Kategoriarkiv: Geoturism

Geodagen fredag 13 maj i Riddarhyttan

Det här är resterna av en gammal isälv på Röda Jorden, som transporterade de lösa järnpartiklar som lagrade sig i stora depåer till det vi idag kallar rödjord. Det kunde användas till att göra järn. Här på Röda Jorden ligger Sveriges hittills första kända plats för järnframställning. Det här är resterna av en gammal isälv på Röda Jorden, som transporterade de lösa järnpartiklar som lagrade sig i stora depåer till det vi idag kallar rödjord. Av rödjord gör man järn. Här på Röda Jorden ligger Sveriges hittills första kända plats för järnframställning. Foto Ch Lindeqvist.

Geodagen närmar sig! Syftet är att lyfta fram det specifika för Riddarhyttan  men vi vill också lära oss att se vad som kan finnas i detta hänseende även på andra platser i Ekomuseum. Det är lätt att förbise det som finns i landskapet, vi har inte alltid ögonen med oss, ej heller tillräcklig kunskap. Nu vill vi väcka en lust att lära och en lust att se med nya glasögon. Det är föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan som inbjuder till dagen med stöd av Ekomuseum. Det är även snart dags att gå med i föreningen, vi håller på att fixa konton och allt sånt som behövs. Det kommer att kosta 50 kr per år, en symbolisk summa.

Geodagen börjar kl 10.00 i Allaktivitetshuset mitt i Riddarhyttans samhälle, ett avlångt vitt hus som ligger snett mittemot affären, inte svårt att hitta.

Kl 10-12 blir det föredrag av Jan Mikaelsson, geolog från Linnéuniversitetet i Kalmar. Han kommer att berätta om storartade planer för Öland som har en spännande geologi. Sen ska Anders Yrgård, naturgeograf berätta om Riddarhyttefältet och det istida landskapet. Och så kommer förhoppningsvis Gustaf Wennerberg, arkitekt att helt kort berätta om sitt x-jobb : ett geocentrum i Riddarhyttan.

Kl 12 blir vi hämtade med en buss som kör ut oss i naturen och Anders Yrgård berättar på plats vad vi ser. Vi ska även få möjlighet att vandra lite. Nu ska vi äta matsäcken utomhus, det är egen matsäck som gäller! Var och en får ta ansvar för sin lunch.

Kl 15 ca går bussen tillbaka till Allaktivitetshuset där vi samlas igen för en ”tankesmedja” med Jan Mikaelsson. Hur kan vi gå vidare, hur ska vi tänka? Hur ska vi få till vårt Geocentrum? Vem ska driva det? Det måste först förankras lokalt. Många frågor finns och vi behöver klura ut svaren.

Kl 17 samlas vi nere vid Café Lokstallet 1093 för att avrunda med lite mat. Vi ska grilla kött, fisk, grönsaker med ett glas vatten, öl eller vin och till självkostnadspris. Här krävs föranmälan!

Det är jag som handlar och jag måste veta hur många som tänker vara med och äta. Anmäl därför till mig på denna epostadress: christina@ekomuseum.se  OM du kommer på dagen och OM du vill stanna och äta en bit mat efteråt och fortsätta prata. Nu ligger även en pdf ute på hemsidan som en länk under bloggen upp i högra hörnet. Där kan ni titta, ni som är intresserade. Och jag kan bara säga detta: geologi och naturgeografi är mycket roligare än man tror. Att lära känna sitt landskap och det man har under fötterna är superintressant!

Föreningsmöte om Geocentrum i Riddarhyttan

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Ni ser på bilden att Lokstallet omges av grönska? Jo, det är en bild från i somras. Jag glömde alldeles bort att ta en bild igår när jag var där, det blev bara några bilder på oss som satt inomhus och hade möte. Café Lokstallet 1093 (den gamla spårbredden!) längs riksväg 68 är en fin lokal som innehåller butik för böcker och hantverk, ett litet lokmuseum samt ett café. Det öppnar 1 maj och stänger i början på september. Det är också ett besöksmål i Ekomuseum sen 2009 och heter Lokstallet & KURJ, som är en förkortning av Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Lokstallet är det enda kvarvarande längs den gamla banan. Den vill en annan förening göra om till cykel- och ridväg, det vore fantastiskt för hela området!

