Hellsjöns kraftverk

Världens första kommersiella elöverföring med trefas i industriell drift skedde den 18 december 1893 i den lilla byn Hällsjön, ett litet brukssamhälle vid Vasselsjöns utlopp en och en halv mil söder om Ludvika. Något så märkvärdigt skulle man väl knappt kunna tänka sig ske här i finnmarkens djupa skogar.
Och hade det inte varit för Jonas Wenström, så kanske det inte alls hade hänt – i alla fall inte här.

Sedan medeltiden hade bergsbruket och järnframställningen varit den dominerande näringen i trakten. För att få upp malmen ur gruvorna och länspumpa vatten ur fuktiga gruvgångar behövdes kraft. Och kraft behövdes också till att driva de stora bälgarna som blåste in luft i masugnarna. Ända fram till slutet av 1700-talet hade man bara muskelkraften från starka arbetare eller lydiga hästar till hjälp. Men 1778 byggdes det stora vattenhjulet med sina stånggångar som skulle överföra kraften i det rinnande vattnet till dessa arbeten.

I många hundra år har elektriciteten varit känd, men först i slutet av 1800-talet började uppfinnare begripa sig på hur man skulle tämja elen och konstruera maskiner som rörde sig på olika sätt med hjälp av den kraften.

En av de uppfinnare som ville viga sitt liv åt att försöka tillverka maskiner som drevs av elektricitet i stället för vattenkraft eller ånga, var Jonas Wenström. 
Han föddes i Värmland 1855. Redan som barn märkte alla som stod honom nära att han hade en ovanligt skarp hjärna. Men det var också många som inte riktigt tog honom på allvar eftersom han hade missbildat skelett efter att han fått engelska sjukan som liten. Det fick honom att hålla sig för sig själv och i sin ensamhet drömde han om att kunna bygga en maskin som lyste upp rummet ännu bättre än fotogenlamporna.

Under studietiden sysslade han med tekniska problem som att försöka konstruera en glödlampa, gyrokompass, tröskverk, mjölkseparator, elektriska strykjärn, dynamomaskiner och mycket annat.
Men det var många vid den här tiden som arbetade med uppfinningar av olika elektriska produkter. En av dem var Thomas Edison och han hann före med sitt patent på glödlampan.

I stället tog Jonas Wenström arbete som teknisk konsult i sin pappas företag, där han också hade utrymme att arbeta med egna uppfinningar. 
År 1882 förevisade han sin första uppfinning – en elektrisk generator som han kallade Sköldpaddan. I en mörk verkstad i en kvarn hade han samlat ett gäng för att demonstrera den. Men när han försökte tända den hände inget. Jonas kände hur misslyckandet sköljde över honom. Skulle även denna uppfinning vara meningslös. Men hans medhjälpare Axel Rehli insåg vad som hade hänt. Snabbt plockade han bort en jordledningstråd och så tändes belysningen. 
Idag har vi svårt att föreställa oss den magi som det starka ljuset verkat komma från, när hela kvarnen lystes upp. 

Jonas sålde sitt patent till bankiren Ludvig Fredholm som startade firman Elektriska Aktiebolaget 1885. Och så småningom bildade Jonas med sina bröder ett företag som arbetade med kraftöverföring. Dessa två företag slogs så småningom ihop och blev ASEA – Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget.

1892 förhandlade Hällsjö kraftstation med ASEA om att få köpa en produkt av Jonas Wenströms uppfinningar – att bygga en 3-fas energiöverföring från Hällsjön till Grängesberg där bankmannen Ernest Cassel från London höll på att modernisera och bygga ut hela Grängesbergs gruvområde och till det behövde de elektricitet.
Den 5 januari 1893 undertecknades kontraktet där ASEA åtog sig att uppföra ett kraftverk vid Hällsjön med två generatorer för kraft och en generator för belysning samt en generator som reserv för ljus- eller kraftgeneratorerna. 
Men det räckte inte med bara generatorer i Hällsjö. En byggnad i tegel med rundbågade fönster måste också byggas, där maskinhallen inrymdes i den norra delen. Och även en villa där maskinisterna kunde bo. 
Man måste också reglera några små sjöar för att få en tillräcklig fallhöjd på 43 meter, för att vattenmängden skulle räcka till. Allt för att Grängesbergs gruvsamhälle skulle komma i åtnjutande av elektriciteten här i Hällsjön.

Den 18 december 1893 invigdes den nya kraftstationen. Det var en stor dag i både Hällsjöns och Grängesbergs historia. Aldrig förr hade man lyckats överföra elektricitet så långt med trefas växelström för kommersiell användning. Skulle det gå?
De inbjudna gästerna samlades i gruvkontoret som var vackert utsmyckat. Här hade också dukats upp ett dignande matbord till alla, både representanter för ASEA, ingenjörer och tjänstemän och Grängesbergsbolagets egna tjänstemän.

Engagerande tal om den nya spännande tekniken som kunde överföra elektricitet via en 15 km lång kraftledning till gruvsamhället Grängesberg hölls och över hur projektet genomförts. För att verkligen alla skulle inse vad som höll på att hända hade rullgardinerna dragits ner för fönstren så endast den nya elektriska belysningen lyste upp rummet. Ja allt var som en saga, ända tills rummet plötsligt blev kolsvart. Även denna gång var det en jordledning som störde driften.
Men efter lite justeringar fungerade allt perfekt. Och det fortsatte det att göra. Innan seklets slut hade ett femtiotal liknande system byggts i Sverige. 
Jonas Wenström låg sjuk i lunginflammation under invigningen och hann tyvärr inte uppleva den succé som hans uppfinning med trefassystemet gjorde. Han dog några dagar senare.

Än idag producerar Hällsjö kraftverk elektricitet. Genom de stora vattentuberna som är 2 meter i diameter, kan nästan allt tillgängligt vatten användas, så att ingen kraft går förlorad, och inte är som i andra vattenkraftstationer där man släpper förbi massor av vatten som inte används.
Kraftstationen har också nyligen moderniserat maskinparken och den nya utrustningen kopplades upp mot nätet den 3 mars 2026, vilket, utifrån den dagens namnsdag, gav att aggregatet heter Gunvor.