Författararkiv: Christina Lindeqvist

En trudelutt för Erik Hofrén!

Erik Hofrén reste med Ekomuseum till Ruhr i juni 2010. Här sitter han och vilar med Örjan Hamrin, som var med på samma resa. Foto ChL:

Erik Hofrén till höger reste med Ekomuseum till Ruhr i juni 2010. Här sitter han och vilar i konstmuseet i Världsarvet Zeche Zollverein i Essen med Örjan Hamrin till vänster, som var med på samma resa. Foto Ch Lindeqvist.

Eller hellre en fanfar med trumpeter!!!! Idag söndag har nämligen professorn emeritus Erik Hofrén levt i trekvarts sekel. Nu får ni räkna själva! Erik Hofrén var på 1970-80-talen en drivande och visionär länsmuseichef i Dalarna. Han tänkte nytt, han drog igång Framtidsmuseet i Borlänge, framtidsmuseet.se och han ville ha mer levande museer än vad som fanns…..typ ett ekomuseum? Så blev det och efter fransk förebild. Ekomuseum Bergslagen kunde starta som ett experimentellt projekt 1986. Till hands på Dalarnas museum fanns Örjan Hamrin och de tu blev ett bra team. Örjan verkställde idén och det blev Ekomuseum Bergslagen, www.ekomuseum.se. Det fanns ett starkt intresse för industrihistoria, det var något nytt och på andra sidan skogshöjderna, som delar det jordbrukande slättlandet runt Dalälvarna och Siljan från gruv- och stålindustridistrikten i Ludvika-Smedjebacken, låg unika platser och bara väntade på att bli sedda….. Och när tanken på ett ekomuseum väl var tänkt så fanns inga gränser. Järnbruken och resterna av en järnindustri nedåt Västmanland och Strömsholms kanal hängde ihop med södra Dalarnas gruvor och hyttor och projektet startade i Fagersta. Fem kommuner i Västmanland hängde på initiativet från Ludvika och Smedjebacken. Det hela utvecklade sig till en stiftelse 1990 med flera avtal kommunerna emellan. Ekomuseums kansli låg länge i Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Sen drog man kansliet till Grenanderska huset i Smedjebacken och nu sen fem år tillbaka hyr vi in oss på Ludvika Gammelgård. Men det slutade inte där för Erik Hofrén. Han blev professor i museologi vid Umeå universitet och han hade en vision till att förverkliga: Arbetets museum i Norrköping. Och ur Arbetets museum, www.arbetetsmuseum.se, föddes alla arbetslivsmuseerna som idag är fler än tusen och som finns på samma hemsida.

Hurra hurraa för Erik Hofrén!!

Utsikt över Ludvika Gammelgård kl 06.00

Lämna ett svar

Solen är precis på väg upp, och dagen blir klar och fin, det syns. Ni ser att snön nästan är bortsmält? Ja gumman Tö har gjort sitt jobb med stor nit och fort gick det. Jag har en balkong varifrån jag ser min arbetsplats. Det är tvåvåningshuset med gaveln hitåt som ligger bakom det lilla röda framför (det är privatägt och hör inte till Gammelgården). I det tvåvåningshuset hyr Ekomuseum gavelrummet på nedre botten. Det är inte varje dag jag står på balkongen kl 06.00 vill jag bara påpeka. Men ibland….man vill ju känna på luften….och det är fredag igen. Idag kl 13 ska jag träffa min ordförande Ingvar Henriksson, vi ska prata igenom saker och ting, planera lite…. Och ikväll ska jag med Eva Långberg till Karlbergs hembygdsgård i Norberg på en förträff inför morgondagens bakning i deras bakstuga. Eva är projektledare för ”Bröd i Bergslagen”, Leaderprojektet som vi har tillsammans med ABF här i Ludvika. Och jag ska dit imorrn igen för jag känner att det måste dokumenteras i bild. Sen blir det textjobb i helgen, det är Järnladies förstås, det tar tid men det måste bli en läsvärd bok med texter som har ett berättande flyt, det får inte bli uppsatsliknande texter, för då får vi inga läsare. Det måste bli en aptitlig lättläst bok! Så detta jobbar jag mycket med just nu. Och Jenny, Snowtrail, jobbar på sitt håll med bildinsamling och grafiskt upplägg. Och sen det här med pengar till allt man vill….det är alltid problem, jag måste söka bidrag för boken nu, försöka i alla fall. Vi har offerter klara och ett grafiskt utkast att visa. Det gäller att hushålla med de slantar vi har också och jag är en typisk hushållerska! Och tur är väl det för varje krona måste användas på ett så bra sätt som möjligt – så är det bara. Vi har en begränsad hög med kronor.

