arkitektur och ingenjörskonst. Mimerlaven, som byggdes i Norberg 1960 är den modernaste laven, var en gång i tiden en central upphämtningsplats för järnmalm i trakten.

Genom tekniken Augmented Reality synliggörs alla de historiska byggnader som föregått Norbergs nuvarande Mimerlav. Rekonstruktionen baserar sig på historiska foton av olika lokala lavar i Kärrgruvan, Klackberg och Kallmora. Fotona har sedan gestaltats som interaktiva 3D-modeller bland annat med hjälp av AI-teknik. Verket ”I lave you” belyser hur manuellt arbete allt oftare omdefinieras med hjälp av modern teknologi, och påtalar vikten av att inte glömma historiska kärleksrelationer.”

Till verket har Yuvia Maini bjudit in ljudkonstnären Feronia Wennborg att skapa spatiala ljudlandskap som besökaren kan interagera med. De båda konstnärernas vägar korsades under Norbergsfestivalen där Wennborg fyllde den 64 meter höga och 325 meter djupa Mimerlaven med taktila ljudbilder och ”maskinära” toner som förde tankarna till det nära förhållandet mellan människa och natur.

”Spöklika järnverk” heter Paola Torres Núñez del Prados och Jonas Jonssons verk i Röda Jorden.

De arbetar tillsammans och kallar sig ”Artificial Ingenuity” och berättar att de har utvecklat AR-upplevelser för andra konstnärer, men här riktar sitt fokus mot Röda Jordens historia – ett område av stor betydelse under den tidiga järnåldern som också spelat en viktig roll för Västmanlands framväxt. ”Utgrävningar visar att järn utvanns här redan på 700-talet f.Kr. under sen bronsålder. Hur tedde sig egentligen livet och hur såg människorna ut under den här tiden då ugnarna var som mest aktiva? Verket Spöklika järnverk har en estetik som är inspirerad av dataspelsvärlden. Det lyfter fram hur historia ofta oproblematiskt skrivs utifrån påhittade föreställningar. På plats vid Röda Jorden kan besökare genom verket uppleva historien på plats under 700-talet f. Kr. då ugnarna var mycket aktiva i Västmanland.”

Vernissage 11 april

Konst som levandegör industriarvet
NORBERG Mimerlaven, Gamla Bangatan 6
Tid: 10.00 – 11.30
RÖDA JORDEN, Riddarhyttan, Skinnskatteberg
Tid: 14.30 – 16.00

Verken finns att se på platserna fram till den 30 juni 2025, eventuellt längre.
Ingen föranmälan krävs till vernissagen, men om ni vill komma större grupper, maila: jenny.berntsson@regionvastmanland.se alternativt info@ekomuseumbergslagen.se

Järnladyn Christina Lindeqvist.

Lämna ett svar

Järnladies. Går att beställa från Adlibris och Bokus, samt finns på lokala bibliotek.

Denna dag, Alla kvinnors dag, vill vi förstås lyfta vår bok Järnladies, som kom ut för första gången 2011. Den är fortfarande aktuell, med berättelser om 27 kvinnor, från 1500 – 1900-tal, som har levt och verkat i Bergslagen.

Christina Lindeqvist, som då var verksamhetschef på Ekomuseum Bergslagen, var redaktör för boken. Här nämner hon tre nutida järnladies, Susanne Andersson, Ulla Fredriksson och Anna Jansson och berättar om sin vilja att lyfta geologin i Ekomuseum Bergslagen.

Vad har du för dig nu, fjorton år senare?
Det fria livet är nu, har återvänt till rötterna. Tiden rusar, är redan 77 år. Har valt det enklast tänkbara boendet, det lugnar. Lever på en liten yta. Prisar just enkelheten och avskyr krångel, har lätt för att anpassa mig och finna lösningar på problem. Är impulsiv och pratsam men kan vara tyst. Att följa stigar i skogen är nog det bästa. Flanera på stan och småprata med folk är ett annat stort nöje. Handarbete gör gott, har ofta en stickning i gång. Läser helst faktaböcker och biografier. Kulturhistoria är ett favoritämne. Borde skriva mer. Håller koll på släkten och pratar med mina systrar. Har fyra. Min dotter och mina två barnbarn betyder allra mest i mitt liv.

Om vi skulle ge ut en ”Järnladies 2.0” nu, vilken kvinna skulle du då vilja skriva om?
Jag har inga tankar alls kring de järnkvinnor jag skrev om. Det är mer intressant med nu levande järnladies i så fall, men det gäller ”bara” att se dem och inse deras betydelse. Det är då något med deras gärningar och energi. Susanne (Andersson red.anm.) är faktiskt också en järnlady, ekomuseets nuvarande ordförande!! Hon ger sig inte och vill uträtta något stort i finnmarken. Hon gör det också.
Tänker också omedelbart på Ulla, som bodde granne med Lienshytte masugn, ett fantastiskt fruntimmer.
Tror att hon lever och att hon heter Fredriksson. (Red.anm. Ja, Ulla heter Fredriksson och bor fortfarande kvar intill Lienshytte masugn.)

Finns det någon plats eller företeelse i Ekomuseum Bergslagen som du är extra förtjust i?
Tycker Riddarhyttan var det mest spännande och försummade området i EmB. Jag stöttade en ung arkitektstuderande från Lund/Malmö med examensarbetet som ville rita ett hembygdsmuseum just för Riddarhyttan. Föreslog ett geocentrum i stället och han nappade och presenterade sen en fin ritning på en smart enkel byggnad som han skänkte till Riddarhyttans geoförening. Geopark Riddarhyttan var nyskapad och Jenny (Findahl, Snowtrail design. Red. Anm.) gjorde logotypen. Vi hade även en heldagsexkursion i området: ”Det istida landskapet” med naturvetargruppen NAMSA från Naturhistoriska riksmuseet.
Jag ville ha mer geologi och naturgeografi i EmB men si det gick om intet. Allt föll och Riddarhyttan fick klara sig själva, det har de gjort bra ändå. Men jag tänker på det än idag.

