månadsarkiv: december 2011

Fika på kansliet med Ingvar

Ni vet väl att ordet fika kommer från Malung och från det omvända språk som skinnarna använde. I Malung fanns garverier och där fanns skinn- och pälsskräddare för inte så himla länge sen. Tycker jag som är 40-talist! I alla fall hade såna speciella yrkesgrupper ofta egna koder och uttryck, något av ett tvärtomspråk för att vara lite hemlighetsfulla. Fika = kaffe.

Min ordförande, Ingvar Henriksson, tillika ordförande i Kulturnämnden här i Ludvika kommun, kom förbi kansliet igår och vi tog en fika.  Han tittar in ibland och språkar om läget. Jag hade ju tjänstemannamöte i Fagersta i förrgår och det var lite att berätta. Och vi ska ha styrelsesammanträde på fredag nästa vecka med samma procedur: efter sammanträdet blir det julgröt med skinksmörgås på Lindgården i Västanfors, Fagersta. Det är så lagom med det julbordet. Vi ska ta budget och verksamhetsplan för 2012 så vi hade en del att prata om. Det är tur att vi kommer väl överens. Vi har en samsyn på många saker och jag uppskattar särskilt att han gillar och stödjer bokidéerna. Det är som om det knoppas ett litet bokförlag här i Ekomuseum. Ett bra sätt att sprida kunskap, jag märker det. Det får gärna knoppas och även slå ut, ni vet – det ena ger det andra när man väl påbörjar något. Det är som ett nystande. Man får tag i en tråd och så börjar man dra så smått…och drar…..så händer det saker. Inte alltid som man planerar. Nej, det kan bli så mycket bättre, ibland känns det lite som trolleri när saker hamnar på plats så där som bitar i ett pussel. Smack! Såna dagar gillar jag mitt jobb särskilt mycket.

Tjänstemannamöte fick kanaltema

Vi träffades igår på trevliga Lindgården vid Västanfors kyrka. Det blev ett ovanligt bra möte därför att nye kulturchefen i Hallstahammar, Sven-Olof Juvas, bidrog med nya friska idéer, vilket fick igång ett brett och kreativt samtal! Jag må då säga! Ja, jag blev lite tagen. Jag ska inte här orda så mycket om idéerna utan mer säga att det kommer att visa sig på sikt och att vi har kanalen för ögonen.

Vi formerade oss raskt till en arbetsgrupp som stämde möte i mitten på januari i Västanfors och vi ska planera saker som har med vår gemensamma kanal att göra. Det är lite ovanligt att tjänstemannagruppen går igång på detta sätt. Strömsholms kanal, vår pulsåder, där all trafik mellan Stockholm och stora delar av Bergslagen gick innan järnvägen, bilarna och vägnätet slog ut den totalt.

Betänk att allt resande före järnvägens tid till Dalarna skedde via Strömsholms kanal. Man for med båt från Stockholm på Mälaren till Strömsholm, som ligger i Hallstahammar. Där bytte man till pråm som tog sig upp genom de 26 slussarna 100 m uppåt till Smedjebacken, slutstation. Därifrån gick man nog mest till fots över skogen till Falun och Siljansbygden om man inte fick lift med hästskjuts. Hela båtfärden tog två dygn.

Dags sätta ljuset på vår kanal som berör alla våra stiftare, ett gemensamt kulturarv: www.stromsholmskanal.se.