Mer om rovdjur och natur

Lämna ett svar

Jag är tillbaka på kansliet i Ludvika men vill orda mer kring detta spännande berg med alla djur ovanför Järvsö. Den där trekilometersrundan på lättgången träbro var hur bra som helst. Vi såg som sagt vargar, lodjur, järvar, myskoxar (inget rovdjur) och ugglor, granna lappugglor och söta vita fjällugglor – Harry Potters uggla var en sån vit fjälluggla. Björnarna vaknar på Tiburtius-dagen den 14 april sägs det. Det lär stämma rätt bra. De sov alltså fortfarande. Visste ni att vi har två olika sorters björnar i Sverige? Modern genteknik visar detta. Björnarna här i Dalarna, ca 300 stycken och björnarna i Norrland, ca 700 st (en tio år gammal uppskattning) har olika ursprung. Idag är förstås de båda björnstammarna blandade men man kan se i generna att björnstammen i Dalarna ursprungligen kommer från Spanien (!) medan björnstammen i Norrland kommer från Finland-Ryssland. Hm. När inlandsisen smälte så vandrade det förstås björnar in från två håll. Precis som människor som vandrade in från flera håll och följde iskanten. Fascinerande att tänka på.

Och vargen….den som idag finns i Mellansverige ligger kring 200-210 djur ungefär minus avskjutning och nytillskott. Skogarna är stora här i Bergslagen och det finns gott om plats för rovdjur. Rovdjuren skrämmer men det är mest i brist på kunskap. Det är få människor som sett varg eller björn på skogen, då ska man ha stor tur. Efter besöket i Järvsö känner jag mig inte längre lika rädd för här i krokarna finns fyra av de fem stora: björn, varg, lo OCH människa. Rovdjur är djur som dödar andra djur för att äta upp dem! Det är därför som Rovdjurscentret räknar in oss i skaran även om det inte är helt rätt, vi är ju allätare som ni vet. Det är bara att titta på tänderna. Här finns informationen: www.de5stora.com.

Namsas vårmöte i Järvsö

Lämna ett svar

Namsas årsmöte på Rovdjurscentret De 5 stora i Järvsö. Stefan Lundberg, Naturhistoriska Riksmuseet och Anna Hadders, vice ordf och museiekolog från Regionmuseet Kristianstad höll i mötet.

Oj, vilken dag! Här har man turen att få vara med på Namsas årsmöte i Järvsö. Namsa är Naturhistoriska museernas Samarbetsorganisation med sätet på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Det är verkligen trevliga möten där man lär sig mycket och så får man idéer…Vi är i på Rovdjurscentret de 5 stora, www.de5stora.com. Årsmötet klarar vi av först och sen var det visning av centret som invigdes 2005 och som delas med Järvsö Zoo. Det är två skilda verksamheter som samarbetar. Här finns Rovdjursskolan! Jätteintressant. Och här finns en skyttesimulator! Otroligt kul, ursäkta!! Det är kul att skjuta prick, ja! Men obs – jag skulle aldrig kunna skjuta på levande djur, äta djur går bra, men skjuta…nej. Sen var det en fin utställning, mycket information. Järvsö Zoo håller med djuren. Många vargar fanns i olika hägn. Man samarbetar med andra djurparker och med Nordens Ark i Bohuslän. En tre kilometer lång rundvandring och vi såg det mesta.

Och detta ställe har jag kört förbi så många gånger på väg till och från Jämtland….och tänkt zoo…. nä, det är INTE min grej… Men vad har jag inte missat? Tänk att man ska vara så fördomsfull? Och i Ekomuseum har vi de fem stora: varg, björn, lo, järv (nån gång..?) och människan som är det femte! Vi har till och med vargspaning inom Ekomuseum, i Kolarbyns verksamhet, www.kolarbyn.se.

