Abrahamsgården i centrala Norberg
Norbergs kyrkby, eller centrala Norberg har rötterna kanske ända ner i 1200-talet. Norbergs bergslag är också en av de äldsta platserna för järnmalmsbrytning i Sverige. Strövar men runt ån och kyrkan upplever man ”bergslagskaraktäristiska” miljöer och en renodlad idyll faktiskt. Annat var det säkert förr. Min goda vän Marie Bjerndahl Swärd som bor centralt vid torget guidade mig runt idyllen som en vanlig måndag sent i augusti myllrade av liv och rörelse. Här finns matbutiker, konditori och kaféer, restaurang, pub, antikvariat, konst och hantverksbutik, second hand och skönhetssalong, ja det är ju allt man egentligen behöver.
En pratstund med Sven Olof Pettersson, ordförande i Norbergs hembygdsförening.
På Elsa Anderssons konditori träffade jag ganska nyblivna ordföranden för Norbergs hembygdsförening Sven Olof Pettersson. Vi bestämde att jag rätt snart ska åka till Karlberg hembygdsgård och för att träffa föreningens arbetsgrupp där. Sven Olof är förresten pensionerad plåtslagare och har nog koll på alla plåttak i trakten. Kommande Ekorådsträff med representanter för idéella föreningar i Ekomuseum Bergslagen blir däremot nå´t helt nytt. Anita Helgesdotter kom också förbi, hon jobbar med kvinnoakademin i Norberg och pratar litteratur på biblioteket, dit hon var på väg.
Ing-Marie Pettersson Jensen, Besökscentrum vid Lapphyttan och Karlberg
Vi for ut till Karlbergs besökscentrum och träffade både Ing-Marie (Pim) och Ulf som hade fullt upp med förberedelserna för årets järnframställning, men tog sig tid att visa oss utställningen av Norbergskonstnären Dal Edvin. Väldigt kul eftersom jag hört talas om Dal Edvin sedan jag var liten. En träfigur minns jag med namnet Dal Edvin inristat men naturligtvis har jag inte vetat att han levde ända till 1995.
Ulf Öman, Besökscentrum
Norbergs centrum av Dal Edvin.
Norbergs centrum någon gång på 1930-40-talet. På Elsa Anderssons konditori finns väggmålningar av Dal Edvin i ett av rummen, som alla kan se, för Elsas är nästan alltid öppet.