Etikettarkiv: Fagersta

Julöppet på Västanfors hembygdsgård

Men nu tar bloggen julledigt till januari – jag har funderat klart och bestämt mig – och därmed vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Emellertid ­– ni som är i krokarna runt Fagersta ska veta att Västanfors hembygdsgård är öppen i stort sett varje dag under helgen! Kanske inte just de tre juldagarna, nej då är det faktiskt stängt och likaså på nyårsafton men på nyårsdagen är det öppet igen mellan obs! kl 11-16 men sen kör de på igen varje dag som vanligt med kaffestugan mellan kl 9 – 18 och Ekomagasinet mellan kl 11-18. Det är fantastiskt! Det har blivit en fin mötesplats för Fagerstaborna och inte minst för oss andra utifrån, som gärna åker dit. Västanfors är räddningen för utflyktssugna människor för rätt mycket är stängt just denna tid. Att ta en fika i den underbara kaffestugan och besöka Ekomagasinet och julutställningarna är ett sant nöje. Området bjuder även på fina promenadstigar runt slussen och kanalen och alla husen.

Ha det så gott! 

En glåmig dag!

Men vilket glåmigt väder, vilket snöglopp! Suck! Men ni ser granen på Ludvika Gammelgård i snöblasket, den lyser fint i alla fall. Just så här mulet och mörkt har det varit hela dan idag. Vi har haft möten idag i Västanfors, Fagersta. Styrelsemöte på förmiddagen och Ekorådsmöte på eftermiddagen och däremellan julgröt med skinksmörgås. Tror ni jag kom ihåg att ta upp kameran och fota lite? Ingalunda, den fick ligga i kassen! Blev sur på mig själv när jag kom hem igen. Tänkte ju ta en bild från vardera möte – typiskt!! Jaja….. ni får nöja er med en gran!

Styrelsemötet gick fint, vi klubbade budget och verksamhetsplan med ett tillägg: att utveckla arbetsformen vad gäller de ideella föreningarna i Ekomuseum. Det blev en bra diskussion kring förslaget som kom från Carl-Magnus Gagge, länsmuseichef i Västmanland och de jobbar mycket ute på fältet och lyssnar till föreningarnas behov. Så det ska jag lägga till! Och ekonomin ligger bra till, pengarna har räckt och det kommer att bli lite över att ta med till nästa verksamhetsår. Jag är mycket glad för det, bra hjälp från Karin som sköter redovisningen och jag kan känna mig som en duktig hushållerska! Vi har mycket på gång att stoppa slantar i. Nu ska det göras vandringsfoldrar till så många besöksmål som möjligt, det blir en av de stora insatserna för 2012 – förutom bokutgivningen. Och jag ska ta itu på skarpen med kanslifunktionen så vi blir lätt flyttbara om utifall att…….ja, det blir väl i så fall 2013 OM det blir överhuvudtaget. Men bra vara förberedd, bra att ha framförhållning. Jag själv trivs så bra med att blicka ut över Östanbergshjulet, som ni ser på andra sidan gärdsgårn bredvid granen!

Fika på kansliet med Ingvar

Ni vet väl att ordet fika kommer från Malung och från det omvända språk som skinnarna använde. I Malung fanns garverier och där fanns skinn- och pälsskräddare för inte så himla länge sen. Tycker jag som är 40-talist! I alla fall hade såna speciella yrkesgrupper ofta egna koder och uttryck, något av ett tvärtomspråk för att vara lite hemlighetsfulla. Fika = kaffe.

