Etikettarkiv: Möljan

Möljan utan ösregn – och Norge

När jag skriver det här, har Norge drabbats av en katastrof. Det går inte att fortsätta blogga utan att säga detta. Det är helt enkelt för fasansfullt. Jag ser på TV och försöker ta in. Förstå? Inte går det att förstå. Känner att alla vanföreställningar som många av oss har om andra människor, deras nationalitet, religion och hudfärg, borde belysas och pratas om mycket mycket mera. Där nånstans finns ett hotfullt mörker. Vi kan faktiskt byta blod med de allra svartaste i Afrika! Och med många muslimer. Vi har ofta samma blodgrupp, definitivt samma arv och dessutom samma gud som muslimer. Nu byter jag ämne.

Det var Möljan jag skulle skriva om. Visst for jag dit till slut, jag stämde möte och då kom jag iväg. Jag träffade Erik Hofrén, Örjan och Annette Hamrin samt Mats Persson, samtliga kom i bil från Falun. Vi drack kaffe på Söderbärke hembygdsgård som var invaderad av folk. Glada Gun Sörbring dök upp med en kaffekopp i handen och Eva och Olle Långberg från Smedjebacken gick över tunet, de var engagerade i kyrkbåtsrodden som försiggick ute på Barken och det var allsköns aktiviteter runt gården på gräsmattorna. Trevlig stämning! Sen var byn avstängd runt centrum och där fanns marknadsstånden, allt mellan himmel och jord såldes, till och med Jämtlandsostar – ja det är sant, Åsgårdens mejeri från Bräcke var där. Jag trodde inte mina ögon! Med traktor och höskrinda kunde folk bekvämt transporteras mellan hembygdsgård och marknad. Det är alltid trevligt träffa ekomuseivänner och stämma av lite grann. Örjan Hamrin träffar jag ju ofta i olika sammanhang och Erik Hofrén står jag i regelbunden kontakt med. Det är viktiga herrar för vårt Ekomuseum Bergslagen. Båda är grundare av rörelsen, den förre verkställde den senares idéer och det går absolut inte att sopa dem under mattan, nej! Deras erfarenheter från museilivet är alltför betydelsefulla. De vise männen.

Möljan i Söderbärke

Så var det dags igen! Ett år går fort. Möljan i Söderbärke närmar sig, lördag 23 juli är den STORA dagen, då lever kyrkbyn upp med fest och glam och en jättemarknad och i år startar man redan veckan före med någon aktivitet varje dag innan dagen D. Jag passerade Söderbärke i söndags när jag var på väg till Norberg och då stannade jag till vid hembygdsgården nära kyrkan där till vänster bredvid bron vid sundet – om man kommer från Ludvikahållet alltså. Där var det ovanligt mycket folk och det var då jag insåg det här med Möljan! Så ni som vill uppleva marknad, ni får passa på nu.  Och vill man inte gå på marknad så kan man avnjuta några timmar på hembygdsgården och titta på Paul Erikssons träskulpturer till exempel, de finns i stora huset.

På hembygdsgården, som är en fin gammal bergsmansgård med anor, finns också en väldigt fin hantverksbod som är öppen hela sommaren och en kaffestuga finns i den timrade Lillstugan från 1700-talet, den står nära sjökanten. Hembakat bröd förstås! En bra servering. Jag är snart expert på fika! Hembakat utgör alltid en viss lockelse. I vinkel står mangårdsbyggnaden från 1800, där bodde bergsmannen. På 1600-talet fanns det tre gårdar i kyrkbyn och eftersom handeln med järn var så lönsam så smiddes planer på att göra byn till stad och centrum för järnhandeln. Inte så konstigt med tanke på hur byn ligger där mitt emellan sjöarna Norra och Södra Barken på en ganska smal landremsa, ett näs med ett sund. Det var ett strategiskt läge på den tiden då alla transporter gick via vattenlederna. Men nu blev det inget av med stadsplanen, nej. Kyrkbyn förblev en kyrkby men växte i alla fall för folk flyttade in. Förbi Söderbärke passerade de flesta järntransporter på pråmar och segelskutor vilka 100 år senare tog sig ner till Mälaren via kanalen, Strömsholms kanal. Byn har förresten sina rötter i förkristen tid. Här bodde folk redan då. Och det fornnordiska ordet barki lär betyda strupe och anspelar förstås på den smala landremsan mellan sjöarna.