Det var en märklig upplevelse att delta i den minnesceremoni, som genomfördes på Ryssvägen vid Rysstenen i går fredag. Kring den stenen sker sen ett antal år tillbaka en minnesceremoni i maj varje år. Det är en stor gråsten, där några ryssar ristat in stjärnan, hammaren och skäran samt CCCP och årtalet 1944 till minne av sin lägertid.
Blommor nedlades vid stenen, högtidstal hölls både på ryska och svenska. Våra nationalsånger sjöngs i tur och ordning och lokala Lions serverade bröd med korv efteråt. Hela högtiden tog nog två timmar ungefär och betänk nu att detta är mitt i skogen, långt från stora vägen!! Det hela är mycket högtidligt. Igår var det nog ca 100 deltagare som samlades. I sanning en märkvärdig upplevelse. Jag kände mig mycket förundrad.
För att komma till Ryssvägen och Rysstenen ska man passera Krampen och den gamla tvättstugan som hörde till rysslägret och som är det enda som finns kvar i dag. Där öppnar ett minimuseum nu! Det återkommer jag till. Jo, man kör nog minst 6 km bortöver skogen. Och på denna väg kommer varje år en stor buss fullpackad med ryska deltagare från ambassaden, barn och vuxna. Och det kommer diplomatbilar. Ambassadören brukar närvara, likaså landshövdingen samt kommunalrådet från Skinnskattebergs kommun.
Krampen blev ett besöksmål i Ekomuseum 2009 och jag ville ju själv se vad som pågick där, inte bara höra talas om. Den här ceremonin har uppstått för inte så väldigt länge sen, jag tyckte jag hörde 10-15 år… Det var två makar Gunnarsson som började forska kring den inristade stenen och så blev det som det blev. De ville inte att ett stycke rysk historia i Uttersberg skulle försvinna totalt i dimmorna. Ryssarna gjorde starkt intryck på lokalbefolkningen, de byggde inte bara vägar utan arbetade även i skogen. Det föddes en del barn också! Det finns ett starkt behov av att minnas. Och det finns en bok: Krampen och andra ryssläger i Sverige under andra världskriget skriven av journalisten Hans Lundgren. Boken kom 2008.