Etikettarkiv: Västanfors

Bildspel om Röda Jorden

Ja, ett bildspel om Röda Jorden är bland annat vad jag håller på med idag. Men halva dan har redan gått och den första halvan jobbade jag med att bearbeta texten till den lilla barnbok vi håller på med: Från berg till spik. Det är ett häfte som togs fram i Ekomuseum i slutet på 1990-talet av Kerstin Bergström och Barbro Jadling, alltså för en 12 år sen lite drygt. Det häftet ska bli en liten bok tillägnad alla barn som vill veta lite mer om hur man faktiskt gjorde järn en gång i dessa bygder, det var under masugnarnas tid, den tid som kom efter sjö- och myrmalmstiden då järnet gjordes i enkla blästergropar i marken. Att Bergslagen var centrum för den svenska järnproduktionen är nåt man inte alltid tänker på idag när det svenska järnet kommer från de gigantiska gruvorna Kirunavaara och Malmberget uppe i norr. Fast lika stora malmkroppar har man nu funnit här i Ludvika under Väsman och även under Vättern (!!) åt Askersund till om jag inte missminner mig. Järnets historia är alltså långt ifrån slut i denna landsända.

Men nu var det bildspelet! Det handlar om den röda jorden utanför Riddarhyttan, den plats där man funnit spår av järnproduktion långt före Kristi födelse, ja redan 700 år före. Det var den starkt järnhaltiga rödjorden som var råvaran. Om detta ska Ulla Fredriksson berätta nu på lördag på Bergslagstinget vi kör på Lindgården i Västanfors, kl 10-15. Jag ska hjälpa henne med ett bildspel, för jag var med för några år sen en hel dag när två skolklasser var där på besök och gjorde järn under flera timmar. De bilderna får bilda bakgrund till Ullas berättelse om hur hon och hennes förening, Riddarhyttans hembygdsförening, arbetar med skolbarn på Röda Jorden.

Nån som läser detta och får lust att komma? Det går så bra!! Även om jag inte kan lova lunch men då behöver man heller inte betala nåt, inte anmäla sig heller. Det finns plats.

Till Riddarhyttan i höstrusket

Oj vilket ruggigt väder igår, man ville bara sitta och kura i sin soffa…. men ni vet, jobbet går före! Tids nog kommer kurandet. Hade möte med Leader Bergslagens Barbro i Skinnskattebergs kommunhus på fm igår angående vårt geoprojekt i Riddarhyttan. Det verkar tveksamt med Leaderstöd, projektet är inte riktigt rätt för det. Vi får nog söka andra vägar om det ska bli nåt.

Åt lunch på Brukshotellet och besökte sen biblioteket mitt i samhället. Hittade en avskrift av en gammal handling som beskrev alla hyttor och bergsmanshammare i socknarna i Skinnskatteberg från 1400-talet och framåt – och några hyttor var sannolikt äldre än så till och med, möjligen jämngamla med Lapphyttan i Norberg, kanske ännu äldre…?? Nåväl, hamrarna byggdes samtliga upp i början på 1600-talet av bergsmännen. Det fanns många! Jag hade att göra en knapp timme med läsning, urintressant! Men jag hade en tid att passa i Riddarhyttan, körde den gamla vägen över skogen, det var vackert. Lite dimma, regn och höstfärger, blank slingrande asfaltväg. Kom fram till Bäcke gruva och stannade för att ta en bild lite kvickt genom sidofönstret. Laven stod där i diset. Sen for jag direkt nedför backarna till Lienshytte masugn och masmästarbostaden där Ulla Fredriksson bor. Vi tittade på det bildspel jag gjort om Röda Jorden och som vi ska visa på kommande Bergslagsting den 12 november. Har många fina bilder från en skoldag där för några år sen. Ulla har i minst 25 år jobbat med verksamheten på Röda Jorden och visat hur man gjorde järn för 2 500 år sen på precis samma plats som järn görs idag i lärande syfte, det är just det som är det magiska! Det är också ett fantastiskt exempel på levande historia, på kunskapsöverföring. Och just den här platsen är så helt igenom äkta. Autentisk! Sånt är inte oviktigt.

Bergslagstinget blir förresten lördagen den 12 november på Lindgården i Västanfors, Fagersta. Programmet är äntligen bestämt och igår gjorde jag ett första utskick på diverse epostlistor. En pdf som beskriver programmet ligger nu på hemsidan upp till höger. Jag ska i nästa blogginlägg beskriva dagen här också. Alla är välkomna!!

