Etikettarkiv: Väsman

Lingonfångst

Idag första september, oj vad det går fort – ständig förundran över tiden här. Tidspilen är i stadig fart framåt och dess syfte är att skapa oreda – det hörde jag på vetenskapsprogrammet på TV häromkvällen i Kunskapskanalen, min favvokanal. Oreda och oordning är det mest fundamentala i världsalltet och tidspilen är alltid i rörelse mot kaos. Vi kämpar för att upprätthålla ordning och så snart vi släpper greppet så kommer oordningen som ett brev på posten, det är bara att titta på kansliet…hm, papper överallt…på ens hem…..hm, grejer överallt….det gäller att ligga i och motarbeta. I Ekomuseum utomhus är det likadant överallt, allt faller ihop om man inte jobbar stenhårt för att underhålla och upprätthålla.

Och så har vi lingonskogen och inte ens där står tiden stilla. Även om skogen är stilla och tyst. Nej, lingonen hinner nästan bli övermogna innan man är där och fångar in dem. Igår efter jobbet hann jag med att plocka några utvalda fina röda uppe på Ställviksberget ovanför Väsman, mitt favoritställe. Där finns både blåbär, hallon och lingon. Jag gillar verkligen Ludvikas skogar, de ligger så nära och det är rena rama skafferiet. Allt är bekvämt nära i Ludvika, skog, bad, stad, cykelvägar. Och Ludvika växer nu. Skön känsla.

Bad i vackra Väsmans ljumma vatten

Idag söndag var det en blå himmel hela förmiddagen och då passade jag på, jag for ner till Skuthamnen nedanför Hammarbacken för att ta mig ett dopp. Jag har skrivit om det förr, där badar man bäst om man är i Ludvika, det är min åsikt. Det ligger vackert, platsen är historisk. Hit gick verkligen skutorna en gång i tiden för inte så himla längesen, de kom från Sunnansjö som ligger i andra änden på sjön. Säkert hade de kol med sig till smedjan på Ludvika bruk. Kanske ved och andra handelsvaror. Det är en kvalificerad gissning! Rester av pirar finns kvar, stenbumlingar. Och däremellan en fin sandstrand, där badar många Ludvikabor. De som inte badar här, de väljer Hällarna på udden bortom ABB. Förresten syns ABB väldigt väl på bilden ovan, de stora röda byggnaderna är en del av ABB, Ludvikas största och viktigaste arbetsplats. ABB i Ludvika går bra, mycket bra. De bygger ut hela tiden, större hallar för diverse experiment antar jag. Men den här badplatsen är finare, mer i min smak. Jag kom på förmiddagen det var inte många där än. Vattnet var klart och fint, man ser botten långt ut. Inget sjögräs, inga alger, så ska det vara.Och de blå bergen bortanför Väsman, det är finnmarken. Där står en skog av vindkraftverk, som inte syns så mycket på bild men som man tydligt ser i verkligheten. Här är skönt att vara.

Dan Anderssonveckan invigd av Marcus Birro

Ja, det var stort pådrag idag och Ludvika Gammelgård fylldes av folk. Marcus Birro skulle inviga Dan Andersson veckan och det gjorde han med ett långt, känslosamt och personligt tal. Självklart gick jag dit för att lyssna och spana och han var bra! Han sa precis de rätta sakerna, han hade det rätta tonläget, hans ord föll så vackert över alla oss församlade. Han lämnade ingen oberörd. Jag vågar påstå det. Han inledde med att säga att skrivandet är nyckeln till världen – för alla. Att ingenting förklarar världen bättre än orden. När vi drabbas av sorg (det förfärliga som hände i Norge) så blir det bättre om vi skriver av oss sorgen för orden gör jobbet åt oss, bokstäverna blir som tårar som läker oss. Just det fångade mig, det fastnade. Sen sa han många andra mycket kloka saker och även roliga självironiska saker men framförallt så höll han en avpassad ton och det kände publiken. Alla älskar Marcus Birro! Och Marcus Birro älskar Dalarna, finnmarken, poesin och Ludvika sent på natten. Applåder! Dan Andersson i sin himmel blev lycklig och glad och nu börjar hans vecka med stor energi och många upplevelser runt omkring i hans finnmarksland.

