Etikettarkiv: Riddarhyttan

Om den svenska riksbildningen

Ett mynt har grävts fram vid Örsundaån i Uppland och vår syn på historien förändras. Allt är i rörelse som vi vet. Vi som anser att Ursverige ligger i Bergslagen får nu flytta tanken lite längre österut. Det läser jag i söndagens DN. Jag har ju båda rikstidningarna på helgerna och jag håller på hela veckan och bläddrar och läser. I söndags 25 september hade vetenskapssidan ett reportage om ”Medeltid i nytt ljus”. Vi har ju mycket om medeltid i Norberg, urgamla gruvor och hyttor, så jag fastnade direkt. Norberg ligger ju ändå rätt nära Örsundaåns dalgång….

Det ser nu ut som om Fjärdhundraland, området längs Örsundaån, varit av central betydelse för riksbildningen, alltså när Sverige bildades som rike och det var ju under 1200-talet då Birger Jarl klev fram på arenan. Allt beror på myntfyndet! Ljuset riktas mot Birka och Sigtuna, mot mineralfyndigheterna mellan Sala silvergruva och Falu koppargruva, då farbara vattenleder från Mälaren uppåt längs nämnda å, som på den tiden var båda djupare och bredare. Landhöjningen har dränerat markerna sen dess. Ja, jag förstår in i märgen hur de metaller som utvunnits i och omkring Bergslagen har påverkat folk och samhällsutvecklingen, till och med riksbildningen. Business! Och ett mynt präglat under kung Knuts tid ger en ny syn på sakerna. Kung Knut Eriksson var ”Svears och Götes konung” mellan 1167 till ca 1196. Det är en spännande tid, Eriksättens och Sverkersättens maktkamp i Västergötland respektive Östergötland och Birger Magnusson från Östergötland som sen blev Birger Jarl och tog makten efter många hårda strider. Han grundade Stockholm och riket Sverige kring 1250… ja, så lite yvigt beskrivet. Och det var metallerna i Bergslagen som avgjorde till slut. Stockholm med sitt strategiska läge ”låset mot Mälaren” blev huvudstad i det nya riket. Man kan fylla på kunskapen med Dick Harrisons text: här.

Ekomuseum Bergslagens historia går tillbaka till 700 f.Kr. Redan då gjordes järn av rödjord i Riddarhyttan på den plats vi idag kallar ”Röda Jorden” – den tidigast kända platsen för järnframställning i Sverige. Där görs järn än idag, precis på samma plats och på samma sätt fast nu handlar det om ”levande historia”, inget annat. Varje år på ”Röda Jordens dag” (alltid första söndagen i augusti) kan ni själva pröva på!

Vet ni vad en masugn är?

Lämna ett svar

Men det vet Ulla Fredriksson som bor i den gamla masmästarbostaden vid Lienshytte masugn på kanten av Riddarhyttan. Man åker nerför den grusade backen vid Lokstallet och nere vid forsen så står den ståtliga masugnen kvar utan sina kringliggande byggnader visserligen, men ändå! Pampig är den, stor och hög. Tänk att här producerades både järntackor och gjutna järnprodukter ända fram till 1960. Jag blir imponerad varje gång jag besöker denna masugn! Och ugnen eldades med träkol, det var visst den sista masugnen som gjorde det. Det var alltså en gammaldags järnproduktion som höll ut in i det sista. Tio stora kolmilor var igång hela tiden nere på planen vid sjön Lien, platsen kallades ”Kolgården” och där ligger idag Liens Camping. Kolet från en mila gick åt varje dygn i masugnen. Ulla redogör för järnproduktionens alla steg medan hon visar runt.

