Etikettarkiv: Smedjebacken

Johan Ahlbäck har förärats ny utställning

Idag besökte jag Anna Falkengren, kulturchef i Smedjebacken. Hon visade mig Ahlbäcksalen i biblioteket, där utställningen om Johan Ahlbäck har förnyats helt och det är Ann Olander på Dalarnas museum som gjort jobbet. Rummet har blivit vackert! Och Johan Ahlbäck stiger fram som en alldeles ny och mer intressant konstnär då jag nu ser bredden i hans uttryck. Att han målat mycket expressivt, det vet jag sen förut, det är han mest känd för. Här finns nu tre delar att betrakta. En med ljusblå bakgrund som skildrar ungdomen, förhoppningarna och utbildningen. En med röd bakgrund som skildrar det hårda livet därefter med svårigheterna att överleva på måleriet. Och en med gul bakgrund där hans konstnärskap någorlunda har satt sig, han har fått en ateljé och kanske ett litet lugnare liv med särbon Svea och det är nu paret reser ut i Europa. På alla fotografier ses han arbeta med penna, pensel, papper, duk. Han var nog besatt av att teckna och måla. Det känns så. Han lär ha talat snabbt och tecknat lika snabbt. En otålig rastlös själ, som aldrig slog sig till ro och bildade familj utan plågades av demoner och levde säkert med stor oro i kroppen.

Johan Ahlbäck föddes 1895, började arbeta vid valsverket när han var åtta år. Det är sant! Barnen var tvungna att bidra till familjens försörjning, så var det bara! 1908 arbetade han heltid. Då var han 14 år. Det dröjde några år innan han tog mod till sig och följde den inre rösten och den begåvning han hade. Säkert pockade det på starkt. Det blev Stockholm och en fin utbildning på Konstakademin. Sen återvände han till Smedjebacken och målade arbetet i järnindustrin. Det blev stora lysande expressiva målningar och teckningar av arbetet i valsverket, som ingen kan undgå att påverkas av. Det är styrka han förmedlar. Men där finns också milda målningar och naturmotiv, kanske en slags försoning med de hårda villkor han smakat.

Det drar ihop sig till stämma!


Här ligger nu en bunt på bordet av årsredovisningen för 2010. Hela dan igår donade jag med detta – nästan. Först skulle jag hämta dem i Smedjebacken hos Jan Lycke på kommunen och sen se till att greja alla dokument som ska biläggas: kallelse, dagordning, årets budget, verksamhetsplan för i år och avgifterna (viktiga papper!) och sen har det varit val som vi vet och nu har vi till delar en ny styrelse som också ska kallas inklusive den gamla styrelsen som ska avsluta med att klubba redovisningen. Många papper blir det. Det är ingen hejd på det!! Jag skickar ut till ca 65 personer ungefär och det tar en stund att få rätt papper i rätt kuvert, jag får liksom skärpa mig och ändå snurrar ögonen runt rätt rejält ibland. Det kan gå åt pipsvängen med såna här utskick! Vi ska ha stämma på Västmanlands läns museum den 20 maj men jag är ute i god tid nu, på måndag går rubbet iväg. Då kommer det fram före påsk och eftersom jag ska ha lite ledigt efter påsk är det bäst att få saken ordnad nu. När jag kommer tillbaka så är vi redan inne i maj! Vem fattar nåt?? …. Ja, inte fattar jag särskilt mycket om det här med tid…det är en märklig uppfinning, nåt jag grunnar mycket på. Det vill säga vår kontroll av tiden, klockan, tickandet. Besvärligt! Snart maj…och sen juni, solen vänder…men…..?

VB2010 inlämnad för tryck

Smedjebackens kommuntryckeri med Jan Lykke i centrum.

Smedjebackens kommuntryckeri med Jan Lycke i centrum.

Äntligen är den klar – vad skönt det känns! Nu är jag av med verksamhetsberättelsen för 2010. Jag var i Smedjebacken idag efter lunch och lämnade in den till Jan Lycke på kommuntryckeriet. Tryckeriet ligger i källarplanet och hela den stora stiliga 50-talsbyggnaden ovanpå vilar tryggt på denna funktion. Det är ett prima tryckeri med en massa supermaskiner som kan göra väldigt fina trycksaker. Det är Jan Lyckes rike och det är han som sköter alltihop. Han har jobbat här sen 1989 och kan apparaterna. Därför går jag alltid hit med vår årsberättelse, vi vill ju ha en snygg sådan. Jan Lycke har tryckt upp den i många år nu. Och faktum är att jag tyckte att jag nyss var här när jag klev innanför dörrn! Han tyckte visst detsamma. Så fort går tiden att man tycker att det som hände för längesen, nyss har hänt när man upprepar det. Visst är det en konstig känsla?? Den upphör aldrig att förvåna mig. I år blev årsberättelsen ovanligt fin enligt mig själv (jag är nöjd alltså!!) med många färgbilder från året som gått, det gör rätt mycket att presentera verksamheten i bilder. På framsidan placerade jag fina bilder från tidsresan de gjorde nere på Skantzen i september, det var SvedviBergs hembygdsförening. Bilderna fick bilda ett lapptäcke för inge en upplevelse av hela tidsresan. Beställde 80 ex, man vill ju ha ett litet extra lager att ge bort till de som visar intresse. Annars ska merparten skickas ut till alla stämmodeltagare nu före påsk. Vi ska kalla till årsstämma som blir den 20 maj på Västmanlands läns museum, Karlsg 2 i Västerås.

Dagens vårtecken?  Begynnande tjälskador på route 66 mellan Ludvika-Smedjebacken, oj vad gupp!

Guider och vägvisare

Eftermiddagsmöte på kommunkontoret i Fagersta.

Eftermiddagsmöte på kommunkontoret i Fagersta. Mi Abrahamsson till vänster och Raija Edvinson till höger. Fotat med min iPhone, det funkar ganska bra.

Under andra hälften av 1990-talet hade man i Ekomuseum väldigt bra guideutbildningar i samarbete med Skinnskattebergs folkhögskola. Det skedde på en hög nivå och man blev ”Bergslagsguide”.  Det var också de gyllene åren med stora EU-bidrag för att bygga upp Ekomuseum Bergslagen. Många av de guider som finns i Ekomuseum idag, gick den fina utbildningen då.  Idag saknar vi en sån utbildning, ja -vi har inte ens guidekurser. Det har känts bedrövligt för behovet är stort, även av fortutbildning. Ekomuseum har minskade ekonomiska resurser idag. Men vi ska inte klaga! Initiativkraft och påhittighet finns vilket är en förutsättning för utveckling. Från två håll samtidigt kom nyligen förslag: från Raija Edvinson, turismansvarig i Fagersta kommun och från Mi Abrahamsson, egen företagare och guidesamordnare i Smedjebackens kommun. Lätt för mig att begripa att NU är stunden inne!  Tiden är mogen för en guideskola som Ekomuseum kan stötta och dra nytta av. Mi vill sätta igång efter jul i samarbete med ABF och Raija har behov av guider och utbildning i sin kommun. Det är just den motivation som krävs för att skrida till handling. Men först lite planering på kommunkontoret i Fagersta över en kopp kaffe. Och allt verkar falla på plats på ett mycket naturligt sätt. Vi hade en konstruktiv diskussion om innehåll, struktur, tidplan och kvalitet, om certifiering av guider. I februari-mars planerade vi ca 6-8 kurstillfällen i Fagersta, ett slags första test, en start. Det händer nåt och sen kan vi börja bygga med Mi som ansvarig. Vad det kändes bra!!