Jobb med Järnladies

Lämna ett svar

Arkivarie Anna Forsberg och grafiska formgivaren Jenny Findahl sitter på Länsmuseet i Gävle och pratar text och bild.

Stora lurardagen idag, var på er vakt! Jag har redan blivit lurad av Mittnytt som visade hur man enkelt kunde göra öl med en brustablett. Till och med polisen uttalade sig….va? Haha…lång näsa.

Idag jobbar jag med textredigering och det gäller boken Järnladies förstås. Det är en slags resehandbok och det känns så trevligt, såna böcker som man gärna återvänder till och bläddrar i. Särskilt om de handlar om resor och utflykter. Finns det något roligare än utflykter? Och i sällskap av våra järnladies kan det bli dubbelt trevligt. Nu har vi 30 st damer som mer eller mindre har trängt sig in i boken, många fler än vi tänkte från början, det är märkligt – en del dyker upp som från ingenstans och propsar på en plats. Nu måste texterna hållas efter så alla får plats också.

Det börjar med drottningen, Katarina Stenbock, som bodde på Strömsholms slott och det slutar med Sveriges första kvinnliga bergmästare Åsa Persson, chef för Bergsstaten visserligen med kontoret i Luleå, men med många kopplingar till Bergslagen. Hon blir omnämnd bara för att hon är en modern järnkvinna, den första kvinna som blivit ”bergmästare”, denne medeltida titel förbehållen männen och det sker år 2010. Vi har även räknat ut alla damernas ålder, hur gamla blev de egentligen? Man kan lätt tro att de dog unga då livet ofta var ganska hårt förr och maten kanske inte den mest näringsrika med dagens sätt att se. Men jo, jättemånga blev långt över 80 år!! Till och med på 1600-talet med nödår och missväxt. Den som var yngst när hon avled var Elsa Andersson i Norberg, hon som var konditor och drev berömda ”Elsas” som fortfarande finns kvar, hon dog 1937 vid 53 års ålder. Ja, åldrarna överraskade mig!!

Och Jenny har samlat bilder, hon har varit runt på alla tre länsmuseerna och fått hjälp i bildarkiven och hon har varit på Jernkontoret och fått god hjälp i deras bildarkiv. Det artar sig bra det här. Boksläpp har vi planerat till måndag den 4 juli.

Minnen från finnmarken

Lämna ett svar

Ovan den trevliga tidskriften med omslagsbild av Hélène Littmarck och här de underbara bilderna från den tid då Kocka-Lotta levde, det är bilder från hennes bygder lite utanför Grängesberg och uppåt mot Säfsen.

Ovan den informativa tidskriften med omslagsbild av Hélène Littmarck och här de underbara bilderna från den tid då Kocka-Lotta levde, det är bilder från hennes bygder lite utanför Grängesberg och uppåt mot Säfsen.

Sista mars redan….och imorrn ska man lura nån. Jaja, det är imorrn det….idag bläddrar jag i nya numret av ”FINNMARKEN förr och nu”, tittar på bilder och läser några texter – det är kul! Tidskriften kommer två gånger per år. Ekomuseum har äntligen fått igång en prenumeration! Jag är glad för det eftersom halva redaktionsstyrkan, nämligen makarna Nils Holmdahl och Hélène Littmarck Holmdahl, finns på finngården Rikkenstorp som sedan 2009 är ett besöksmål på vår lista. Gå in på deras hemsida www.rikkenstorp.se och titta på finngården, den håller på att utvecklas till ett naturligt centrum i finnmarken, det är vad jag ser. Här kan ni själva beställa tidskriften om ni är intresserade! Nils är en stor kännare av finnmarkslivet och har byggt upp ett omfattande arkiv av både handlingar och bilder. Rikkenstorp är självklart med i EU-projektet Finnskogarna.com.

