månadsarkiv: mars 2011

Kulturarvet i Falun

Undervisning på Kulturarvet, Maria Björkroth visar korgarbeten. Från vänster sitter Björn, Lars, Claes, Nina, Thomas, Per och sist Kia Wegelius som ansvarar för verksamheten. Foto ChL.

Visst låter det trevligt med Kulturarvet!? Verksamheten finns i ett vit låg tegelbyggnad i industriområdet Ingarvet uppåt koppargruvan i Falun med en mycket sympatisk verksamhet: föremålsvård. Från början kom idén som så många andra idéer från Dalarnas museum. Det var då landsantikvarien hette Erik Hofrén (1970-talet). Erik ligger även bakom Ekomuseum Bergslagen, Framtidsmuseet i Borlänge, Arbetets museum i Norrköping. Att vara idérik är en sak, men att genomföra dem är en helt annan! Inte många är som Erik Hofrén. Han blev sen professor i museologi vid Umeå universitet och idag är han en kreativ pensionär, snart 75 år och har ännu ett levande intresse i de verksamheter han har varit med och skapat. Nu spårade jag visst ur……nåväl, i många år tillhörde Kulturarvet Nordiska museet. Under 90-talet när jag jobbade på Nordiska museet så var jag ofta i Falun och undervisade i föremålsvård och materialkunskap. Jag var ju konservator på den tiden. Då skrev jag också boken ”Våga vårda” – en handbok i föremålsvård tänkt för hembygdsrörelsen. Jag har i år återvänt till Kulturarvet med både bok och föredrag. Det är ny regim där och därmed nya behov. Nordiska museet har släppt verksamheten och Falu kommun driver den i form av tvåårigt ESF-projekt i ett försök att permanenta den. Det finns absolut behov av den här sortens vårdarbete – tror jag! Dalarnas museum med hembygdskonsulent Maria Björkroth är involverad i kompetensutveckling på Kulturarvet och via Maria är jag inhyrd ett antal gånger under våren för att bidra med träkunskap och allmän matierialkunskap. Innan jag blev konservator gick jag på Carl Malmstens Verkstadsskola och tog gesällprov i möbelsnickeri. Härliga tider!! Och om någon nu undrar så lånar Ekomuseum ut mig och fakturerar sen för mina tjänster. Det är aldrig fel med intäkter. Ekorrhjulet snurrar.

Och här är en länk till Kulturarvet som det fungerar idag: här!

…och mera om Polen!

Lämna ett svar

Här står kollegan Barbara Kazior i kyrkorummet vid en tavelram. Övre bilden visar en liten del av klostret Leubus i byn Lubiaz, Schlesien.

Schlesien! Den del av västra Polen som hörde till Tyskland före andra världskriget, dit for vi också. Jag kan bara inte hoppa över det gigantiska gamla barockklostret, som fått förfalla under lång tid. Min polska kollega Barbara Kazior körde mig i bil till Wroclaw, före detta Breslau, och därifrån på småvägar västerut till Lubiaz vid floden Oder. Byn Lubiaz har vuxit upp runt klostret Leubus, som en gång var Europas absolut utan konkurrens största kloster. Det grundades av cistercienserorden 1175 och övergavs 1810. Sen blev det både sinnesjukhus och militärförläggning i olika perioder fram till idag. Vi vandrade genom s t o r a barocksalar från 1600-talet, tomma höga kyrkorum och halvt igenvuxna klosterträdgårdar med vår ledsagare som var klädd som en munk! Den dressen hade han på sig varje dag under besöket i Bergslagen också. Liksom för att berätta något för oss svenskar, men det var inte många som förstod. Klostret var som en enorm jättelik slumrande skönhet med växtlighet som kröp inpå murverk och puts. Och stora planer fanns nu på att göra om hela klostret till ett ekomuseum och ett kulturcentrum med floden Oder som viktig turist- och vattenled. Man genomförde redan konserter i den ännu skönt orestaurerade kyrkodelen. Renoveringarna hade påbörjats och det var inte småsaker som krävdes. Byggnaderna måste renoveras båda invändigt och utvändigt, ja överallt – det kommer att ta åratal för i Polen tänker man hantverksmässigt. Man satsar på kvalitet. Detta är också en plats som vi alla borde besöka! Det kändes lite som Europas hjärta. En resa till Polen kanske….?