Vi samlades alltså igår för att prata igenom det stundande och första trevande årsmötet i vår alldeles nybildade förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”. Det årsmötet ska vi genomföra på tisdag den 19 april kl 18.30 i Allaktivitetshuset mitt i samhället. Då ska stadgarna klubbas och ny styrelse väljas. Vi ska sen börja ragga medlemmar till vår förening, några har vi redan. Det kommer att kosta 50 kr per år att vara med, en symbolisk summa och vi är beredda att ta emot anmälningar så snart vi har ett bankkonto. Det kommer! Syftet med föreningen är att skapa möjligheter för ett Geocentrum i Riddarhyttan. Det är bra om vårt Geocentrum grundar sig på ett lokalt engagemang, då står det starkare i framtiden. Det är därför en förening är så viktig. Och att processen får ta sin tid. Det är också en ekomuseal tankegång – att aktiviteter och initiativ bärs upp av ideella krafter och intresse för lokal utveckling. Alltså är vi gräsrötter viktiga, det är runt oss allt börjar snurra. Vi gick också igenom Geodagen den 13 maj, jag återkommer till det.

…och apropå Polen.

Ett trähotell för vila intill skogen och byn Lanckorona. Polska kollegor vilar i trädgården efter en långpromenad. Övre bilden visar de vida vyerna från byn som ligger högt över jordbrukslandskapet. Foto ChL.

Ett trähotell för vila intill skogen och byn Lanckorona. Polska kollegor vilar i trädgården efter en långpromenad. Övre bilden visar de vida vyerna från byn som ligger högt över jordbrukslandskapet.

Av bilden i förra inlägget kom jag på nåt! Polen!! Jag var i Krakow för drygt två år sen på en intressant konferens om geoturism ”Geotour 2008”. Sen reste jag runt med min polska kollega Barbara Kazior söder om Krakow ett par dar. Vi var även en vända till Schlesien mot den tyska gränsen. Tio dagar senare kom en grupp på 18 polska kollegor i buss hit till Bergslagen, snabbt beslutat pga mitt besök där! Så är det i Polen – det är spontant, nyfiket och varmt impulsivt!  Nu kom jag på att jag ville peka på en mycket intressant plats:  Ekomuzeum Lanckorona med 18 besöksmål söder om Krakow. Här finns fina trähotell och otroligt vacker natur med vandringsleder och utsikter. Det är en plats för Krakowbor att vila ut på men vi borde alla åka hit! På torget ligger ekomuseets besökscentrum med café och butik. Byn ligger längs en turistled ”Amber Trail Greenways” som går från Gdansk genom Polen ner till Budapest. Greenways är cykelleder och Amber Trail är namnet på den gamla handelsvägen för bärnsten från Östersjökusten ner mot Centraleuropa. Lanckorona ligger mitt i en rik bondebygd med småskaligt gammaldags jordbruk av ekologisk karaktär. Det var lite som förr. Här vajade sädesfälten med gammaldags meterhöga strån! I Sverige finns inte längre sådana fält. Maten kändes hemlagat god med bra lokalproducerade råvaror. Denna bygd är också full av minnesmärken från 1600-talets krig. Svensk stormaktstid med svenska trupper som tågade kors och tvärs genom Polen. Och det kan man förstå för denna jordbruksbygd kunde producera mat för stora arméer – det var också Polens olycka. Byns storhetstid som ett handelscentrum tog ett abrupt slut i och med svenskarnas härjningar kring 1655. Det är ett ännu levande kollektivt minne och på skyltar runt i bygden kan man läsa om illdåden. Det är inte alltid kul att vara svensk!

Länkar till Ekomuzeum Lanckorona här och the Amber Trail här.

