I boken Järnladies, som kom ut första gången år 2011 och som nu tryckts om fyra gånger, skrev Lena Engström om mjölkerskan Brita-Stina Rahm, tvätterskan Anna Nordell, direktörshustrun Ruth Randall Edström, prästfrun Eva Timm och åldfrun Ida Leuhusen.

Nu är vi intresserade av vad Lena, som beskrevs så här i Järnladies, har för sig nu för tiden: ”Lena Engström (född 1961) är museipedagog med inriktning på arkivpedagogik. Hon arbetade drygt 20 år inom barnomsorgen innan hon valde att ta tjänstledigt för att studera. Hon läste ämnen som byggnads- och industriminnesvård, ekonomisk historia och arkivvetenskap och började sedan arbeta som pedagog på Västmanlands läns museum. Hon läser mycket och fuskar även en del med akvarellmålning, och när hon inte är på museet är chansen stor att hon är i sommarstugan i Kärrbo utanför Västerås eller ute på resa i Europa.”

Lena heter nu Lena Engström Englin efter att ha gift sig (med samme man som var med i bilden då), och hon berättar: ”Jag jobbar fortfarande som pedagog på Västmanlands läns museum och har ett stort intresse för arkivmaterial och gamla foton. Har sedan 2009 drivit vårt Fruntimmersfika som vi har första söndagen i månaden. Trots att det har hållit på så länge så växer intresset och vi har börjat med repris onsdagen efter för att efterfrågan är så stor. Vi fikar inte bara på museet utan åker också ut till andra platser i länet och håller föredrag om en kvinna med koppling till Västmanland.

Sommarstugan finns kvar och jag åker gärna ut en tur på Mälaren med vår båt. Målar, läser och reser. Tycker mycket om att promenera i storstäder, gärna utanför turiststråken, gå på konserter och teater och träffa de vuxna utflugna barnen.”

På frågan om vilken kvinna hon skulle vilja skriva om nu, om det skulle bli en uppföljare till Järnladies, svarar Lena: ”Om jag skulle skriva om nya kvinnor, så skulle jag vilja berätta om kvinnor som inte är så kända sedan tidigare. Till exempel alla kvinnliga fotografer som var verksamma runt förra sekelskiftet och som fanns på så många platser i länet. Jag skulle också vilja skriva om kvinnor kopplade till industrin, både de som började arbeta som väldigt unga, och om de som kom inflyttande från andra länder för att jobba och om de kvinnor som var gifta med arbetarna och tjänstemännen. Tänk att bara få rota efter olika livsberättelser i vårt arkiv.”

Hur tänker då Lena idag om de kvinnor hon skrev om i Järnladies: ”Kvinnorna finns fortfarande med mig som fruntimmersfikor. Listan utökas ständigt med nya kvinnor. Arbetet med Järnladies har lett till större kunskaper om kvinnohistoria och till många spännande sammanhang. Efter medverkan i Järnladies medverkade jag i boken ”Älskade Mathilda”. Det ledde till ett nytt fruntimmersfika om Mathilda som boken handlar om och även om hennes dotter, författarinnan Maj Hirdman. När Västmanlands teater satte upp förställningen ”Asea- Här kommer framtiden” fick jag möjlighet att berätta för manusförfattaren om Ruth Randall Edström och andra kvinnor kopplade till Asea. Prästfrun Eva Timms fotografier får ofta illustrera olika företeelser jag berättar om i mina föredrag.”

Information om Västmanlands läns museums Fruntimmersfika finner ni på museets hemsida.

Nästa Fruntimmersfika blir söndagen den 5 oktober 2025 klockan 14.00, med uppföljaren på onsdagen den 8 oktober, samma tid. Det handlar då om Inez von Schoting, som i Norberg en gång skapade ett ”hemlikt hem präglat av omsorg och närhet” i en tid då människor som kallades ”sinnesslöa” ofta placerades på stora institutioner.

Bilden nedan kommer från Västmanlands läns museums hemsida.

Boken Järnladies kom ut första gången år 2011. Författarna var tolv kvinnor som skrev om en eller flera kvinnor ur bergslagshistorien. En av skribenterna var Britt-Marie Hägerman.
Nu när boken precis har kommit från tryckeriet och burits in på kansliet i upplaga fyra så har vi hört av oss till några av författarna, för att få veta vad de har för sig nu, fjorton år senare.
 

 
Först ut är Britt-Marie Hägerman som skrev i Järnladies om ”Snillenas vän, Anny Wernström” och så här beskriver hon sig själv idag: Britt-Marie Hägerman (född 1965) är arkeolog, osteolog och kulturhistoriker som idag bor i Smedjebacken och jobbar i Falun. Arbetet har fört henne från Skåne i söder till Ångermanland i norr. Tycker om att läsa, handarbeta, umgås med sin hund och sommartid gräva i trädgården.
 
Om vi skulle ge ut en ”Järnladies 2.0” nu, vilken kvinna skulle du då vilja skriva om?
 
Finns nog ingen speciell kvinna utan alla dessa kvinnor som såg till att livet fungerade; att familjen mådde bra, att familjemedlemmarna hade kläder att ta på sig och mat att äta, som tog hand om de äldre och som själva arbetade både hemma och på andra ställen. Men också de kvinnor som hamnade vid sidan av på olika sätt; som var sjuka, handikappade, prostituerade, äldre, misshandlade och våldtagna. Det är alla de som har dragit de tyngsta lassen, det är de som ligger bakom den svenska industrialiseringen och det är de som är hjältarna!
 
Finns det någon plats eller företeelse i Ekomuseum Bergslagen som du är extra förtjust i? Mausoleet i Ferna och Thorshammars verkstad. Byggnader där man använt slaggstenarna som arkitektoniska element.
 
Du som läser det här, vilken person ur historien skulle du vilja läsa eller skriva om, och har du någon plats eller företeelse i Ekomuseum Bergslagen som intresserar dig lite extra?