Min ordförande, Ingvar Henriksson, tillika ordförande i Kulturnämnden här i Ludvika kommun, kom förbi kansliet igår och vi tog en fika.  Han tittar in ibland och språkar om läget. Jag hade ju tjänstemannamöte i Fagersta i förrgår och det var lite att berätta. Och vi ska ha styrelsesammanträde på fredag nästa vecka med samma procedur: efter sammanträdet blir det julgröt med skinksmörgås på Lindgården i Västanfors, Fagersta. Det är så lagom med det julbordet. Vi ska ta budget och verksamhetsplan för 2012 så vi hade en del att prata om. Det är tur att vi kommer väl överens. Vi har en samsyn på många saker och jag uppskattar särskilt att han gillar och stödjer bokidéerna. Det är som om det knoppas ett litet bokförlag här i Ekomuseum. Ett bra sätt att sprida kunskap, jag märker det. Det får gärna knoppas och även slå ut, ni vet – det ena ger det andra när man väl påbörjar något. Det är som ett nystande. Man får tag i en tråd och så börjar man dra så smått…och drar…..så händer det saker. Inte alltid som man planerar. Nej, det kan bli så mycket bättre, ibland känns det lite som trolleri när saker hamnar på plats så där som bitar i ett pussel. Smack! Såna dagar gillar jag mitt jobb särskilt mycket.

Julgran, Julbak och Julmarknader

I köket här i Gamla Gästis på Ludvika Gammelgård bakas det varje dag just nu. Lussekatterna tornar upp sig i högar, packas i plastpåsar och frysarna fylls. De går åt som smör i solsken när det är dags för julmarknad. Och apropå smör, obs! allt härifrån är numera bakat på smör, det gör skillnad. Det är dessutom husmorsproffsen som bakar, ett nöje att se på. Och dofterna…huset fylls av väldoft…aaah… ABB:s seminariegrupper som stökar på övervåningen gillar också dofterna. Utanför på gräsmattan har  julgranen kommit på plats, nu väntar den på belysning och till helgen så tänds den, det blir så fint! Men var är snön?? Förra året var det full vinter vid denna tid. Man blir ju lite fundersam….men å andra sidan så har jag minnen från sena vintrar förr. Men nu ska jag rada upp några julmarknader här nedan så ni inte missar dem, om någon av er vill gå, snön kanske hinner falla över några av dem:

LÖRD 26 nov:
Ramnäs, Valsverket & Söderhammar, kl 14-18

 SÖND 27 nov:
Smedjebacken och Meken, kl 13-18
Norberg, Skinnarängs Kvarn, kl 13-17
”Slöjdarnas marknad” Västanfors hembygdsgård, Fagersta, kl 12-17

SÖND 4 dec:
Ludvika hembygdsgård, kl 12.30-16

SÖND 11 dec:
Grangärde kyrkby, kl 11-16
Karmansbo smedja, från kl 14, Lucia kl 15.30
Skantzen, Hallstahammar, kl 12-16

Fallna löv

Höst överallt nu, nyss var det sommarvärme: sensommar, indiansommar, brittsommar…jo, sommaren ebbar ut. Idag är det måndag och det är höst. Sitter på mitt kansli och jobbar undan ärenden som minnesanteckningar från sista Ekorådsmötet i Norberg, det är ivägskickat nu. Allt går per e-post numera. Snabba ryck! Jag planerar även Bergslagstinget som vi ska genomföra lördag den 12 november i Västanfors, Fagersta. Snart ska programmet vara klart och hängas ut på hemsidan, skickas runt på sändlistor och jag ska då göra ett inlägg om det här på bloggen förstås. Det blir nog nästa vecka kanske. Lite bråttom är det ju, redan 10 oktober idag.

Fick en fin bok på posten i förra veckan från Vallbyprojektet i Västerås, om människor (nu levande) och vad de minns: Var det bättre förr? Ska göra ett inlägg om den imorrn, den förtjänar att belysas. Det är alltid intressant med människor och minnen! Alltid. Det är som med biografier, lätt att totalt försjunka i dem. Det som verkligen har hänt, det är det som fascinerar oss, det är verkligheten, den som alltsomoftast överträffar den vildaste fantasi, den vildaste dikt.

