Dunshammars blästerugnar
Blästerugnar från järnåldern i sin rätta miljö, 1 500 år gamla. Besök på egen hand. Platsen väl skyltad.
Blästerugnarna i Dunshammar, två km söder om Ängelsberg, är den äldsta länken i en 1500-årig tradition av järnframställning i trakten. Ugnarna är välbevarade och platsen är en av de få där man kan se blästerugnar från järnåldern i deras rätta miljö. Längs vikarna på den östra sidan av sjön Åmänningen fanns under järnåldern flera blästerugnar. Boplatserna låg en bit från stranden. Man har funnit gravar från järnåldern i området kring Västervåla kyrka och i Virsbo, 8 km söderut.
Blästerugnen är en gropugn med en blåsbälg för tillförsel av luft. Ugnen byggdes av sten och tätades med lera. Malmen togs upp från sjöbotten från båtar eller flottar under sommarhalvåret och genom hål i isen på vintern. Sjömalmen var rik på järn, halten järnoxid var omkring 60 procent. Men den innehöll fosfor som gjorde järnet hårt och sprött. När malmen tagits upp ur sjön rostades den för att få bort vatten och organiskt material. Vid blåsningen kom temperaturen i ugnen upp till ungefär 1100 grader. Slaggen rann ner och lade sig i botten av ugnen. Järnet sintrade ihop till en klump ovanpå slaggen. Genom den låga temperaturen fick järnet en låg kolhalt och var smidbart direkt från ugnen. Det mesta av fosforn följde med slaggen.
Vid två tillfällen, 1969-70 samt 1985, har man gjort arkeologiska utgrävningar på platsen. Ugnarna har daterats med hjälp av C14-metoden till 300-800-talen. Arkeologerna har beräknat hur mycket järn som under århundradena producerades i ugnarna och kommit fram till 6-7 ton.
Förutom de två välbevarade ugnarna finns en kolningsgrop och tre stora slaggvarpar. Runt ugnarna ser man gropar som uppkommit genom lertäkt när man byggde schakten. Vid blästerugnarna har Västervåla Hembygdsförening byggt ett litet museum. Där visas processen i text och bild.