Hon flyttade in i masmästarbostaden med sin familj kring 1962 och såg hur man rev allt runt masugnen, själva ugnen fick stå kvar. Ulla kan berätta och det gör hon varje onsdag kl 18 i juli månad. Då kommer folk hit, betalar 20 kr som går till hembygdsföreningen och Ulla öppnar upp, visar bildspel innanför portarna bredvid den mäktiga pipan, pekar på spiraltrappan upp till masugnskransen och så går alla ditupp för att se med egna ögon. Då är man ganska högt upp och man anar något lite om hur tungt arbetet i en masugn kunde vara och framför allt även hur hett det kunde vara! Och bortanför Ullas masmästarbostad ligger den gigantiska sista kvarvarande blå-turkosskimrande högen av masugnsslagg, det är äkta ”Bergslagssten” det. Ja, slagg är en vacker glasaktig sten som passar till smycken. Hela jättehögen är dessutom kulturminnesmärkt. Jag var där i onsdags och jag tröttnar aldrig på den här masugnen, det låter väl inte klokt, men den är så märklig och den var igång när jag var barn men det visste jag inget om då.

Det är en intressant visning som tar en timme. Det är inte så långt till Riddarhyttan, ni hinner dit innan sommaren tar slut men då får ni boka visning för nu har juli passerat men det går bra också, då ringer ni till Ulla, tfn 0222-133 30.

Första ”Geodagen” genomförd

Lämna ett svar

Geodagar måste bli en tradition! I fredags hade vi den första. Intressanta föredrag och en fin exkursion i bra väder, allt funkade och ett bra avslutande samtal blev det också. Vi var 26 personer totalt och kom från olika håll. Geologen Jan Mikaelsson och projektkunnige Lars Lundberg kom från Öland, naturgeografen Anders Yrgård från Stockholm, arkitekten Gustaf Wennerberg från Malmö, statsgeologen Gunnel Ransed från SGU, Uppsala, tre tjänstemän från Skinnskattebergs kommun och sen alla vi andra från Dala-Floda, Borlänge, Ludvika, Fagersta, Skinnskatteberg, Riddarhyttan. Jan Mikaelsson berättade om det fantastiska arbetet kring Ölands geopark och geoturism och allt vad det medfört för Ölands del, bl.a. 25 stycken utbildade Ölandsguider av vilka hälften arbetar i eget företag med geoturism. Det finns ett jätteintresse kring detta. Ja, det förstår man ju. Gustaf Wennerberg berättade om sitt x-jobb som handlade om att rita ett funktionellt geocentrum för Riddarhyttan. Det är ett mycket väl genomtänkt hus i råbetong och som i all sin enkelhet rymmer allt man behöver. Nu jobbar Gustaf som arkitekt hos Wingårds i Malmö. Jag vill ju se hans hus bli förverkligat i Riddarhyttan, det är som bäddat för ett geocentrum just där. Sen var det Anders Yrgårds tur, han är naturgeograf och han gjorde Geoslingan för många år sen. Den ringlar sig genom Malingsbo-Klotenområdet. Vi gav oss iväg på en exkursion på ca tre timmar längs en bit av geoslingan och visst blev det bekräftat att Riddarhyttan är som gjort för den här sortens upplägg. Vi fick oss en konkret baslektion i hur man sorterar markytan i block, sten, grus, sand, mo, mjäla och ler och till sist fattade jag äntligen vad morän var för något. Det är när allt är blandat huller om buller. Det mesta av Sveriges yta är täckt av morän. Med spade grävde Anders hål här och där i skogen och lyckades hitta bra exempel på precis alla sorterna utom block för dem gräver man inte upp, de pekar man på. Jag fick en inre bild av inlandsisen och det hav som sen fanns över Riddarhyttan, som svallade fram och tillbaka och med alla strandade isberg som man fortfarande ser groparna efter. En del är vattenfyllda fiskrika tjärnar. Andra är torra. Och så flygsanden som kom efteråt och fyllde upp runt isbergen innan de hann smälta. Det var en sån platå vi gick på. Med gropar och tjärnar runt omkring. Det var som att få nya glasögon på näsan…Och Gunnel Ransed från SGU berättade om det uppdrag de fått att samla alla geologiskt intressanta platser i nätverket ”Progeo” för att kunna stödja och utveckla geoturism. Dagen blev något av en kick-off.

