Natten är mörk, mörkast på hela året just nu. Just i natt. Hela industrilandskapet där vi befinner oss ligger som i dvala, Ludvika Gammelgård vilar och kölden är hård. Det är något särskilt med midvinternatten,  det är verkligen kolsvart och beckmörkt. Solen vänder tillbaka nu och det börjar redan imorrn. Talgoxarna märker det snart. Deras filande är ett säkert tecken. Snart förnimmer även vi det, men vi vet ju vad som är på gång redan innan det börjar ljusna. I morse var det månförmörkelse, det var 400 år sen sist stod det i DN, men inte såg jag nåt av det tyvärr. Men senare när skymningen föll och jag kom körande vid Blötberget efter att ha varit och slängt flera kartonger med gammalt skräp (ett måste!!) i sopstationen vid Björnhyttan,  så hängde en jättemåne ovanför grantopparna vid det gamla gruvområdet. Den var verkligen jättestor, nåt med atmosfären. Vackert var det. Den syns inte nu men stjärnorna lyser klara, glimmar och gnistrar ut i natten.