Fallna löv

Höst överallt nu, nyss var det sommarvärme: sensommar, indiansommar, brittsommar…jo, sommaren ebbar ut. Idag är det måndag och det är höst. Sitter på mitt kansli och jobbar undan ärenden som minnesanteckningar från sista Ekorådsmötet i Norberg, det är ivägskickat nu. Allt går per e-post numera. Snabba ryck! Jag planerar även Bergslagstinget som vi ska genomföra lördag den 12 november i Västanfors, Fagersta. Snart ska programmet vara klart och hängas ut på hemsidan, skickas runt på sändlistor och jag ska då göra ett inlägg om det här på bloggen förstås. Det blir nog nästa vecka kanske. Lite bråttom är det ju, redan 10 oktober idag.

Fick en fin bok på posten i förra veckan från Vallbyprojektet i Västerås, om människor (nu levande) och vad de minns: Var det bättre förr? Ska göra ett inlägg om den imorrn, den förtjänar att belysas. Det är alltid intressant med människor och minnen! Alltid. Det är som med biografier, lätt att totalt försjunka i dem. Det som verkligen har hänt, det är det som fascinerar oss, det är verkligheten, den som alltsomoftast överträffar den vildaste fantasi, den vildaste dikt.

Apropå dikt, visst var det fint att Tomas Tranströmer fick Nobelpriset. Äntligen.
Ett TT-citat:  ”Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

Tredje och sista kursträffen för guider

Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, inleder guidekursens sista träff. Och Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar gillar läget.

Överst Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, som inleder guidekursens sista träff. Och här Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar, de gillar läget.

Igår kväll var sista gången. Vi var i på Logen i Västanfors, ca 30 personer. Folk har kommit från alla håll, en grupp har kört hit från Skantzen i Hallstahammar och andra från Kopparberg. Malin Andersson, erfaren guide och entreprenör med egna företaget Primaleve Kulturtjänst, inledde kvällen med ett lysande föredrag om guideteknik och värdskap. Upplägget var tydligt: vad gör man, vad ska man tänka på, vad kan man råka ut för? Malin har arbetat som guide sen hon var 16 år och mestadels i Ängelsberg, både på Världsarvet Engelsberg Bruk och på Oljeön. Det är Malin man ofta möter på turistbyrån i Ängelsberg sommartid. Och för ett år sen tog hon förarintyg för att bli skeppare på pråmen Petrolia, som tar besökarna över sjön till Oljeön.  Jag hänger gärna med en guide som Malin som ser gruppen och kan berätta med inlevelse! Malin gillar verkligen att förmedla, hon förklarade med stor lyhördhet vad jobbet innebar, ja det lyser om Malin….och det antecknades överallt, pennorna raspade. Det var väldigt bra budskap och jag insåg plötsligt att det nog kunde vara kul att gå runt med en grupp och berätta om något som engagerar en på djupet för det är där nånstans som glöden ligger. Malin bär en glöd för sitt jobb. En glöd håller längre än en eld, det är ett bättre ord än ”brinna” – det låter lite för eldfängt och kort har jag alltid tyckt. Det kan kvickt brinna ut nämligen…men en glöd kan rota sig länge och sen flamma upp med jämna mellanrum. Så känns Malin. Hon jobbar också med riktlinjer för guider – antingen till en bok eller till en webbprodukt. Kanske hamnar den på hennes hemsida/blogg så småningom, www.primaleve.se. Länken ligger även ute i högerkanten här.

Och efter Malin kom Örjan Hamrin, museilektor på Dalarnas museum. Vad bra de båda kompletterade varandra! En yngre och en äldre, båda med lång erfarenhet, stor kompetens men med upplevelser av lite olika karaktär – roligt och lärorikt! Och att lyssna på Örjan är ett stort nöje, hur han startade med turismaktiviter i Falun och hur han drog igång Ekomuseum en gång i tiden just här på Västanfors! Han äger en outsinlig källa av kunskap och minnen som han obekymrat öser ur, allt kryddat med lustiga anekdoter – jag fattar inte hur det går till. Han är en av de bästa guider jag mött, en jag aldrig tröttnar på. Örjan följer jag som en hund när han guidar. Applåder blev det för båda!!