Geodagen fredag 13 maj i Riddarhyttan

Lämna ett svar

Det här är resterna av en gammal isälv på Röda Jorden, som transporterade de lösa järnpartiklar som lagrade sig i stora depåer till det vi idag kallar rödjord. Av rödjord gör man järn. Här på Röda Jorden ligger Sveriges hittills första kända plats för järnframställning. Foto Ch Lindeqvist.

Geodagen närmar sig! Syftet är att lyfta fram det specifika för Riddarhyttan men vi vill också lära oss att se vad som kan finnas i detta hänseende även på andra platser i Ekomuseum. Det är lätt att förbise det som finns i landskapet, vi har inte alltid ögonen med oss, ej heller tillräcklig kunskap. Nu vill vi väcka en lust att lära och en lust att se med nya glasögon. Det är föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan som inbjuder till dagen med stöd av Ekomuseum. Det är även snart dags att gå med i föreningen, vi håller på att fixa konton och allt sånt som behövs. Det kommer att kosta 50 kr per år, en symbolisk summa.

Geodagen börjar kl 10.00 i Allaktivitetshuset mitt i Riddarhyttans samhälle, ett avlångt vitt hus som ligger snett mittemot affären, inte svårt att hitta.

Kl 10-12 blir det föredrag av Jan Mikaelsson, geolog från Linnéuniversitetet i Kalmar. Han kommer att berätta om storartade planer för Öland som har en spännande geologi. Sen ska Anders Yrgård, naturgeograf berätta om Riddarhyttefältet och det istida landskapet. Och så kommer förhoppningsvis Gustaf Wennerberg, arkitekt att helt kort berätta om sitt x-jobb : ett geocentrum i Riddarhyttan.

Kl 12 blir vi hämtade med en buss som kör ut oss i naturen och Anders Yrgård berättar på plats vad vi ser. Vi ska även få möjlighet att vandra lite. Nu ska vi äta matsäcken utomhus, det är egen matsäck som gäller! Var och en får ta ansvar för sin lunch.

Kl 15 ca går bussen tillbaka till Allaktivitetshuset där vi samlas igen för en ”tankesmedja” med Jan Mikaelsson. Hur kan vi gå vidare, hur ska vi tänka? Hur ska vi få till vårt Geocentrum? Vem ska driva det? Det måste först förankras lokalt. Många frågor finns och vi behöver klura ut svaren.

Kl 17 samlas vi nere vid Café Lokstallet 1093 för att avrunda med lite mat. Vi ska grilla kött, fisk, grönsaker med ett glas vatten, öl eller vin och till självkostnadspris. Här krävs föranmälan!

Det är jag som handlar och jag måste veta hur många som tänker vara med och äta. Anmäl därför till mig på denna epostadress: christina@ekomuseum.se OM du kommer på dagen och OM du vill stanna och äta en bit mat efteråt och fortsätta prata. Nu ligger även en pdf ute på hemsidan som en länk under bloggen upp i högra hörnet. Där kan ni titta, ni som är intresserade. Och jag kan bara säga detta: geologi och naturgeografi är mycket roligare än man tror. Att lära känna sitt landskap och det man har under fötterna är superintressant!

Glad påsk får man väl säga då!

Lämna ett svar

Här syns Ludvika Gruvmuseum på håll, det ligger på Ludvika Gammelgård men på andra sidan järnvägen, som går tvärsigenom området. Plötsligt kommer det ett tåg. Man blir förvånad varje gång. En glimt av Marnästjärn ses till höger, där vid strandkanten blir det Valborgsbrasa i år. Ludvika Hembygdsförening är arrangör. Det blir kaffeservering.