Jag läser Nils inledande text om Kocka-Lotta, som föddes 1852 i Kåkkaåsen inte långt från Säfsen. Fattig men stark, fick ett svårt liv, födde ett utomäktenskapligt barn med en man som svek henne ”fast hon släpat och trälat för att hjälpa honom”. Karln betraktades som en bov av Dan Anderssons far Adolf, som skrivit om saken i sin dagbok och väl kände Kocka-Lotta. Men trots det tunga livet var hon ”mycket kraftig och rörlig ända till inemot 70 års ålder, men så tog hon sig före ett rengöringsarbete, varigenom hon genom överansträngning bröt sin förut så starka helsa” och inte långt därefter så ”miste hon andningen” och avled 1922. Så kunde det gå till.

Det är intressant att läsa om människor som levt en gång, om livsval och öden. Det triggar min fantasi. Och jag ser fram emot vår bok Järnladies som vi arbetar på för fullt nu, med texter och bilder som flyter in. Boken håller på att ta form. Den kommer i början på juli – då blir det boksläpp på Ekomuseums kansli!

Ladda mobilen med cykeln…

Lämna ett svar

Cykel med generator för belysning...än så länge.

Det är inget skämt! Så här nära första april och allt. Den som tittar på Landet runt på teve på söndagar får se saker! En söndag nyligen såg jag ett inslag där fem tjejer i gymnasiet laddade sina mobiltelefoner med egen kraft medan de cyklade till skolan! En ny enkel uppfinning som de ska ta med till Hongkong och där delta i en tävling i entreprenörskap. Jag må då säga!! Imponerande?? Ja minsann! Det är så enkelt och smart att det är lätt att underskatta. Tänk vad många saker man skulle kunna ladda med egen kraft! Man kunde ha lite all möjligt i cykelkorgen förutom mobilen: datorn, iPaden, kameran…De hade konstruerat en smart mojäng och kopplat ett USB-uttag till generatorn, samma generator som driver cykelbelysningen vad jag förstod. De enkla lösningarna kommer!! Åtminstone till husbehov. Vattenhjulen kanske kan rulla också, vem vet? Man får köpa hus bredvid en forsande bäck! Ett vattenhjul eller en turbin behöver inte så mycket rinnande vatten för att få fart nämligen. Och sen med några solpaneler på taket och en vindsnurra intill så kan man ha spis och teve också. Utan elektricitet så stannar våra liv. För drygt hundra år sen så stannade just ingenting. Kunskapen om hur man klarade sitt vardagsliv då verkar vara ganska så bortblåst nu. Fort har det gått! Men de här tjejerna hade tänkt till, det finns hopp om framtiden – ja jag blir glad. Riktigt munter.

Planeringsmöte med ABF över en kopp kaffe

Lämna ett svar

Lena Sjöberg från ABF Västerbergslagen på Ekomuseums kansli.

Idag på förmiddagen fick jag trevligt besök på kansliet. Lena Sjöberg från ABF Västerbergslagen kom över på en kopp kaffe och vi pratade om en idé hon hade, en väldigt bra idé. ABF jobbar med invandrarna här i kommunerna Ludvika-Smedjebacken, våra stiftarkommuner. ABF kör språkverkstad och cirklar om olika saker för invandrargrupperna och de får hjälp att bilda föreningar och ja, de får hjälp med allehanda ting och spörsmål. ABF fungerar som en inkörsport till vårt samhälle. Det är främst invandrare från arabisktalande delar av Nordafrika det handlar om. Idén var att i cirkelform börja arbeta med Ekomuseums besöksmål i Dalarna (för det är där ABF Västerbergslagen bedriver verksamhet) och utveckla en vägledning i text och bild för våra invandrargrupper. Den här vägledningen skulle faktiskt även kunna tjäna som en turistbroschyr för alla utländska besökare som kommer hit. Och de som jobbar med att utveckla produkten får samtidigt en bra träning i det nya språket svenska genom att översätta, viktig kunskap om våra besöksmål, vår kultur, vår historia och det på ett mycket naturligt sätt. De lär känna sin nya hembygd och kan sen lättare göra ”vårt” till ”sitt”, dvs bli hemtama på ett bra sätt och sen kan de introducera nya grupper av invandrare som kommer hit. För det lär komma många fler, tänk bara på Libyen. Och en vägledning på arabiska! Och kanske flera språk…. Det är en strålande idé! Det är klart sådana initiativ måste uppmuntras – ja! Och då känner jag också att Ekomuseum verkligen är till stor nytta. Så nu ska idén omsättas till praktik.