Guidekursen är i hamn

Nu har vi fixat en guidekurs, Raija Edvinson på Fagersta Turism och jag med hjälp av Smedjebackens Kulturförvaltning och Anna Falkengren. Allt är på plats, alla detaljer är klara. Det blir ett första test för att se om där finns intresse tillräckligt för en mer organiserad fortsättning nästa år. Guidekursen inleds med professor Maths Isacsons föreläsning ”Bergslagen – historia och framtid” den 22 februari kl 19.00 på Lindgården i Fagersta. Det skrev jag om här på bloggen den 8 februari. Därefter blir det tre guideträffar på Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta och därefter några träffar i maj på plats ute i landskapet. Vi välkomnar alla som jobbar som guider i Ekomuseum men vi söker även nya guider. Ni som läser detta och känner er intresserade, häng på! Pröva ert intresse – det kan bli nåt!! Man kan faktiskt överraska sig själv. Det går bra att anmäla sig till: info@ekomuseum.se. Som sagt – det blir alltså tre träffar i mars: 8 mars kl 18.30 då jag själv framträder och berättar om Ekomuseum idag och då Raija berättar om guidejobbet, tankar kring utvecklingsmöjligheter och de behov som finns. 15 mars kl 18.30 då dramapedagogen Annacari Jadling från Dalarnas museum berättar om hur hon jobbar  och kanske blir det nån dramaövning…?  22 mars kl 18.30 då Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst berättar om guideteknik och värdskap och delar med sig av sin mångåriga erfarenhet som guide i Ekomuseum och sen berättar museilektorn Örjan Hamrin, Dalarnas museum om hur man kan tolka historia och landskap, så kallad ”Interpretation” och med erfarenhet från England. Och Örjan är en ”berättare” i ordets alla bemärkelser, en viktig egenskap för en guide.  Nu ska ni inte hänga upp er bokstavligt på rubriker till respektive träff då det kommer att flyta ihop på ett personligt sätt då föreläsarna har sina egna erfarenheter att förmedla. Att guida kan ske på många olika sätt och det är svårt att säga att just ett sätt är det rätta. Att skapa ett intresse är däremot det viktiga i det hela! Att guida är alltså ett skapande uppdrag.

 

Javisst blir det ljusare…

Ludvika Gammelgård med Östanbergshjulet och gruvmuseet på håll. iPhone-foto.

Ludvika Gammelgård med Östanbergshjulet, gruvmuseet och Marnästjärn på håll. iPhone-foto ChL.

Mitten på februari och det är märkbart ljusare både morron och kväll. Idag var det ljust när jag gick från kansliet. Och det där lite rosa skymningsljuset….visst gör det gott i själen. Våren kommer men herregud vad mycket snö som ska smälta bort först!! Nåja, vintertid är förberedelsetid – nu i veckan, onsdag närmare bestämt, ska Eva Långberg och jag köra ner till Ramnäs och sen till Västanfors i Fagersta på hemvägen och informera om Bröd i Bergslagen-projektet. Och idag fick jag tag i hembygdsföreningen i Norberg också och dit hoppas vi kunna ta oss på onsdag nästa vecka. Ryktet löper på bygden att de har en stor och fin bakstuga, den är vi lite sugna på. Och så har vi ett gäng med bakstuga i Ängelsberg också. Vi kan nog hinna med både Norberg och Ängelsberg på en dag. Först informationsträff och inspektion av ugnar, sen följa upp intresset och därefter blir det praktiska bakbestyr. Och då är vi framme på vårkanten, när det inte är så himla kallt och snörikt. Idag var det kallt! Minus 15 grader nästan.  Februari är en vintermånad och det är faktiskt mars också – lätt att glömma!

 

 

Ugnsinventering i Västanfors

Gun-Lis Gustavsson och Eva Långberg på trappan till Kaffestugan. Foto ChL.

Imorse plockade jag upp Eva Långberg vid ABF-huset i Morgårdshammar och så for vi iväg till Fagersta och Västanfors hembygdsgård. Nu börjar vi att på plats inventera bakugnarna i Ekomuseum för vårt stora gemensamma Leaderprojekt ”Bröd i Bergslagen”. Vi ska även undersöka intresset på våra besöksmål att delta i brödprojektet. Det ska ju inte upplevas som något tvång utan det ska ju vara något som inspirerar och utvecklar. På Västanfors finns en ganska ny och underbart fin bakstuga och den fanns förstås i våra tankar. Västanfors är centralt beläget i Ekomuseum och dessutom är hembygdsgården alltid öppen. Här finns ett stort engagemang och det är därför vi for hit allra först. Gun-Lis Gustavsson tog emot oss. Hon sitter med i Ekorådet och är en stark ideell kraft på platsen och i Ekomuseum. Det blev fika på verandan i Kaffestugan och där anslöt sig två bakerskor och så pratade vi på.