Främlingen under våra fötter

Just de orden hörde jag i ett intressant TV-program på Kunskapskanalen i fredags. Det hette ”Så formas en kontinent”. Det handlade om geologi igen förstås – det är då jag spetsar öronen. Den här gången var det ett gäng amerikanska geologer som gjorde exkursioner runt de stora sjöarna mellan USA och Canada. I Lake Huron finns en vik som heter Georgian Bay, som ligger i Canada. Där finns urgamla men nederoderade bergskedjor ”Grenville mountains” som en gång varit lika höga om inte högre som Himalaya för några miljoner år sen men som man nu bara ser ”rötterna” på – det var de mest spektakulära plana stenformationer i zebrarandiga mönster. Jorden är 4,5 miljarder år gammal. För 100 år sen trodde man att den var 6000 år gammal. Det är lite skillnad. Det här är platsen för den moderna geologins födelse! Det var Charles Lyell som först förstod att avläsa bergslagren just här och han kunde se 36 000 år tillbaka. Det blev en lång georesa för i och med det började man forska i jordens ålder.  Det här är en plats för insikter, här gör man en geologisk resa som hjälper oss att förstå vilka vi är idag. Just så sa geologerna. Vi lär känna främlingen under våra fötter. Är det därför som geoturism är så lockande?

 

Det där om vatten och istiderna

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Följer ni BBC:s TV-serie ”Och naturen skapade människan” i 5 delar? Den går söndagar kl 19 i TV2. Det är ett tips, varsågoda!  Jag såg del 2 i söndags. Otroligt intressant, vet inte varför jag blir så fångad av ämnet. Det är nåt med jorden och naturen, av jord har vi kommit….och vi ska bli jord. Del 2 handlade om vattnet. Och om istiden, av dem har vi haft många förresten!  Minst sju stycken känner man till. Och långa perioder är det också, kanske 100 000 år med variationer under tiden. Perioderna mellan istiderna verkar inte vara lika långa. Nu lever vi just i en sådan, vi har väl kommit halvvägs kanske. Om ca 10 0000 år så är vi på väg in i en ny istid. Tänk er 3 km is ovanför våra huvuden. Vad händer då med alltihop? Ja, våra samhällen blir nedtryckta i jorden förstås. Och varför blir det istider…. det är nåt med jordens axel, hur den lutar och sen nåt med solen och dess fläckar. Och vattnet, sötvattnet som binds i isarna. Bara 3% av allt vatten är sötvatten, resten är havsvatten, saltvatten alltså. Tar sötvattnet slut eller blir förstört så faller hela samhällen, ja till och med civilisationer, så enkelt kan det vara. Då måste vi flytta, röra på oss. Människan har i alla tider följt vattnet. När Sahara grönskade för 6000 år sen och mer (då vid senaste istidens slut) levde människor gott där. Satellitbilder visar tydliga spår av en förgrenad jätteflod i ökensanden, av sjöar. Det är otroligt! Sen kom torkan, livet dog ut, folk flyttade iväg. Det var bara en av många utflyttningar ur Afrika, varifrån vi alla kommer. Det känns lite som om Sahara kan grönska och ge liv när norra halvklotet fryser till….men inte vet jag, jag får bara inre syner! Och sen tänker jag på sötvattnet som vi har gott om i Skandinavien. I sandåsar från istiden har vi fint rent klart vatten här i Bergslagen. Tur för oss!  Och i Norrland rinner sötvatten från fjällen och glaciärerna, de sista resterna från senaste istiden. Då för 6000 år sen hade inlandsisen just släppt greppet om Sverige och människor kunde börja vandra in i landet och följa iskanten, jaga de sista ullhåriga mammutarna, fiska och överleva. 6000 år? Inte särskilt lång tid. För 2 500 år sen passerades Röda Jorden utanför Riddarhyttan av vandrande grupper som visste att de kunde göra järn av rödjord, som smältvattnet från isälvarna lagrat i depåer i naturen, färdigt att bearbetas. De visste hur man gjorde en blästergrop i marken för att smälta ut järnet ur rödjorden. Där stannade man till och gjorde sig några verktyg att ha på vägen. Idag kan vi visa hur det gick till på exakt samma plats! Det finns fortfarande rödjordsdepåer kvar. Och utan allt forsande vatten i Bergslagen hade vi aldrig haft en järnindustri!

”Geodagen” blir den 13 maj – en fredag!