Bastnäs gruvområde

Den unge arkitekten heter Gustav Wennerberg och han blev raskt anställd hos Gert Wingårdh på Malmökontoret och gör bra ifrån sig. Har honom på Instagram och följer honom. Riddarhyttan borde få sitt Geocentrum! De har en jättefin hemsida och en aktiv förening. Anna Jansson är bra. Har tänkt på det här i många år faktiskt. Det är inte för sent. Geoslingan skulle väcka stort intresse med ett Geocentrum och med arkitekternas namn.

Du som läser det här, vilken person ur historien skulle du vilja läsa eller skriva om – och finns det någon plats eller företeelse i Ekomuseum Bergslagen som intresserar dig lite extra?

Lämna ett svar

Roséns bröstdroppar fanns på svenska apotek en bit in på 1900-talet, men dropparna kom redan i mitten av 1700-talet. Receptet lyder ”1 del pulvriserat opium, 1 del saffran, 1 del lakritsaxtrakt, 5 delar socker och 45 delar marsalavin”.

I boken Husmoderns hemkurer och Goda råd, av Kerstin Wenström, fanns receptet med fortfarande år 1933. Preparatet var beroendeframkallande, opiumhalten var omkring 2 procent. Döderhultarn, Axel R Pettersson, var en av de personer som använde dropparna som berusningsmedel.

Medicinen var framtagen av Nils Rosén von Rosenstein som i 21 år ägde Lisjö bruk, där den fina brukskyrkan finns som ett av ekomuseets besöksmål.

Han köpte egendomen år 1751, och den var i ganska dåligt skick, med förfallna byggnader som han dock återställde. Han anlade även kring herrgården en trädgård, med många olika medicinalväxter. Än idag finns där pestskråp, eller pestrot som den också kallas, i området mot sjön.

1772, då han var 66 år och ett år innan han avled, sålde han egendomen vidare till Warner Groen.

Nils Rosén von Rosenstein var en framstående läkare, född i Västergötland och vid tolv års ålder inskriven vid Göteborgs gymnasium och två år senare vid Lunds universitet. Han fick strida för att få studera medicin, hans pappa ville att han skulle bli präst.

För att kunna studera det han ville så flyttade han till Stockholm när han var 18 år arbetade som lärare och översättare av fransk och tysk litteratur åt olika bokhandlare medan han studerade medicin på fritiden.

Under en studieresa, när han hade fått tjänsten som adjunkt vid medicinska fakulteten vid Uppsala universitet, skrev han sin doktorsavhandling i medicin; Rätt dokumentation av sjukdomars förlopp. Den handlade om principerna för medicinsk journalskrivning och att hela patientens livssituation skulle tas i beaktande vid behandling, inte endast symptom och diagnos.

1740 fick han en professur i medicin på Uppsala universitet. Eller snarare, han fick professuren i botanik! Den som fick professuren i medicin gick dock gladeligen med på att byta tjänst med Nils och båda blev nöjda. Denne andra professor var Carl von Linné.

Bland mycket annat skapade von Rosenstein en läkarutbildning som låg till grund för utbildningar ända in på 2000-talet. Han införde en föregångare till smittkoppsvaccin och var den förste i Sverige som behandlade malaria med preparat av kinabark.
På bilden Lisjö brukskyrka, byggd av Warner Groen 1795.

Järnladyn Britt-Marie Hägerman.

Lämna ett svar

Boken Järnladies kom ut första gången år 2011. Författarna var tolv kvinnor som skrev om en eller flera kvinnor ur bergslagshistorien. En av skribenterna var Britt-Marie Hägerman.
Nu när boken precis har kommit från tryckeriet och burits in på kansliet i upplaga fyra så har vi hört av oss till några av författarna, för att få veta vad de har för sig nu, fjorton år senare.

Först ut är Britt-Marie Hägerman som skrev i Järnladies om ”Snillenas vän, Anny Wernström” och så här beskriver hon sig själv idag: Britt-Marie Hägerman (född 1965) är arkeolog, osteolog och kulturhistoriker som idag bor i Smedjebacken och jobbar i Falun. Arbetet har fört henne från Skåne i söder till Ångermanland i norr. Tycker om att läsa, handarbeta, umgås med sin hund och sommartid gräva i trädgården.

Om vi skulle ge ut en ”Järnladies 2.0” nu, vilken kvinna skulle du då vilja skriva om?

Finns nog ingen speciell kvinna utan alla dessa kvinnor som såg till att livet fungerade; att familjen mådde bra, att familjemedlemmarna hade kläder att ta på sig och mat att äta, som tog hand om de äldre och som själva arbetade både hemma och på andra ställen. Men också de kvinnor som hamnade vid sidan av på olika sätt; som var sjuka, handikappade, prostituerade, äldre, misshandlade och våldtagna. Det är alla de som har dragit de tyngsta lassen, det är de som ligger bakom den svenska industrialiseringen och det är de som är hjältarna!

Finns det någon plats eller företeelse i Ekomuseum Bergslagen som du är extra förtjust i? Mausoleet i Ferna och Thorshammars verkstad. Byggnader där man använt slaggstenarna som arkitektoniska element.

Du som läser det här, vilken person ur historien skulle du vilja läsa eller skriva om, och har du någon plats eller företeelse i Ekomuseum Bergslagen som intresserar dig lite extra?