Så var det dags igen! Ett år går fort. Möljan i Söderbärke närmar sig, lördag 23 juli är den STORA dagen, då lever kyrkbyn upp med fest och glam och en jättemarknad och i år startar man redan veckan före med någon aktivitet varje dag innan dagen D. Jag passerade Söderbärke i söndags när jag var på väg till Norberg och då stannade jag till vid hembygdsgården nära kyrkan där till vänster bredvid bron vid sundet – om man kommer från Ludvikahållet alltså. Där var det ovanligt mycket folk och det var då jag insåg det här med Möljan! Så ni som vill uppleva marknad, ni får passa på nu.  Och vill man inte gå på marknad så kan man avnjuta några timmar på hembygdsgården och titta på Paul Erikssons träskulpturer till exempel, de finns i stora huset.

På hembygdsgården, som är en fin gammal bergsmansgård med anor, finns också en väldigt fin hantverksbod som är öppen hela sommaren och en kaffestuga finns i den timrade Lillstugan från 1700-talet, den står nära sjökanten. Hembakat bröd förstås! En bra servering. Jag är snart expert på fika! Hembakat utgör alltid en viss lockelse. I vinkel står mangårdsbyggnaden från 1800, där bodde bergsmannen. På 1600-talet fanns det tre gårdar i kyrkbyn och eftersom handeln med järn var så lönsam så smiddes planer på att göra byn till stad och centrum för järnhandeln. Inte så konstigt med tanke på hur byn ligger där mitt emellan sjöarna Norra och Södra Barken på en ganska smal landremsa, ett näs med ett sund. Det var ett strategiskt läge på den tiden då alla transporter gick via vattenlederna. Men nu blev det inget av med stadsplanen, nej. Kyrkbyn förblev en kyrkby men växte i alla fall för folk flyttade in. Förbi Söderbärke passerade de flesta järntransporter på pråmar och segelskutor vilka 100 år senare tog sig ner till Mälaren via kanalen, Strömsholms kanal. Byn har förresten sina rötter i förkristen tid. Här bodde folk redan då. Och det fornnordiska ordet barki lär betyda strupe och anspelar förstås på den smala landremsan mellan sjöarna.