…och apropå Polen.

Lämna ett svar

Ett trähotell för vila intill skogen och byn Lanckorona. Polska kollegor vilar i trädgården efter en långpromenad. Övre bilden visar de vida vyerna från byn som ligger högt över jordbrukslandskapet.

Av bilden i förra inlägget kom jag på nåt! Polen!! Jag var i Krakow för drygt två år sen på en intressant konferens om geoturism ”Geotour 2008”. Sen reste jag runt med min polska kollega Barbara Kazior söder om Krakow ett par dar. Vi var även en vända till Schlesien mot den tyska gränsen. Tio dagar senare kom en grupp på 18 polska kollegor i buss hit till Bergslagen, snabbt beslutat pga mitt besök där! Så är det i Polen – det är spontant, nyfiket och varmt impulsivt! Nu kom jag på att jag ville peka på en mycket intressant plats: Ekomuzeum Lanckorona med 18 besöksmål söder om Krakow. Här finns fina trähotell och otroligt vacker natur med vandringsleder och utsikter. Det är en plats för Krakowbor att vila ut på men vi borde alla åka hit! På torget ligger ekomuseets besökscentrum med café och butik. Byn ligger längs en turistled ”Amber Trail Greenways” som går från Gdansk genom Polen ner till Budapest. Greenways är cykelleder och Amber Trail är namnet på den gamla handelsvägen för bärnsten från Östersjökusten ner mot Centraleuropa. Lanckorona ligger mitt i en rik bondebygd med småskaligt gammaldags jordbruk av ekologisk karaktär. Det var lite som förr. Här vajade sädesfälten med gammaldags meterhöga strån! I Sverige finns inte längre sådana fält. Maten kändes hemlagat god med bra lokalproducerade råvaror. Denna bygd är också full av minnesmärken från 1600-talets krig. Svensk stormaktstid med svenska trupper som tågade kors och tvärs genom Polen. Och det kan man förstå för denna jordbruksbygd kunde producera mat för stora arméer – det var också Polens olycka. Byns storhetstid som ett handelscentrum tog ett abrupt slut i och med svenskarnas härjningar kring 1655. Det är ett ännu levande kollektivt minne och på skyltar runt i bygden kan man läsa om illdåden. Det är inte alltid kul att vara svensk!

Länkar till Ekomuzeum Lanckorona här och the Amber Trail här.

Postens tidning ”Du & Co”

Lämna ett svar

Varm kontakt och kommunikation mellan Polen och Sverige. Ekomuseum besöktes av glada ekomuseivänner från Schlesien i sydvästra Polen. Vi har mötts och vi vet var vi finns nu! Foto ChL.

Det är en gratistidning som ligger på postkontoren, bara att ta. Jag tar den när jag ser den. I sista numret (nr 4 /2010) läser jag om vinnande trender vad gäller den digitala tidsåldern! Alltid ett intressant ämne. Det står om mobilplattformen Android, en av de viktigaste innovationerna under 2011…. en mjukvaruplattform som tar upp kampen med Apples Iphone och Ipad. Det är en plattform som tydligen är öppen för alla som vill och kan bidra. Fler aktörer tillsammans skapar ett ”ekosystem” ? Ekosystem i detta sammanhang??? Nåja, tids nog fattar man kanske. Android är en plattform som andas kreativitet och ”gör det själv” – så står det. Jamen det gillar jag. Det låter lovande! Ett annat budskap som jag direkt kan saxa ur samma trendspaning är: ”Facebook och Twitter är kanske helt passé vid nästa årsskifte. Men tvåvägskommunikation är här för att stanna”. Jag anade väl det!! Den som tror på den trenden är Szofia Jacobsson på det sociala medie-fokuserade företaget Follow Me. Dialog- och relationsbaserad marknadsföring är det som gäller framöver menar hon. Företag och organisationer ska inte hänga upp sig på sociala medier som Facebook och Twitter, säger hon och slår fast att tvåvägskommunikationen är här för att stanna. Fast hon finns med sina kurser i Facebook på YouTube!! Nåja, jag ser i alla fall framför mig hur två personer möts, pratas vid öga mot öga, kommer överens för att sen gå vidare och prata med andra på samma vis. Den här direktkontakten människor emellan, lite kött och blod alltså, levande röster och känslor. Det är det gamla fina hållbara sättet att kommunicera och sälja. Kanske är det snart dags för handskrivna brev också! Skickade med snigelposten….tycker om tanken.