VB2010 inlämnad för tryck

Lämna ett svar

Smedjebackens kommuntryckeri med Jan Lykke i centrum.

Smedjebackens kommuntryckeri med Jan Lycke i centrum.

Äntligen är den klar – vad skönt det känns! Nu är jag av med verksamhetsberättelsen för 2010. Jag var i Smedjebacken idag efter lunch och lämnade in den till Jan Lycke på kommuntryckeriet. Tryckeriet ligger i källarplanet och hela den stora stiliga 50-talsbyggnaden ovanpå vilar tryggt på denna funktion. Det är ett prima tryckeri med en massa supermaskiner som kan göra väldigt fina trycksaker. Det är Jan Lyckes rike och det är han som sköter alltihop. Han har jobbat här sen 1989 och kan apparaterna. Därför går jag alltid hit med vår årsberättelse, vi vill ju ha en snygg sådan. Jan Lycke har tryckt upp den i många år nu. Och faktum är att jag tyckte att jag nyss var här när jag klev innanför dörrn! Han tyckte visst detsamma. Så fort går tiden att man tycker att det som hände för längesen, nyss har hänt när man upprepar det. Visst är det en konstig känsla?? Den upphör aldrig att förvåna mig. I år blev årsberättelsen ovanligt fin enligt mig själv (jag är nöjd alltså!!) med många färgbilder från året som gått, det gör rätt mycket att presentera verksamheten i bilder. På framsidan placerade jag fina bilder från tidsresan de gjorde nere på Skantzen i september, det var SvedviBergs hembygdsförening. Bilderna fick bilda ett lapptäcke för inge en upplevelse av hela tidsresan. Beställde 80 ex, man vill ju ha ett litet extra lager att ge bort till de som visar intresse. Annars ska merparten skickas ut till alla stämmodeltagare nu före påsk. Vi ska kalla till årsstämma som blir den 20 maj på Västmanlands läns museum, Karlsg 2 i Västerås.

Dagens vårtecken? Begynnande tjälskador på route 66 mellan Ludvika-Smedjebacken, oj vad gupp!

Earth Hour!

Lämna ett svar

Före…och under. Inte så stor skillnad här i Ludvika i alla fall! Ni ser ABB-skylten som lyser rött till vänster i båda bilderna?? Fotat med min iPhone.

Alla släcker ner…eller? Men jag gör det. Jag tror på det här. Prick kl 20.30 var sterarinljusen tända. Bara teven gick….förlåt….och datorn. Frys och kyl gick också, men lamporna var släckta!! Hur såg det ut runtomkring? Var det mörkt här runt Marnäsgatan 29 här i Ludvika?? Jag tog kort före och under för att se hur många som släckte sina lampor. Det var ju lite intressant! Idén att släcka ljus är inte alls så märklig – det gör oss människor mer medvetna om elektricitetens betydelse! Elektricitet – eller el – den tar vi alldeles för given. Jag tänker på min mormor som levde en tredjedel av sitt liv utan elektricitet och jag kände henne väl! Hon föddes 1875 en mörk midvinternatt i Jämtland. Sånt kommer man plötsligt på i mörkret. För mig är det en total och fullständig självklarhet att elektriciteten bara finns där när jag sätter kontakten i uttaget. Alla apparater som ska köras – hårtork, dammsugare, radio, teve och sånt och allt som ska laddas hela tiden… kamera, mobiltelefon, dator. Skulle det inte finnas nån el?? Men herregud, då funkar ju ingenting??? Vad gör man då…..alltså det här kan bli verkligt stora problem om det var allvar. Earth hour blir en tankeställare. Åh, vad jag gillar den geniale Gunnar Asplunds idéer och uppfinningar om solenergi från Sahara. Hoppas att det får riktigt stort genomslag. Sol – du är mänsklighetens hopp. Liksom ABB som ska utveckla allt. Vi är beroende av ABB inte bara i Ludvika. Ja, jag vet faktiskt inte hur det ska gå med oss om vi inte får elektricitet direkt när vi vill….vet ni??