Sent kom den, men nu är det påsk! Oåterkalleligt! Det var så man knappt trodde att det skulle bli nån påsk före sommaren……eller hur? Om 40 år lär har vi en sån här sen påsk igen. Allt hänger på månen, sånt har jag svårt att begripa. Nu ska jag vara ”ledig” till efter Valborgsmäss vilket betyder att det inte blir så många blogginlägg här. Jag är tillbaka i Ludvika igen 2-3 maj, det låter det…. redan maj och därmed nästan sommar. Sista dagarna har vi haft 20 grader varmt här i Ludvika, det må väl vara rekord i vårvärme?! Isen på Väsman gav upp i förrgår faktiskt, jag såg det nästan uppifrån Hammarbacken. Igår var allt borta. En motorbåt var genast ute på sjön och snurrade också, de har bråttom båtfolket… jag körde förbi och spanade ut över vattnet, då kom den glada båten farande in mot piren.

I förrgårkväll bildade vi så äntligen vår förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan” enligt konstens alla regler kan jag meddela och vi var förstås i Riddarhyttan. Geodagen fredag 13 maj är i princip klar också. Igår donade jag med det närapå hela dan, jag ringde, mejlade, bokade, avbokade och organiserade för att få ordning på programmet. Det tar längre tid än man kan tro. Timmarna går. Direkt efter påsk ska jag lägga ut programmet här på bloggen och även skicka runt pdf:n på mejlen så vi får ihop lite folk. Det gör jag från mitt jämtländska hörn där jag befinner mig. Kanske kommer informationen även upp på hemsidan innan dess som en länk under bloggen upp till höger. Ni som är intresserade kan ju spana lite. Jag tror att webbmästaren hinner med det ganska snart. Det ska bli roligt att under en dag få lära känna ”främlingen under våra fötter” (vilket lysande uttryck!! Jag läste det nånstans) och i sällskap med kunnigt folk som kan det där med geologi och naturgeografi. Men först lite Påskfirande. Hej på er!

Föreningsmöte om Geocentrum i Riddarhyttan

Lämna ett svar

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Ni ser på bilden att Lokstallet omges av grönska? Jo, det är en bild från i somras. Jag glömde alldeles bort att ta en bild igår när jag var där, det blev bara några bilder på oss som satt inomhus och hade möte. Café Lokstallet 1093 (den gamla spårbredden!) längs riksväg 68 är en fin lokal som innehåller butik för böcker och hantverk, ett litet lokmuseum samt ett café. Det öppnar 1 maj och stänger i början på september. Det är också ett besöksmål i Ekomuseum sen 2009 och heter Lokstallet & KURJ, som är en förkortning av Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Lokstallet är det enda kvarvarande längs den gamla banan. Den vill en annan förening göra om till cykel- och ridväg, det vore fantastiskt för hela området!

Vi samlades alltså igår för att prata igenom det stundande och första trevande årsmötet i vår alldeles nybildade förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”. Det årsmötet ska vi genomföra på tisdag den 19 april kl 18.30 i Allaktivitetshuset mitt i samhället. Då ska stadgarna klubbas och ny styrelse väljas. Vi ska sen börja ragga medlemmar till vår förening, några har vi redan. Det kommer att kosta 50 kr per år att vara med, en symbolisk summa och vi är beredda att ta emot anmälningar så snart vi har ett bankkonto. Det kommer! Syftet med föreningen är att skapa möjligheter för ett Geocentrum i Riddarhyttan. Det är bra om vårt Geocentrum grundar sig på ett lokalt engagemang, då står det starkare i framtiden. Det är därför en förening är så viktig. Och att processen får ta sin tid. Det är också en ekomuseal tankegång – att aktiviteter och initiativ bärs upp av ideella krafter och intresse för lokal utveckling. Alltså är vi gräsrötter viktiga, det är runt oss allt börjar snurra. Vi gick också igenom Geodagen den 13 maj, jag återkommer till det.

