Folk drar sig nedåt Väsman, denna underbara sjö. Vid Piren, krog med uteplats, häckar klasar av folk en varm kväll som denna. Man picknickar längs stranden också. Studenter sitter bland björkarna och äter medhavd mat. Hur det ser ut när de gått hem, ja det är en annan femma. Då kan det likna en smärre soptipp. Jag undrar vem som städar? Kvällsolen lyser stadigt och varmt och går ner långt bort i sjön, bortom de blå bergen och vid den här årstiden sent.  Det är något primitivt över stranden och sjön, det har jag alltid tyckt. Folk samlas vid strandkanten, de sitter här vid solnedgången och spanar ut över vattnet och liksom följer solen på slutet…Jag är säker på att urmänniskan gjorde detsamma och rabblade någon ramsa för att känna sig riktigt säker på att solen skulle komma tillbaka efter nattens mörker, ja mörker och mörker – kort mörker nu i juni. Idag var det ett studentmyller på stan också,  nånstans ska de samlas har jag förstått, det ska festas och kvällen är som gjord för det. När jag skriver detta är kl 22,00 och det är fortfarande 25 grader varmt och en vacker solnedgång även i Marnäs.

Eva Långberg och jag har suttit och pustat på kansliet idag i en tryckande värme och pratat planer, bröd och museimässa och lite annat. Då kom det ett oväntat besök. Karlskogabor med koppling till Morgårdshammar utanför Smedjebacken klev in genom dörrn. Det var gamla bekanta som jag inte sett på åratal och klart att Eva, som är bygdens dotter, genast fann gemensamma bekantskaper på orten. Så det blev ett pratande! Och på genuint dalmål. En annan pratar ju stockholmska och det är inte lika roligt. Jag skulle också vilja ”tjåla” lite på dalmål.