Söderbärke kyrkby

Enligt legenden var det Västmanlands apostel Sankt David som byggde Söderbärkes första kyrka. Han var en engelsk munk som kommit till Sverige under 1000-talet för att kristna folket runt Mälardalen. Här gick han om dagarna omkring i byarna och gårdarna och predikade Guds ord, men han utförde även många mirakel.
En stormig vinterdag kom han gående på Barken då han plötsligt gick ner sig i en vak. Skräcken tog tag i honom och han lovade, att om han klarade livhanken ur detta, skulle han bygga en kyrka på udden som gick ut i sjön en bit bort. Och se, han fick tag i en stock som flöt fram i det strömmande vattnet. Och så räddades han till livet.
Ja, enligt legenden höll Sankt David sitt ord och byggde här Söderbärkes första lilla träkyrka.
Söderbärke kyrkby ligger vid sjön Barken. Namnet Söderbärke anses komma från fornnordiskans barki, som betyder strupe och syftar på det smala sundet mellan södra och norra Barken. Här levde bönderna på sina gårdar redan på stenåldern.
Den vackra nuvarande kyrkan, som uppfördes 1729, ligger på samma plats som den gamla stenkyrkan som byggdes på 1300-talet – vid ett smalt näs i södra delen av sjön Barken.
Och precis som många kyrkor i Bergslagen var även Söderbärke kyrka till största delen bekostad av en brukspatron, Jacob Tersemden d.ä. på Larsbo bruk.
Att komma in i den och se den ståtliga interiören, får tankarna att undra hur en sådan liten by som Söderbärke är nu, kan ha en så stor kyrka. Men på 1600-talet flyttade många finska nybyggare in i skogen runt kyrkbyn för handel med järn. Och på 1800-talet när bergsbruket var som störst här och Strömsholms kanal hade öppnat, ökade befolkningen så mycket att kyrkan måste byggas ut. Ja, då väcktes till och med idén att göra kyrkbyns strategiska plats vid sjön Barken, till en stad med centrum. En stadsplan ritades, men längre än så kom man aldrig.
Strömsholms kanal fick det ena båtvarvet efter det andra att växa upp vid farleden. De vanligaste båtarna här var de färgglada jakterna, ett omkring 15 meter långt fraktfartyg med segel och två master som var fällbara eftersom många broar var låga och inte gick att öppna.
Från 1860-talet konkurrerades jakterna sakta ut av ångbåtar. Den sista jakten som
byggdes längs kanalen kom från varvet i Söderbärke, år 1905: Elida. Hon trafikerade
kanalen i 23 år, men ligger sedan 1928 på botten av Södra Barken.
Vid sundet som skiljer Barkensjöarna åt finns också den Baggströmska gården, Söderbärkes hembygdsgård. Det är en bergsmansgård i falurött. Bergsmansgårdens byggnader ligger samlade kring ett tun, där mangård och fägård skiljs åt.
Själva mangårdsbyggnaden är från omkring år 1800, och rymmer idag åtta rum och kök. I två av rummen på övervåningen sitter vackra handmålade tapeter och överstycken.
Ute på gården finns också en karaktäristisk loftbod. Och i vinkel mot mangården står Lill-stugan från 1700-talet som har använts både som brygghus och bagarstuga.

FAKTA
Kyrkby, hembygdsgård, Paul Eriksson-utställning, hantverk.
Öppet sommartid med café och hembakat.
Hantverksboden öppen samtidigt.
”Möljan” är en årlig stor marknad som hålls här i slutet på juli.
Ett stycke från gården, intill prästgården i före detta pastorsexpeditionen, visas en intressant och naivistisk samling träskulpturer av den lokale konstnären Paul Eriksson (1883-1939) från Saxe. En religiös kris väckte hos honom en stark kristen tro och mot slutet av sitt liv arbetade han med bibliska motiv, bland annat flera altartavlor
Kyrkbyn besöks på egen hand, ta gärna med vandringsfoldern som finns länk till här nedan.