Krampen och rysslägret

Lämna ett svar

Jag fick ett mejl från ordföranden Catharina Gyllenhammar i den ideella föreningen ”Kulturbygd i samverkan”, www.kulturbygd.se. Föreningen finns i Skinnskattebergs kommun och arbetar aktivt med projekt runt Riddarhyttan-Uttersberg, ett mer eller mindre glömt område (hm…tycker jag alltså!) som behöver ett lyft av något slag. Ekomuseum har intresse av stödja deras arbete på något sätt, vi har ju planer på geoturism och ett geocentrum i detta område. Samordning? Här finns en gammal banvall från KURJ-banan (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg) och på den vill man anlägga en rid- och cykelväg från Köping till Riddarhyttan. En jättebra idé!! Folk behöver ut och röra på sig i vacker natur. KURJ-banvallen går rakt igenom Galleri Astleys skulpturpark för övrigt! Och i Stationshuset finns idag ett konstmuseum, en av galleriets många byggnader. Nåja, följer man banvallen mot Riddarhyttan så korsar den snart en större järnväg där tåg går mellan Gävle, Örebro, Göteborg. Där i närheten av korset går en grusväg in till vänster längs med järnvägen och snart kommer man till Krampen, platsen för ett stort ryssläger under andra världskriget. Inte mycket finns kvar av lägret – skogen har återtagit marken – men en gammal tvättstuga finns kvar och den har föreningen planer för nu. Man vill totalrenovera och skapa en permanent utställning som berättar hela historien om ryssarna, lägret och den väg de byggde bortåt skogen: Ryssvägen. Man kan ta bilen och följa grusvägen runt och komma ut i närheten av Karmansbo, det är nog en dryg mil minst att köra. Jag har gjort det en gång, det är en otroligt vacker natur- och skogsväg med många sjöar. Då passerar man också Rysstenen! Den har en röd inristad inskription, en stjärna med hammaren och skäran i, CCCP och årtalet 1944. Och någon planterar blå violer i mossan intill. För att minnas.

Om Järnladies lite överallt och i Bergslagen

Lämna ett svar

I DN imorse läste jag nåt roligt i en vänsterkant, en liten notis bara! ”Järnlady tog till handväskan”. Det var en 70-årig kvinna med handväska som blivit dagens hjältinna i Storbritannien. Hon lyckades jaga bort sex män som försökte råna en juvelerarbutik i Northampton. Hon filmades till och med när hon rusade över gatan och slog tre av rånarna med handväskan och fick en av dem att ramla av sin moped!!! Hon sprang längs vägen med handväskan i luften. Och fem av rånarna kunde gripas! Roligt!! Ja, järnladies har det funnits i alla tider. Vi har en egen ”Järnlady” i Riddarhyttan, Ulla Fredriksson som bor i gamla masmästarbostaden mellan Lienshytte masugn och en kulturskyddad gigantisk hög av grönblå slagg från ugnen. Ulla visar masugnen en kväll i veckan under sommaren. Hon jobbar även frivilligt på Röda Jorden sen många år. Hon ingår i en grupp ideella som tar emot skolklasser för att göra järn. Oftast kommer skolklasserna från Lindesbergshållet. Och sen är Järnladies också titeln på vår roliga resehandbok för Järnrutten, som kommer till sommaren. Just nu pågår ett väldigt textarbete lite runt omkring i bygderna. Den ska ta form under våren och tryckas före midsommar, den ska bli så bra!

