Alla borde läsa Järnladies, den fyller ett tomrum i den svenska historieboken.

Fick ögonen på en intressant artikel i Dagens Nyheter i fredags (den 28 februari) skriven av bland andra Alexandra von Schwerin. Artikeln handlar om en vit fläck i historieböckerna. Jamenvisst. Musikhistoria, konsthistoria, litteraturhistoria, brukshistoria – var är kvinnorna? Saken är den att de företagsamman, kreativa och framgångsrika kvinnorna naturligtvis finns, men de syns inte. Jag håller med författarna i artikeln i DN, det är hög tid att skriva nya historieböcker. Ett litet bidrag har redan sett dagens ljus och det är boken Järnladies – från arvtagerska till kolarhustru, utgiven av Ekomuseum Bergslagen för ett par år sedan. Boken är en riktig pärla, faktiskt ett helt pärlhalsband fullt av kreativa, kraftfulla, företagsamma, fattiga och rika kvinnor ur historien alla på något sätt knutna till Bergslagen. I artikeln i DN nämns Ebba Brahe som en av de få kvinnor som funnits med i historieböckerna, men då endast beskriven som Gustav II Adolf ungdomskärlek.

Exempel på en kvinna som bland annat drev bergsbruk i Bergslagen och  som var en viktig aktör i den svenska ekonomiska utvecklingen på 1600-talet.

Men i Järnladies kan man faktiskt läsa om Ebba Brahes och ytterligare 26 kvinnors  gärningar som haft betydelse för samhällets utveckling. Boken borde naturligtvis gå raka vägen till skolornas läromaterial. I morgon ringer jag skolbiblioteken och erbjuder den.

Torsten, Lovisa och Anette arbetar med föreningen ArbetSam

Är du aktiv i en ideell förening som arbetar med ett arbetslivsmuseum? I så fall kan du passa på att anmäla dig till ”Lilla museiskolan” under två dagar 25-26 april i Hallstahammar. Lilla museiskolan kommer till fler platser i Sverige, men den första är förlagd till en miljö i Ekomuseum Bergslagen, närmare bestämt Kanalkaféet på Skanzenområdet i Hallstahammar. Det handlar om en inspirationskonferens med föreläsningar inom områdena museipedagogik, marknadsföring, föremålsvård, bemötande, utställningsteknik, alltså konsten att utveckla ett museum.

Kjell Nordeman från ArbetSam arrangerar Lilla museiskolan

Det är föreningen ArbetSam som arrangerar Lilla museiskolan och för Ekomuseum Bergslagens del är det finfint att det första tillfället förläggs i Ekomuseums område som också kommer att stötta de föreningar som är besöksmål i Ekomuseum Bergslagen  och som vill  delta.

Kursen tar emot ett trettiotal deltagare per gång och det är principen först till kvarn som gäller. Anmäl dig senast 30 mars till: kjell.nordeman@arbetetsmuseum.se

Vad är ett arbetslivsmuseum? Jo ett arbetslivsmuseum bevarar, brukar och berättar om industrisamhällets kulturarv ur många olika perspektiv och det finns inte mindre än 1 400 arbetslivsmuseer i Sverige och cirka 500 av dem är medlemmar i ArbetSam, flera av dem är besöksmål i Ekomuseum Bergslagen.

Typiskt men unikt arbetslivsmuseum: Gruvmuseet på Ludvika gammelgård

Unika föremål i ett arbetslivsmuseum: skor använda vid bygget av Strömsholms kanal

Cyrillus Johanssons eleganta planförslag från 1939 för järnvägsövergång och korsningen vid Hammarbacken i Ludvika, som med en modern lösning skulle bevarat bruksområdet intakt.

Det finns flera arkitekter som satt sin prägel på våra bruksorter under 1900-talet men Cyrillus Johansson, 1884-1959, är kanske den som med sitt karaktäristiska formspråk och mängden byggnader påverkat orterna Fagersta och Ludvika allra mest.

Arkitektkontoret fanns i Stockholm men han arbetade över hela Sverige och  han var mycket produktiv. Han är känd för sina påkostade och monumentala verk som till exempel Värmlands museum och Årstabron i Stockholm men ritade även villor och affärs- och hyreshus, inte minst i huvudstaden.

Cyrillus Johansson var klassiskt skolad, naturligtvis påverkad av sin tid men han föll aldrig riktigt för tidens stora formideal, funktionalismen. Byggnaderna han ritat är traditionella och ändå mycket moderna.

Under åren 1931-41 var Cyrillus Johansson stadsarkitekt i Ludvika och samtidigt flitigt anlitad av Fagersta Bruk. Under de tio åren skapade han många för stadsbilden viktiga hus på båda platserna samt även en byggnad i Smedjebacken. Cyrillus Johansson gillade även stadsplaner och på uppdrag av Fagersta Bruk upprättade han den byggnadsplan som formade Fagersta efter stadsbildningen 1944.