Apropå dikt, visst var det fint att Tomas Tranströmer fick Nobelpriset. Äntligen.
Ett TT-citat:  ”Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

Det var Oljeöns dag igår söndag

Det blev en fin dag, solen bröt fram och tog över – alla var tacksamma och glada. Samma morgon var det blixt och dunder med åtföljande slagregn. Jag hade besök från Uppsala, en gammal konservatorskollega och god vän, Lars Björdal. Vi gick ihop på Konservatorskolan i Köpenhamn för evigheter sen och han har rötter i Smedjebacken. Hans pappa är född där och farfar ligger på Norrbärke kyrkogård. Det är många som jag känner som har rötter i dessa trakter. Det är lite intressant. Det betyder också att Lars är mycket intresserad av vår lokala historia. Nu följde han med till Oljeön, det är alltid roligt att visa runt på vad som finns i trakten, det är mer än man tänker sig även om landskapet ibland tycks vara en ödemark.  Så här i sommartid börjar det plötsligt vimla av folk. Runt Ängelsberg särskilt förstås, där ligger ju det vackra Världsarvet Engelsbergs bruk också. Och sjön! Vatten drar, har i alla tider dragit folk. Det var kyrkobåtsrodd igår också. Ängelsberg mot Fagersta, båtarna roddes runt ön. Ängelsberg vann överlägset, de var så taggade och detta trots att starke kommunalrådet Stig Henriksson deltog i Fagerstas roddarlag med andra starka män. Det hjälpte föga.

Central person på Oljeön är Lars Larsson 90+, han är en seg typ som aldrig ger sig. Jag frågade honom om han fortfarande rodde ut till ön (det är inte jättelångt, men ändå…). Självklart, sa han som om han tyckte frågan var helt obefogad. Han har rott i alla sina dagar och så ska det förbli. Han och hustru Karin flyttar ut till barndomshemmet på ön och bor där varje sommar. Det är ett helt underbart hus, utan el och faciliteter. Lars växte upp på ön bredvid oljeraffinaderiet (världens äldsta bevarade!) eftersom hans pappa var den siste vd:n i bolaget.  Han har med sin dotter och måg arbetat med en mycket vacker bok om Oljeön som fanns att köpa denna dag till specialpris. Jag köpte två exemplar till vårt referensbibliotek direkt. Ska visa boken i nästa blogginlägg. Till Oljeön kommer man med pråmen Petrolia som tar besökare på guidade turer från bryggan i Ängelsberg nedanför den gamla stationsbyggnaden. Besökscentrum har flyttat upp till Brukshandeln och delar lokal med antik & kuriosabutiken, ett lyckat koncept faktiskt. Stationshuset är sålt och hela inredningen är bortsliten, det byggs om för att bli nån slags konsthall. Den som lever får se….helt okontroversiellt är det nämligen inte. Nyligen försvann den gamla stationsskylten Ängelsberg från fasaden.

Oljeöns nya hemsida finns här

Tredje och sista kursträffen för guider

Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, inleder guidekursens sista träff. Och Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar gillar läget.

Överst Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, som inleder guidekursens sista träff. Och här Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar, de gillar läget.