Jag träffade på min ordförande Ingvar Henriksson och hans Stina och vi tog en fika och pratade om Ekomuseum och allt som sker omkring oss, om augustisemester och om det tal vi nyss hörde. Dagen var varm, solen visade sig, till och med brände oss och hela Gammelgården levde upp i några timmar med långa köer som ringlade sig till kaffeserveringen. Jag håller med Marcus Birro – Dalarna, finnmarken, poesin och Ludvika är speciellt. Magiskt! Han glömde nämna sjön Väsman, annars stämmer allt han sa på pricken.

Mer om Marcus Birro finns  här.

En varm fredagkväll i Ludvika

Folk drar sig nedåt Väsman, denna underbara sjö. Vid Piren, krog med uteplats, häckar klasar av folk en varm kväll som denna. Man picknickar längs stranden också. Studenter sitter bland björkarna och äter medhavd mat. Hur det ser ut när de gått hem, ja det är en annan femma. Då kan det likna en smärre soptipp. Jag undrar vem som städar? Kvällsolen lyser stadigt och varmt och går ner långt bort i sjön, bortom de blå bergen och vid den här årstiden sent.  Det är något primitivt över stranden och sjön, det har jag alltid tyckt. Folk samlas vid strandkanten, de sitter här vid solnedgången och spanar ut över vattnet och liksom följer solen på slutet…Jag är säker på att urmänniskan gjorde detsamma och rabblade någon ramsa för att känna sig riktigt säker på att solen skulle komma tillbaka efter nattens mörker, ja mörker och mörker – kort mörker nu i juni. Idag var det ett studentmyller på stan också,  nånstans ska de samlas har jag förstått, det ska festas och kvällen är som gjord för det. När jag skriver detta är kl 22,00 och det är fortfarande 25 grader varmt och en vacker solnedgång även i Marnäs.

Eva Långberg och jag har suttit och pustat på kansliet idag i en tryckande värme och pratat planer, bröd och museimässa och lite annat. Då kom det ett oväntat besök. Karlskogabor med koppling till Morgårdshammar utanför Smedjebacken klev in genom dörrn. Det var gamla bekanta som jag inte sett på åratal och klart att Eva, som är bygdens dotter, genast fann gemensamma bekantskaper på orten. Så det blev ett pratande! Och på genuint dalmål. En annan pratar ju stockholmska och det är inte lika roligt. Jag skulle också vilja ”tjåla” lite på dalmål.

Igår drog loppisen igång i Ludvika

Då är det sommar! Loppisen på Ludvika Gammelgård var först ut. Och med full sommarvärme. Här står man i vinterkängorna och har svårt att fatta……samma sak varje år! Fram med sandalerna, av med strumporna. Så klev jag ut och viftade på stortårna och det gick ju fint. Det är i varje fall försommar, jag mötte en utslagen hägg!! Med doft och allt. Och jag gick på den första loppisen som nu kommer att vara igång hela sommaren varje lördag mellan 9-15. Likadant blir det nere på Hammarbacken från och med nästa lördag. Två stora och riktigt bra loppisar i Ludvika gör att det blir värt en resa hit om lördagarna, glöm inte bort det! Loppisen vid Gammelgården kan även bjuda på en tur runt Gruvmuseet och ett besök hos den välfyllda byggnadsvårdsbutiken Nordiska Kaminer, nordiskakaminer.se som ligger kant i kant med allt det andra. Helt suveränt.

Loppisen nere vid Akvariet nedanför Hammarbacken ligger ju så vackert där nere vid kanten av Väsman med herrgården som granne och med tyvärr torrlagda Ludvika ström intill. Väsman är min favoritsjö och helt nära loppisen ligger den gamla Skuthamnen, idag en underbar badplats med en lika underbar kvällssol. Det är bara ett tips till er som gillar att ta ett bad. Och det blir en bra sommarmix: två loppisar, byggnadsvård, gruvmuseum, bad i klart rent vatten utan en massa alger, sjögräs och bottenslam, kaffe, glass och akvarium med svenska fiskar. Tar du cykel med så finns en asfalterad gammal banvall som går nästan ända fram till Grangärde och som följer Väsmans strandkant även om det ibland finns skogspartier och hus emellan.  Det går fint att cykla Väsman runt också, fem mil kanske…. En liten matsäck i cykelkorgen skadar inte. Man har att göra i Ludvika med andra ord!