Stollbergs gruva
”Silverberget” imponerande dagbrott. Rikt mineralfält. Utsiktslave, stort dagbrott, stollgång. Vandringsled. Besök på egen hand.
Stollbergs gruvfält eller Väster Silfberg som det tidigare kallades, är ett av tre gruvfält inom det 5 km långa malmstråket som sträcker sig från Schisshyttan i norr till Silfhyttan i söder. Silver- och järnmalmsgruvorna nämns i kung Magnus Erikssons privilegiebrev från 1354 för bergsmännen i Norberg där hyttorna på “Silferberget” ges samma rättigheter.
År 1552 inleddes kronans utvinning av silver ur det än idag så mäktiga Stollberget. Gustav Vasa prioriterade brytning av silvermalm trots att järnmalm var den mest betydande. Under 1600-talet arrenderades gruvdriften av adelsmän, vilka investerade i nya anläggningar. Under greve Jacob de la Gardie arbetade ryska krigsfångar i gruvan och de bodde i eländiga jordhålor intill. De har givit namn åt Ryssgruvan i området.
Silverbrytningen upphörde 1754. Handelshuset Jenning & Finlay, som tog över, inriktade produktionen på järn. I slutet av 1800-talet återupptogs brytningen av den silveraktiga blymalmen samt inleddes brytning av zinkmalm och limonit, ett järnmineral. Denna brytning var helt underjordisk och sträcker sig mer än 300 meter under de gamla dagbrotten och pågick fram till 1982, då all verksamhet upphörde.
Att se ner i den mäktiga Biskopsgruvan, som ligger på bergets topp, är som att blicka ner i helvetets port. Hålet är så svart att det är svårt att se botten. På bergets topp har Väster Silvbergs vänner byggt ett utsiktstorn i form av en lave med milsvid utsikt och man kan se såväl till Smedjebacken som till Ludvika.
