Stollbergs gruva
En och en halv mil utanför Smedjebacken ligger Stollbergs gruvområde där de brutit
malm sedan 1100-talet.
När Gustav Vasa fick reda på att det även fanns silver i Stollberget, eller i Vester Silfberg som gruvan kallades då, blev han genast mycket intresserad. Silver var precis vad han behövde för att kunna betala sina skulder och genomföra alla
sina idéer.
För att få kontroll över Stollbergs gruva byggde han en kungsgård i Vester
Silfberg. Och från och med 1552 bestämde han att det bara fick brytas silver och bly där – inget järn alls.
För att inte bli lurad på silvret, anställde han en lojal gruvfogde som skulle bo på
Kungsgården och ha ansvar för att inget störde den dagliga driften i gruvan. Gruvfogden skötte också om så att skatten i ved och kol till gruvan betalades av kringboende bönder.
Åtta år efter att Kungsgården började byggas, 1560, dog Gustav Vasa, åldrad och kroppsligt svag. Hans käkben var svårt infekterat och han hade tappat alla sina tänder, men framförallt plågades han av en svår magåkomma. Han hann i alla fall uppleva att Kungsgården i Stollberg blev färdig och att gruvfogden flyttade in där.
Trots att Stollberget på denna tid låg avlägset och svårtillgängligt, kom ständigt besökande adelsmän och andra fina herrar hit. För i och med Kungsgården, blev Stollberget ett administrativt centrum för hela Västerdalarna, Västerbergslagen, Norberg, Skinnskatteberg samt skogsfjärdingarna i Våla och Malma socknar.
1755 producerades 954 kilogram silver vid Väster Silvberg, men sedan upphörde silverbrytningen och man gick över till att bryta järnmalm istället.
Under andra världskriget hörde Stollberget till de så kallade tyskgruvorna och malmen gick till tysk krigsindustri. Efter den tyska kapitulationen i maj 1945 förbjöds exporten av malm till Tyskland och de tyskägda gruvorna i Sverige ställdes under offentlig administration.
Idag bryts inte längre någon malm i Stollberg. Istället kan besökare nu få njuta av den fantastiska utsikten och de spännande gruvhålen som lyser i mineralernas olika färger, blyglans, kopparkis, azurit, magnetit, gedrit och många, många flera.
Och att se ner i den mäktiga Biskopsgruvan, som ligger på bergets topp, är som att blicka ner i helvetets port. Hålet är så svart att det är svårt att se botten. På bergets topp har Väster Silvbergs vänner byggt ett utsiktstorn i form av en lave med milsvid utsikt där man kan se ända till både Smedjebacken och Ludvika.
FAKTA
”Silverberget” är ett imponerande dagbrott och ett rikt mineralfält. Utsiktslave, stort dagbrott, stollgång
Stollbergets gruvor, som är ett av tre gruvfält inom det 5 km långa malmstråket som sträcker sig från Schisshyttan i norr till Silfhyttan i söder, hörde till Sveriges rikaste malmfält och var troligen landets äldsta silvergruva med brytning redan på 1100-talet. Silver- och järnmalmsgruvorna nämns i kung Magnus Erikssons privilegiebrev från 1354 för bergsmännen i Norberg.
Under 1600-talet arrenderades gruvdriften av adelsmän, vilka investerade i nya anläggningar. Under greve Jacob de la Gardie arbetade ryska krigsfångar i gruvan och de bodde i eländiga jordhålor intill. De har givit namn åt Ryssgruvan i området.
I slutet av 1800-talet återupptogs brytningen av den silveraktiga blymalmen samt inleddes brytning av zinkmalm och limonit, ett järnmineral. Denna brytning var helt underjordisk och sträcker sig mer än 300 meter under de gamla dagbrotten och pågick fram till 1982, då all verksamhet upphörde.
Vandringsled. Besök på egen hand.