Igår kväll var sista gången. Vi var i på Logen i Västanfors, ca 30 personer. Folk har kommit från alla håll, en grupp har kört hit från Skantzen i Hallstahammar och andra från Kopparberg. Malin Andersson, erfaren guide och entreprenör med egna företaget Primaleve Kulturtjänst, inledde kvällen med ett lysande föredrag om guideteknik och värdskap. Upplägget var tydligt: vad gör man, vad ska man tänka på, vad kan man råka ut för? Malin har arbetat som guide sen hon var 16 år och mestadels i Ängelsberg, både på Världsarvet Engelsberg Bruk och på Oljeön. Det är Malin man ofta möter på turistbyrån i Ängelsberg sommartid. Och för ett år sen tog hon förarintyg för att bli skeppare på pråmen Petrolia, som tar besökarna över sjön till Oljeön.  Jag hänger gärna med en guide som Malin som ser gruppen och kan berätta med inlevelse! Malin gillar verkligen att förmedla, hon förklarade med stor lyhördhet vad jobbet innebar, ja det lyser om Malin….och det antecknades överallt, pennorna raspade. Det var väldigt bra budskap och jag insåg plötsligt att det nog kunde vara kul att gå runt med en grupp och berätta om något som engagerar en på djupet för det är där nånstans som glöden ligger. Malin bär en glöd för sitt jobb. En glöd håller längre än en eld, det är ett bättre ord än ”brinna” – det låter lite för eldfängt och kort har jag alltid tyckt. Det kan kvickt brinna ut nämligen…men en glöd kan rota sig länge och sen flamma upp med jämna mellanrum. Så känns Malin. Hon jobbar också med riktlinjer för guider – antingen till en bok eller till en webbprodukt. Kanske hamnar den på hennes hemsida/blogg så småningom, www.primaleve.se. Länken ligger även ute i högerkanten här.

Och efter Malin kom Örjan Hamrin, museilektor på Dalarnas museum. Vad bra de båda kompletterade varandra! En yngre och en äldre, båda med lång erfarenhet, stor kompetens men med upplevelser av lite olika karaktär – roligt och lärorikt! Och att lyssna på Örjan är ett stort nöje, hur han startade med turismaktiviter i Falun och hur han drog igång Ekomuseum en gång i tiden just här på Västanfors! Han äger en outsinlig källa av kunskap och minnen som han obekymrat öser ur, allt kryddat med lustiga anekdoter – jag fattar inte hur det går till. Han är en av de bästa guider jag mött, en jag aldrig tröttnar på. Örjan följer jag som en hund när han guidar. Applåder blev det för båda!!

Bokslutet är klart!

Styrelsen dricker kaffe, äter smörgås och väntar in de sista ledamöterna inför sammanträdet i fredags. Vi sitter i Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.

Styrelsen fikar och väntar in de sista ledamöterna inför sammanträdet i fredags. Vi är i Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Ordf Ingvar Henriksson sitter vid bordets ände i fonden. Bilden ovan visar Logen

Vad skönt det känns! Vi hade bokslutssammanträde i trevliga Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta i fredags. Revisionen är gjord och styrelsen godkände bokslutet som blev påskrivet av samtliga ledamöter i laga ordning. Ett steg framåt! Jag tycker om den känslan. Man betar av en sak i taget, så där lite metodiskt. Nu ska jag sätta samman årsredovisningen med verksamhetsberättelsen och komplettera med bilder från året som gått. Det blir en färgglad skrift som jag alltid lämnar för tryckning i Smedjebackens kommuntryckeri. Där finns pålitlige Jan Lycke, han levererar! Sen ska årsberättelsen skickas ut till styrelsens alla ledamöter, suppleanter och stämmoombud för att presenteras för årsstämman den 20 maj. Först då tar det förra året slut och det nya kan börja. I år får vi även en ny styrelse eftersom det var val förra året. Den träder i kraft vid årsstämman. Alla byts inte ut men från några kommuner kommer det nya ledamöter, som ska sättas in i vad Ekomuseum är för något. Det är politiker som sitter i vår styrelse och dessutom två länsmuseichefer från Dalarnas museum och Västmanlands läns museum. Även om det fortfarande är mycket snö och full vinter så känns det nånstans ändå som om maj ganska snart står för dörren…. det där med tiden är lurigt. Stämman ska i år förläggas till nya Västmanlands läns museum på Karlsgatan 2 i Västerås i den otroligt ståtliga Mimerverkstan som jag bloggade om i november i höstas – den 23:e och 24:e noga räknat för den som vill backa lite.

 

 

Två sammanträden i Västanfors, Fagersta

Julgröt i Västanfors. I mitten Erik Hofrén, t vä Carl-Magnus Gagge, till hö Jan Raihle.

