Apropå Trångfors i Hallstahammar och förra inlägget – här några bilder från smedjan igen, jag tog dem i höstas. Föreningen i Trångfors är en grupp ideellt arbetande, som drivs av en gemensam idé: att återupprätta den gamla smedjan och få den att fungera. De har bildat sin förening med mål och mening, för så gör man och det var för minst 20 år sen. Att drivas av en idé i sådant här sammanhang är det fina, då är man en ideell kraft. Professorn emeritus Erik Hofrén påminde om just detta vid fredagens styrelsemöte: sambandet idé – ideell. Det är något som uppenbarligen är bra både för kropp och själ dessutom, det ser man i Trångfors. Ekomuseum är mycket beroende av människor med idéer och lust att göra något av dem, något utöver det vanliga kanske. Jag tror att det delvis handlar om altruism. Man vill dela med sig helt enkelt och även finnas med i ett sammanhang, Sen ska förstås nätverksarbetet hållas vid liv mellan platser och föreningar och där kommer Ekomuseum in i bilden. Det gemensamma temat är järnhanteringen, det ligger alltid i botten, starka minnen och stark identitet hos alla. Dessa lokalt och ideellt arbetande föreningar förtjänar allt stöd de kan få. Arbetet i och runt Trångfors smedja representerar en sådan mycket stark ideell kraft. Det är ett gigantiskt jobb som varat i decennier och nu kommande sommar närmar man sig slutresultatet. Fast egentligen……slut tar det aldrig. När allt är klart så börjas det om med förbättringar, underhåll, aktiviteter som lockar besökare. Det vill man ha men på sina egna villkor förstås. Det går ju aldrig att tvinga en ideell förening att arbeta, då försvinner arbetsglädjen bums. Utan arbetsglädje sloknar Ekomuseum!! Och så även kommunerna. Nu blir jag borta några dar, jag ska till Berlin på en långhelg, kolla utställningar. Absolut helprivat resa!