Det där om vatten och istiderna

Lämna ett svar

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Följer ni BBC:s TV-serie ”Och naturen skapade människan” i 5 delar? Den går söndagar kl 19 i TV2. Det är ett tips, varsågoda! Jag såg del 2 i söndags. Otroligt intressant, vet inte varför jag blir så fångad av ämnet. Det är nåt med jorden och naturen, av jord har vi kommit….och vi ska bli jord. Del 2 handlade om vattnet. Och om istiden, av dem har vi haft många förresten! Minst sju stycken känner man till. Och långa perioder är det också, kanske 100 000 år med variationer under tiden. Perioderna mellan istiderna verkar inte vara lika långa. Nu lever vi just i en sådan, vi har väl kommit halvvägs kanske. Om ca 10 0000 år så är vi på väg in i en ny istid. Tänk er 3 km is ovanför våra huvuden. Vad händer då med alltihop? Ja, våra samhällen blir nedtryckta i jorden förstås. Och varför blir det istider…. det är nåt med jordens axel, hur den lutar och sen nåt med solen och dess fläckar. Och vattnet, sötvattnet som binds i isarna. Bara 3% av allt vatten är sötvatten, resten är havsvatten, saltvatten alltså. Tar sötvattnet slut eller blir förstört så faller hela samhällen, ja till och med civilisationer, så enkelt kan det vara. Då måste vi flytta, röra på oss. Människan har i alla tider följt vattnet. När Sahara grönskade för 6000 år sen och mer (då vid senaste istidens slut) levde människor gott där. Satellitbilder visar tydliga spår av en förgrenad jätteflod i ökensanden, av sjöar. Det är otroligt! Sen kom torkan, livet dog ut, folk flyttade iväg. Det var bara en av många utflyttningar ur Afrika, varifrån vi alla kommer. Det känns lite som om Sahara kan grönska och ge liv när norra halvklotet fryser till….men inte vet jag, jag får bara inre syner! Och sen tänker jag på sötvattnet som vi har gott om i Skandinavien. I sandåsar från istiden har vi fint rent klart vatten här i Bergslagen. Tur för oss! Och i Norrland rinner sötvatten från fjällen och glaciärerna, de sista resterna från senaste istiden. Då för 6000 år sen hade inlandsisen just släppt greppet om Sverige och människor kunde börja vandra in i landet och följa iskanten, jaga de sista ullhåriga mammutarna, fiska och överleva. 6000 år? Inte särskilt lång tid. För 2 500 år sen passerades Röda Jorden utanför Riddarhyttan av vandrande grupper som visste att de kunde göra järn av rödjord, som smältvattnet från isälvarna lagrat i depåer i naturen, färdigt att bearbetas. De visste hur man gjorde en blästergrop i marken för att smälta ut järnet ur rödjorden. Där stannade man till och gjorde sig några verktyg att ha på vägen. Idag kan vi visa hur det gick till på exakt samma plats! Det finns fortfarande rödjordsdepåer kvar. Och utan allt forsande vatten i Bergslagen hade vi aldrig haft en järnindustri!

”Geodagen” blir den 13 maj – en fredag!

1 svar

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Beslutet är fattat. Fredag den 13 maj genomför vi Geodagen i Riddarhyttan. Nu kan ni skriva in det i era almanackor, ni som är intresserade. De två viktiga personerna är uppbokade: naturgeografen Anders Yrgård från Stockholm och geologen Jan Mikaelsson från Kalmar. Anders Yrgård var i Riddarhyttan på 1990-talet och var initiativtagare till ”Geoslingan”, en naturled som slingrar sig genom ett fantastiskt och tydligt istida landskap, något som finns just i Riddarhytteområdet. Och han författade skriften om ”Istiden i Bergslagen” som jag letat mig halvt fördärvad efter idag på eftermiddagen, jag vet att jag har den i bokhyllan. Den har fått fötter. Den är numera svår att få tag på och den måste absolut skrivas om på nytt och ges ut som en handledning för slingan. Jan Mikaelsson skrev jag om i blogginlägget den 26 januari. Han jobbar på Linnéuniversitet i Kalmar och arbetar på att utveckla geoturismen på Öland. Där finns den första geologiska trädgården som jag sett. Visste inte ens att man kunde göra en sån, bara sten på sten – som en naturskulpturpark. Märkligt! Nu kommer båda herrarna till Riddarhyttan! Föredrag på förmiddagen och exkursion på eftermiddagen och sen en livfull – får man hoppas – tankesmedja och på det lite samkväm. Kanske blir det en vacker ljum vårkväll? Då skulle vi kunna grilla lite som fornfolken antagligen gjorde vid kanten av den gamla issjön, det låter väl magiskt? Och där kläcka idéer om geoturism och annat. Dagen är till för alla med intresse och särskilt om man vill och stödja föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”.