Julgröt i Västanfors. I mitten Erik Hofrén, t vä Carl-Magnus Gagge, till hö Jan Raihle.

Delar av Ekorådet, närmast t vä Olle Olsson från Ängelsberg, t hö Bertil Andersson från Gravendal.

Delar av Ekorådet, närmast t vä Olle Olsson från Ängelsberg, t hö Bertil Andersson från Gravendal.

I fredags den 10 dec hade vi både styrelsesammanträdet och de ideellas Ekorådsmöte på samma dag. Vi höll till på Lindgården i Västanfors, en genomtrevlig församlingsgård till vackra Västanfors kyrka. Styrelsen höll möte på förmiddagen och Ekorådet på eftermiddagen och däremellan möttes vi alla över en tallrik julgröt med skinksmörgås. Då fick jag upp kameran! Julgröten var toppengod, det ska bli vår melodi hädanefter. Vem orkar äta ett julbord på en timme?? Och dessutom njuta av det? Det är egentligen helt galet. På styrelsesammanträdet tog vi budget och verksamhetsplan för 2011 och vi hade även glädjen att ha med en högt respekterad gäst under punkten ”Att utveckla ett ekomuseum”, nämligen professor emeritus Erik Hofrén. Vem kan tala om framtid och visioner bättre än han? Det finns ingen. Vi måste skåda fem år framåt!! Ha en strategi och vara beredda på förändringar och det är frågor som man egentligen alltid måste ha nära sig i verksamheten. Erik Hofrén är – för er som läser detta och inte vet – pappa till Ekomuseum Bergslagen. Han har dessutom skapat flera museer i Sverige: Framtidsmuseet i Borlänge och Arbetets museum i Norrköping. Processen med Ekomuseum startade ca 10 år innan det hela började ta form, redan på 1970-talet alltså. Då var Erik Hofrén landsantikvarie i Dalarna, chef för Dalarnas museum. 1986 skedde den konkreta uppstarten i Fagersta och nästa år firar vi 25-årsjubileum med ett ”Framtidsting”. Vi måste få igång en dialog mellan alla parter som ingår i Ekomuseum, mellan stiftarna och de ideella föreningarna som är grunden till vårt bygge. Om detta pratade vi även på eftermiddagens Ekorådsmöte, då Erik Hofren deltog till att börja med. Jag sitter nu med en hög anteckningar som jag måste få grepp om. De frågor som dryftades i fredags ska jag fördjupa mig i framöver, det kommer att bli flera inlägg här på bloggen om detta, jajamen. Viktiga och intressanta tankegångar.

Öppet året runt i Västanfors!


Var finns mysigaste fikastället? Jo på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Öppet varje dag året runt, kaffestugan från kl 9 och Ekomagasinet från kl 11. Hela härligheten stänger kl 18. På vägen hem från tjänstemannamötet i Västerås i tisdags stannade vi till för en kaffepaus på glasverandan. Sen måste vi ju bara in i det julpyntade Ekomagasinet (som heter så därför att Ekomuseum hade ett kontor där till en början för 25 år sen). Vilken kul kontrast det var till upplevelsen i Västerås – att landa bland de röda timmerhusen på Västanfors direkt efter den högresta luftiga Mimerverkstan och det nya länsmuseet.  Det kändes in i märgen faktiskt, hemtamt och rart plötsligt. Man behöver båda delarna.


Sen tog vi oss tid i handelsboden, det är ett måste för inte missar man den om man ändå är på området. Vi shoppade och spanade efter roliga grejer. Jag hittade fina julkort. Ekomagasinet har tre våningsplan och även roliga små utställningar. Det är pyssligt folk som jobbar på hembygdsgården, de har lärt sig konsten att skapa trivsel med enkla medel. Julruschen drar igång på allvar nu  till första advent.  Att vi redan är där är lite obegripligt.