Igår, efter ett pass med framtidsvisioner vinande i luften, tillsammans med Yvonne Gröning och Marie Bjerndahl Swärd, tog jag mig tillbaka i tiden och strövade runt en stund vid Högfors burk. Vilken plats! Lugnt och fridfullt i höstfärger, under ytan späckat av historia.
Här reser sig ruinerna efter bruket som monumentala skulpturer. Kunde nästan platsat på konstbiennalen i Venedig. Ruinerna och hösten ger en stämning av något förgånget och vilsamt vackert. Annat var det förr. Här på bruket bodde Florrie Hamilton.
Yvonne har skrivit om Florrie i boken ”Järnladies” och jag läser att hon var en person långt före sin tid, engagerad i frågor som biodynamisk odling och rättvisa arbetsvillkor. Hon odlade själv och föreläste om vikten av giftfri odling redan på 1950-talet. Tänk, redan då! Hon umgicks med många, numera kända författare och konstnärer som bodde hos henne i korta eller långa perioder för att arbeta. Vill du veta mer? Läs Järnladies som finns att köpa via Ekomuseum Bergslagen eller Adlibris. Verksamheten på bruket lades ner 1953, samma år som jag föddes. Men minnet av bruket och berättelsen om Florrie Hamilton finns kvar.
Skickat från min iPhone > 11 okt 2013 kl. 14:44 skrev ”Ekomuseums blogg” : > > >