Alltså – jag måste bara visa några närbilder på Maria Björkroth, ni kanske såg henne på bilden i förra inlägget? Hon står där längst bak med sin röda kalufs. Visst höll jag på att ramla baklänges när Maria, som jobbar som museitjänsteman och hembygdskonsulent i Dalarna (präktigt värre alltså!), klev in på kansliet i Ludvika nu i onsdags. Jo, min haka föll ner….surprise! Hur ser hon ut? ”Jag ville se ut som en dalahäst!!” sa hon helt frankt och skrattade hjärtligt. Och det gjorde hon verkligen! Hon likande en dalahäst, en mycket glad sådan. Huvudet var rakat på sidorna och den nakna huden målad i dalahästens typiska dekor. En rödfärgad hårman toppade måleriet. Jag såg plötsligt att i Maria bor en sann konstnär, som använder sig själv som objekt, hon är modig, punkig, hon förändras ständigt, hon är en rebell mitt i allt det museipräktiga. När jag tänker efter så ser hon faktiskt alltid ny ut när man än träffar henne. Fast inte så här, inte som en dalahäst. Och hon måste ha hittat en alldeles speciell hårskapare i Falun som lyhört lyssnar, tänker, skissar och sen skrider till verket, den proceduren kan visst ta en vecka eller två. Tyvärr minns jag inte vad hon hette, hade gärna skrivit det här, men ett fantasifullt samarbete är det utan tvekan. Ja, Maria överraskar där man inte förväntar det, det blir som en kollision. Att hon vågar! Och det ser så bra ut, man blir glad själv!

Obs! Jag har fått information om att den som utförde konstverket heter Ann-Charlotte Stüffe och finns i Falun. Hon är colorist och stylist.