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Beslutet är fattat. Fredag den 13 maj genomför vi Geodagen i Riddarhyttan. Nu kan ni skriva in det i era almanackor, ni som är intresserade. De två viktiga personerna är uppbokade: naturgeografen Anders Yrgård från Stockholm och geologen Jan Mikaelsson från Kalmar. Anders Yrgård var i Riddarhyttan på 1990-talet och var initiativtagare till ”Geoslingan”, en naturled som slingrar sig genom ett fantastiskt och tydligt istida landskap, något som finns just i Riddarhytteområdet. Och han författade skriften om ”Istiden i Bergslagen” som jag letat mig halvt fördärvad efter idag på eftermiddagen, jag vet att jag har den i bokhyllan. Den har fått fötter. Den är numera svår att få tag på och den måste absolut skrivas om på nytt och ges ut som en handledning för slingan. Jan Mikaelsson skrev jag om i blogginlägget den 26 januari. Han jobbar på Linnéuniversitet i Kalmar och arbetar på att utveckla geoturismen på Öland. Där finns den första geologiska trädgården som jag sett. Visste inte ens att man kunde göra en sån, bara sten på sten – som en naturskulpturpark. Märkligt! Nu kommer båda herrarna till Riddarhyttan! Föredrag på förmiddagen och exkursion på eftermiddagen och sen en livfull – får man hoppas – tankesmedja och på det lite samkväm. Kanske blir det en vacker ljum vårkväll? Då skulle vi kunna grilla lite som fornfolken antagligen gjorde vid kanten av den gamla issjön, det låter väl magiskt? Och där kläcka idéer om geoturism och annat. Dagen är till för alla med intresse och särskilt om man vill och stödja föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”.

Om gruvor och den jord vi trampar

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Nu läser jag i söndagens SvD på ”Brännpunkt” om att satsning på gruvor lönar sig. Det handlar om Lappland, Pajala, Gällivare och Kiruna och 1500 nyanställningar. Gruvor har vi flera här i Bergslagen och Ekomuseum och mycket gamla gruvor dessutom. De har inte lönat sig på länge. Övergivna och nedlagda. En del nästan övervuxna, man får passa sig så man inte ramlar ner i nåt hål. Men nu verkar det plötsligt hända nåt…? Jag hör att det projekteras för fullt runt omkring. Grängesberg är tydligen på gång att öppna igen, en massa vatten måste bort förstås. Blötberget och Håksberg glunkas det också om. Då kommer jag att tänka på vad fd landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors sa i sitt tal i Karmansbo smedja på Ekomuseums 20-årsjubileum för precis fem år sen. Han sa ungefär så här: ”vi tror att vi har järnets historia bakom oss men istället kanske vi har  den stora järnepoken framför oss.” Det var en tanke som raskt ändrade synen åtminstone på mig.  Det är nåt i görningen! Det står i debattartikeln att den urgamla gruvsektorn är en framtidsbransch. Att ett hundratal bolag har letat efter koppar, guld, zink, bly och nickel just i Sverige OCH efter exotiska grundämnen med namn som yttrium, lantan och dysprosium. Kanske också mineral som bastnäsit, cerit, ortit, törnebohmit och linneit? Sånt som vi vet finns i de gamla gruvorna i Bastnäsfältet i Skinnskatteberg?  Där finns lantan förresten. Det är ett av världens rikaste mineralfält, visste ni det? Dessa sällsynta mineral har stor betydelse i gröna framtidsbranscher som vindkraft, solenergi och lågenergibelysning. Det står svart på vitt i tidningen.  Jag kan knappt andas! Och jorden vi trampar på då!  ”Få känner till att Sverige tillhör den Fennoskandiska skölden, att vi bor på ett urberg, på gnejs och granit”  så står det också. Nej, vi vet inte mycket om jorden under oss. Den har inte varit vårt fokus. Men det ska ett Geocentrum i Riddarhyttan råda bot på. Och intill ligger just Bastnäsfältet.

Geologi, geoturism och en geodag

Geologen Jan Mikaelsson på exkursion med NAMSA på Öland våren 2010. Foto Ch Lindeqvist.

Geologen Jan Mikaelsson på exkursion med NAMSA på Öland våren 2010. Foto Ch Lindeqvist.