Till de häftigaste byggnaderna han gjorde i Ludvika och Fagersta tycker jag man kan räkna till exempel Fagersta Bruks AB:s huvudkontor (1939) som när det invigdes var ett av Sveriges största och mest moderna kontor och Ludvika stadshus (1937) ett verkligt landmärke. Exempel på andra byggnader i Ludvika är affärs- och bostadshus efter Storgatan, Saga-biografen, och järnvägsstationen och i Fagersta  till exempel gamla brandstationen och Brukskyrkan med klockstapel i Vilhelminaparken.

Stor arkitektkonst som det här ska man vara rädd om, tycker jag, restaurera med vördnad. Om man tänker bort Cyrillus gärning i Ludvika och Fagersta  blir det inte mycket kvar att skryta med i stadsbilden. Cyrillus Johansson satte ny prägel men förstod småstadens och bruksortens karaktär.

Om Cyrillus Johanssons verksamhet i våra trakter kan man läsa bland annat på www.fagersta.se och i en skrift av Ann-Marie Gunnarsson utgiven av Ludvika kommun 2010. Anita Stjärnlöf-Lund har skrivit om Cyrillus Johanssons museum Soltemplet i Karlstad och Cyrillus Johansson från Askersund till Östersund.

Att vara eller inte vara i samverkan är frågan några av Ekomuseum Bergslagens stiftare ställer sig, närmare bestämt Surahammar, Hallstahammar och Fagersta.

Ett industrihistoriskt kulturarv visas för publik varje sommar i Karmansbo smedja, en föreställning med hetta.

Varför ett ekomuseum? Stiftelsen bildades för 24 år sedan. Då var det angeläget att rädda det industrihistoriska arvet som sakta men säkert förföll. På Länsmuseerna i Dalarna och Västmanland insåg man att det  liksom  hundra år tidigare varit viktigt att bevara allmogens kulturhistoria åt eftervärlden så var det nu hög tid att ta tag i dokument från den epok som handlat om industrialiseringen och som gett Sverige en rejäl skjuts framåt i utvecklingen. Det viktigaste området för den historiken är Bergslagen.

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare.

Med inspiration från bland annat Frankrike och England drog Erik Hofvrén och Örjan Hamrin på Dalarnas museum under tidigt 1980-tal igång en plan för ett Ekomuseum Bergslagen. Det handlade först om Västerbergslagen, men spred sig utmed Strömsholm kanal med omnejd ner i Västmanland. Eftersom vi delar samma historia slog sig sju kommuner ihop till en stiftelse för att med gemensamma krafter bevara, synliggöra och tillgängliggöra hyttplatser, gruvor, bruk, smedjor och mycket mer på plats i landskapet där det en gång hänt på riktigt.

Ekorådet, företrädare för föreningar knutna till besöksmålen, träffades på Västanfors hembygdsgård i september 2013

Men nu då? Är Ekomuseum Bergslagen fortfarande aktuellt som arbetsform? Kulturarvets betydelse för en stark turistnäring är bekräftat och ett område för ett nästa steg för stiftelsen att samverka kring. Men frågan är om stiftarkommunerna vill göra det tillsammans, eller var och en för sig? Den frågan ska diskutera på en workshop den fjärde april i Fagersta dit stiftare, styrelse, tjänstemän, Ekorådet och föreningsliv kommer att inbjudas. Alla är varmt välkomna att delta i det viktiga samtalet om Stiftelsen Ekomuseum Bergslagens framtidsfrågor. Inbjudan kommer att skickas ut till berörda samt läggas ut på Ekomuseums webbplats.

För snart hundra år sedan såg Ludvika Tidnings förstasida ut så här.

Jag hälsade på hos kultursekreteraren i Ludvika, Susanne Eriksson. Hon hade några snart hundraåriga exemplar av Ludvika Tidning. Kastade ett öga och hittade snart något intressant att fördjupa mig i.

Den 2 maj 1919 återberättas i tidningen under rubriken Söderbärke att ”Bergslagens ärorika historia” hade varit  ämnet för en lika intressant som givande föreläsning förliden söndagskväll i Godtemplarlokalen i Nor.

Det var författaren Karl Larsson i By som besökt ”Logen” på inbjudan av härvarande föreläsningsförening. Så här står det att läsa:

” I raska drag och med fantasiens hjälp framställde talaren sitt ämne, börjande sin skildring av Bergslagen vid tiden före det någon historia blivit skriven och allt intill den sena tid stenkolen blev upptäckta. Med dem övertog England Bergslagens roll i fråga om järntillverkning. Huru primitivt utfördes ej järntillverkningsarbetet i Bergslagen som dock icke förty utgjorde ett verkligt Eldorado. I Beregslagen tjänades kovan, dess befolkning blev efter dåtida uppfattning ansedd som rik och mycket välmående. Det märkliga föredraget senterades av en lika talrik som tacksam publik.