Den personliga marknadsföringen

2 svar

Läste ni söndagens DN 27 feb i bilagan: Resor & Mat – Njut av Europa?? Där fanns en intressant text om Umbrien, som ligger i Italien snett nedanför Toscana men mitt i landet. Ett landskap som inte är nedlusat av turister. Där någonstans ligger ”den hemliga krogen” och lockar retsamt med att varken ha telefonnummer eller adress. Hur ska man då hitta dit?? Ryktesspridningen, dvs djungeltelegrafen förstås (den bästa av telegrafer!) är snabb och uppfattas lika snabbt av folk, som ger sig iväg dit för att få en unik upplevelse. DN föreslår att läsaren ska riva ut sidan och leta upp krogen själv. Jag lyder genast!! Jag placerar Umbrien högst på önskelistan över resmål på direkten! Denna personliga marknadsföring – vad jag gillar den. Visst är det sympatiskt?? Och så lite oförutsägbart, man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Så vill jag se på Ekomuseum. Något som man själv får jobba lite med för att upptäcka, något som inte serveras bekvämt i paketlösningar och på bokningsbara webbsajter. Att besöka Ekomuseum ska helst vara lite som att hitta en egen skatt, det ska ge upptäckarglädje och en känsla av att man själv skapar sin upplevelse. Just det – en både skapande och lärande resa. Kanske i sällskap med en vägledare? Som känner av behoven hos en liten grupp besökare. Miniturism, småskaligt så det knappt är synligt. Det är där det stora finns. Precis tvärtom alltså.

Här är länken till DN:s text om krogskatten i Umbrien.

Här kommer Landforsens hytta!

1 svar

Det pågick arbete runt husen på Karlbergs hembygdsgård i Norberg när vi var där förra veckan Eva Långberg och jag och det trots den mycket bistra kylan. Plötsligt kom Landforsens hytta på en kärra!! Det var Ove Molander som skulle flytta hyttan upp till en förrådsvind, där föreningen gjorde lite snyggt för att kunna öppna upp för besökare framöver. Titta på den här, sa Ove Molander. Ja, nog var det ett lite märkligt arbete alltid. Det var en noggrant utförd skalenlig modell av den gamla mulltimmerhyttan och den hade tillverkats för att bli en fågelfröservering! Det var en skomakare i Hästbäck, där hyttan finns på riktigt, som gjort den men när? Kanske kring förra sekelskiftet? Hästbäck ligger någon mil utanför Norberg längs vägen mot Sala. I det här området fanns en gång många hyttor. Kvar ligger bergsmansbyarna och just runt Norberg finns det många sådana byar. En mulltimmerhytta är en masugn av äldre modell. Den har ett knuttimrat stockverk som vilar på rejäla stenmurar. I mitten finns pipan, dvs själva masugnen och utrymmet emellan är fyllt med mull (jord och sand). Det finns inte så många av den typen kvar i det här fina skicket. Landforsens hytta är just en sådan och den står fortfarande alltsedan slutet på 1700-talet vackert i sluttningen ner mot ån inte långt från vägen. En liten promenad får man ta. Hyttan är ett besöksmål i Ekomuseum. Men nu står den också på en vind på Karlbergs hembygdsområde intill Nya Lapphyttan med möjlighet att få åskådare till sommaren. Norbergs hembygdsförening har 337 medlemmar.