Geologi är kul. Geoturism är nåt som väcker intresse. Geoturister behöver ett Geocentrum, ett lärande centrum att komma till och utgå ifrån. Det är just vad vi jobbar för och med i Ekomuseum dessa dagar. Som ni vet ska det ligga i Riddarhyttan, det mest naturliga läget och en förening har bildats för att driva på saken. Nu har vi planerat en Geodag i Riddarhyttan för att få lite fart och inspiration och efter några rundor kunde vi nu äntligen besluta när exakt. Inte den 12 maj som tidigare angetts utan ”turdagen” fredag 13 maj. Jag hoppas att det datumet består. Det blir en heldag med geologi på schemat. Föredrag, exkursion, tankesmedja, samkväm och i en mycket opretentiös anda. Ekomuseum fick ju ett bidrag från NAMSA (Naturhistoriska Museernas Samarbetsorganisation) som obetingat går till Geodagen. Först att bjudas in är den entusiastiske geologen Jan Mikaelsson från Linnéuniversitetet i Kalmar, han som bl a varit med och skapat Geologiska trädgården i Degerhamn på Öland. Han har tackat ja! Nu är jag på jakt efter en geolog till, den person som skapat Geologislingan i Riddarhyttan redan på 90-talet. Vi vill ju även ut i naturen och röra på oss lite. Besked kommer om det lyckas.

 

En förening på G…..Geocentrum


Vi har snickrat ihop ett förslag till stadgar till föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan.  Gunnar Ahl har gjort merparten av jobbet. Jag har hjälpt till att redigera och fila på texten och lagt ner lite energi på Ändamålsparagrafen, §2. Vi har bollat texten emellan oss tills vi var nöjda båda. Det är viktigt att få till ändamålet / syftet i en enda rad. Nu blev det bra tyckte vi  ”Ändamålet med föreningen är att få till stånd ett Geocentrum i Riddarhyttan” – kort och gott. Sen kommer en mer beskrivande text under, som en not. Gunnar är ovärderlig, han är ordförande i Ekorådet sen 2004, då var han 74 år. I höstas fyllde han 80 år (!!) men av de åren syns då ingenting! Han bor i sitt stora trähus på landet nära Karmansbo smedja (ett av våra finaste besöksmål) och där håller han sig igång med vedhuggning och trädgårdsarbete. Och ideellt arbete förstås!! Gunnar är med lite överallt och där han är med blir han ofta vald till ordförande. Typiskt för en del människor. Klart han blev vald till ordförande i vår interimsstyrelse i nya geoföreningen som är under bildande. Och klart att han var den som skulle sätta ihop stadgarna och se till att föreningen startar på ett korrekt sätt med allt vad som ska göras: registrering, öppna bankkonto, fixa adress, utlysning av årsmöte osv osv. Imorgon kväll har vi ett möte på Galleri Astley i Uttersberg, ett lokalt ekorådsmöte för ideella i Skinnskattebergs kommun. Då ska vi även orda om geoföreningen. Om Galleri Astley ska jag skriva senare, det är ett intressant internationellt galleri mitt ute på vischan.  Och där är förstås Gunnar Ahl djupt engagerad. Också.

Ett ”Geocentrum” är drömmen!

Här planeras lite mer konkret ett Geocentrum i Riddarhyttan.

Här planeras lite mer konkret ett Geocentrum i Riddarhyttan. Vi höll mötet i Allaktivitetshuset mitt i byn.

Processen är igång och även om den kan bli lång och ibland kanske trevande, så kommer den att mynna ut i något beständigt, det är min övertygelse. Idag möttes vi ett tiotal personer i Riddarhyttan för att börja dra i trådarna. Där fanns kommunalrådet Lars Andersson, länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge och nyblivne arkitekten Gustaf Wennerberg,  som förra året ritade vårt planerade geocentrum som sitt ex-jobb – det blev en start på projektet. Där fanns också ideella företrädare för Ekomuseum och hembygdsföreningen samt jag själv. Det blev ett bra samtal därför att gruppen var precis lagom stor. Vi kom till beslut! De flesta av oss ska träffas igen den 9 december och bilda föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan” bara för att det är betydligt enklare att driva igenom svåra saker med en förening i ryggen.

Vi vill lyfta fram Bergslagens geologi i sin helhet samt visa på det speciella i Riddarhyttan: Röda Jorden, det mineralrika Bastnäsfältet, Kopparverket, Lienshytte masugn, Geologislingan och det istida landskapet, som är så tydligt just på denna plats. Vi vill skapa kopplingar mellan dessa platser och andra intressanta geologiska platser i Bergslagen, skapa ett lärande geocentrum för Bergslagens geologi. Det vore till stor nytta för alla, invånare och besökare, skolor och forskare och en bra start för geoturism i Bergslagen.