Västanfors lilla fina bakstuga. Foto Ch Lindeqvist.Därefter inspekterades bakstugan. Och den var liten! Mindre än vad jag mindes. Där fanns plats för högst tre som bakar samtidigt. Dock skulle man kanske kunna baka i omgångar i bakstugan, vi funderade lite över det….men..kanske svårt. Bakstugan används dock inte så ofta, bara fyra gånger per år en vecka per gång och det blir en månad av årets tolv. Synd på en så fin ugn tyckte vi. Den är byggd efter konstens alla regler av en expert från Härjedalen. Men skam den som ger sig – det finns moderna kök också. I Rune Lindström-huset vid infarten finns ett bra kök och ett rum som är självaste Rune Lindström-rummet. Rune Lindström var författare, skådespelare, regissör och konstnär och är berömd för ”Himlaspelet” som varje år uppförs i Leksand sen 1941. Det rummet skulle passa fint för en liten cirkel i konsten att sätta och baka ut ett surdegsbröd. Teori i rummet och praktiska bestyr i köket! Nu ska vi undersöka om det finns intresse för detta här på Västanfors.  Eva inspirerar!

Rune Lindström-huset på Västanfors hembygdsgård. Foto Ch Lindeqvist.Rune Lindström-rummet, Eva Långberg njuter av miljön. Foto Ch Lindeqvist. Vi har också en plan på en ”Bröddag” som ska genomföras i sommar nånstans i denna del av Ekomuseum dvs åt Norberg-Fagerstahållet. En slags minimässa. Västanfors vore ju en fin plats för det. Härnäst ska vi ta tag i Ängelsberg och Norberg, sen Skinnskatteberg och därefter Hallstahammar och Skantzen. Vi ska ut på fältet nu och prata bröd och spana efter bakugnar och efter hand påbörja cirkelverksamhet. Nu är vi igång med vårt stora Leaderprojekt!

Två sammanträden i Västanfors, Fagersta

Julgröt i Västanfors. I mitten Erik Hofrén, t vä Carl-Magnus Gagge, till hö Jan Raihle.

Julgröt i Västanfors. I mitten Erik Hofrén, t vä Carl-Magnus Gagge, till hö Jan Raihle.

Delar av Ekorådet, närmast t vä Olle Olsson från Ängelsberg, t hö Bertil Andersson från Gravendal.

Delar av Ekorådet, närmast t vä Olle Olsson från Ängelsberg, t hö Bertil Andersson från Gravendal.

I fredags den 10 dec hade vi både styrelsesammanträdet och de ideellas Ekorådsmöte på samma dag. Vi höll till på Lindgården i Västanfors, en genomtrevlig församlingsgård till vackra Västanfors kyrka. Styrelsen höll möte på förmiddagen och Ekorådet på eftermiddagen och däremellan möttes vi alla över en tallrik julgröt med skinksmörgås. Då fick jag upp kameran! Julgröten var toppengod, det ska bli vår melodi hädanefter. Vem orkar äta ett julbord på en timme?? Och dessutom njuta av det? Det är egentligen helt galet. På styrelsesammanträdet tog vi budget och verksamhetsplan för 2011 och vi hade även glädjen att ha med en högt respekterad gäst under punkten ”Att utveckla ett ekomuseum”, nämligen professor emeritus Erik Hofrén. Vem kan tala om framtid och visioner bättre än han? Det finns ingen. Vi måste skåda fem år framåt!! Ha en strategi och vara beredda på förändringar och det är frågor som man egentligen alltid måste ha nära sig i verksamheten. Erik Hofrén är – för er som läser detta och inte vet – pappa till Ekomuseum Bergslagen. Han har dessutom skapat flera museer i Sverige: Framtidsmuseet i Borlänge och Arbetets museum i Norrköping. Processen med Ekomuseum startade ca 10 år innan det hela började ta form, redan på 1970-talet alltså. Då var Erik Hofrén landsantikvarie i Dalarna, chef för Dalarnas museum. 1986 skedde den konkreta uppstarten i Fagersta och nästa år firar vi 25-årsjubileum med ett ”Framtidsting”. Vi måste få igång en dialog mellan alla parter som ingår i Ekomuseum, mellan stiftarna och de ideella föreningarna som är grunden till vårt bygge. Om detta pratade vi även på eftermiddagens Ekorådsmöte, då Erik Hofren deltog till att börja med. Jag sitter nu med en hög anteckningar som jag måste få grepp om. De frågor som dryftades i fredags ska jag fördjupa mig i framöver, det kommer att bli flera inlägg här på bloggen om detta, jajamen. Viktiga och intressanta tankegångar.