Så självklart för några, men inte alls för andra. Jag läser i SvD Näringsliv sönd 9 dec om att ett samhälle som inte satsar på kultur snart är ett samhälle som tappar i konkurrens på världsmarknaden. En stark ”kreativ kärna” är A och O för en kunskapsbaserad ekonomi. Och den som påstår det heter David Throsby, australiensare och professor i ekonomi.

Konstnärernas galna idéer tänder gnistor och triggar igång innovationsprocesser. Sen sprider det sig som ringar på vattnet, tar sig in överallt i alla skrymseln i alla branscher. Ja, så kan man se det! Det handlar om ett fritt och gränsöverskridande tänkande. Den kreativa kärnan måste alltså stöttas. Och när idéerna sprider sig så så är det något som hela samhället vinner på. Men processerna är slumpmässiga och svårmätbara – ganska självklart om man tänker efter. Och vill man vara en del av innovationsprocesser, så måste man också släppa in de galna idéerna. Men visst är det väl lite som att vädra i ett unket instängt rum, fläka upp fönstren på vidaste gavel? Joo, absolut. Och det gäller väl egentligen precis allt, som om ett visst mått av galenskap krävs för utveckling.

Professorn läser just nu Sarah Bakewells bok How to Live: A Life of Montaigne in One Question and Twenty Attempts at an Answer. Den försöker svara på frågan om livets mening och varför alla svar är fel….hm, sånt är alltid intressant. Den boken borde man kanske skaffa sig. Men en bok jag definitivt ska införskaffa är Barbro Lindgrens senaste om filosoferna Även en ihålig nöt vill bli knäckt. Hon vandrar runt på Öland med gamla filosofer i fickan och funderar. Filosofer är också ett slags konstnärer som spränger gränser och ifrågasätter normer – tänk vad bra att det finns såna människor. Och har funnits! Uppfinningsrikedomen är vår starkaste tillgång. Professorn tror därför inte att hela världsekonomin kommer att krascha, nej – då uppfinner vi något nytt för det är så vi fungerar. Hoppfullt, eller  hur?