Jag gillar verkligen det där med Bergslagen som ett Eldorad0! Ja som motvikt till ord som utflyttning och nedläggning och hjälpinsatser. Jag känner på mig att eldoradot kan var på gång igen, fast nu i en annan form. Kom igen Bergslagen!

23 000 besök under 2013 på Ekomuseum Bergslagens blogg. Det är fantastiskt många tycker jag. Första halvåret skrev Christina Lindeqvist blogginläggen, från och med juli tog jag över. Många läser inte bara det aktuella utan går även tillbaka och läser tidigare bloggar. Kul. Tack alla läsare och välkommen att läsa vidare under 2014. Bloggen kommer även fortsättningsvis att handla om sån´t som händer, liv och rörelse kring Ekomuseum Bergslagens miljöer.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 23,000 times in 2013. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 9 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Medeltidens skogsfolk i Riddarhyttan, gestaltade av Teatermaskinen sommaren 2013.

Stort grattis till Teatermaskinen som i december utnämndes till ”Årets Västmanlänning”. I somras besökte jag dem i Riddarhyttan för första gången och var då med om deras tvådagars drama i skogen ”Vi går en annan väg”. En mäktig upplevelse som inte går att beskriva utan helt enkelt måste – upplevas. Totalt tretton timmars föreställning glömmer man inte så lätt, det liksom går in i kroppen och stannar. Drama, musik, dans, ja all sorts konst med fantastisk skogsnatur som scen är verkligen ett bra sätt att berätta en historia om trakten vi kommer ifrån, om folket, hur man levde och överlevde i den här delen av Bergslagen.

Anders Olsson, här i Riddarhytteskogen, är producent och vd för Teatermaskinen.

Här är prismotiveringen: ”Med okuvlig tjurskallighet har ett underverk skapats mitt i skogen utanför Riddarhyttan. En teatermaskin byggd runt om och kring den gamla skolan i Skräppbo. Sedan starten 1997 har en gränslös verksamhet vuxit fram där teater är kärnan men också möten, forskning, utbildnings- och arbetstillfällen skapas. Området är ett nybildat Kulturreservat som kan och säkert kommer att utvecklas i oändlighet”.

Ekomuseum Bergslagen stöttar bokprojektet ”Vi går en annan väg”. En bok som bygger på teaterföreställningen och som vänder sig särskilt till elever i skolan men också till föreningsliv och alla andra med intresse för Bergslagens historia.

Att solen är en stjärna syns ju tydligt genom kameralinsen.

Sådärja, nu är första halvåret med Ekomuseum Bergslagen tillryggalagt. Oj, det gick snabbt! Just nu är det nyårsafton och jag sitter hemma i soffan och tänker tillbaka. Det var högsommar när jag började med en rundresa i området. Hann ju inte med allt som sommartid går att ta del av vid Ekomuseum Bergslagens 61 besöksmiljöer men jag lovar, det finns nästan hur mycket som helst att upptäcka, i stort som smått. För första gången var jag med när valsverket i Karmansbo smedja drog igång. Det var en spännande föreställning. Det låter mycket när järn valsas och glödgat järn är hett och tungt, smederna svettades och publiken höll andan. En fika med kakor i skuggan under ekarna vid herrgården smakade sedan bra. Ja så där rullade sommaren på i järnets tecken. Röda jordens dag, Lapphyttan, Hammardagen, Flogbergsspelet, Trångforsdagen, Teatermaskinens föreställning. Under hösten koncentrerade jag mig på att träffa så många människor som möjligt inom de sju kommunerna, både tjänstemän och föreningar. Vilket stort engagemang för vår industrihistoria det finns! Verkligen något att ta fasta på. För även svårare saker finns att ta tag i och analysera. Redan vid stämman i maj kom besked från Hallstahammar att de inte ville fortsätta samarbetet inom stiftelsen, och på sensommaren kom samma besked från Fagersta. Det har resulterat i att det under vårvintern ska arrangeras ett seminarium, ett möte, där så många som möjligt ska diskutera mål och mening med stiftelsens verksamhet. Det ska bli mycket intressant! En nyhet 2014 är att vi återigen ska ge ut en tidskrift, men nu i form av ett magasin. Planen är att Ekomuseum Bergslagens magasin ska ”magasinera”  historia i ett snyggt och modernt format men också berätta om livet här och nu och vara en fin inspiration för besökare till de 61 besöksmålen. Temat för första numret blir Strömsholms kanal. Jag ser fram emot ett händelserikt 2014.