42 / 52
42
perspektiv. Vi hade roligt! Florrie kunde berätta hur det
var när just den tavlan blev målad. Hon hade ju rest vida
omkring i Europa och alltid haft sitt målarskrin med. Det
var bilder från Österrike och Tyskland och från Högfors –
från de djupa skogarna runt byn.
En dag när vi satt där och gick igenom målningarna i
lådorna, sa Florrie:
–
Välj ut två som du tycker om, så får du dem.
Jag blev alldeles röd och varm och lycklig. Jag skulle få
två och jag skulle kunna välja. Jag valde noga, Jag valde
länge. Tog upp en. Lade tillbaka. Tog upp den igen. Det
var ju det som var så fint när jag var hos Florrie. Tiden
stod stilla, det fanns ingen brådska. Det var vi och nu och
det räckte.
Till sist hade jag valt ut två, en liten flicka, en prinses-
sa, som satt och begrundade en tavla hon höll på att sy.
Jag tyckte det var Florrie, hon hade kjol som ett moln
och solen strålade över hela bilden.
Den andra bilden var mer dramatisk, det var Sankt
Göran som kämpade mot den elaka draken. En modig
stark riddare med stolt röd plym på sin hjälm. Solen
strålar bakom honom och ger honom styrka, hans svärd
–
Vi hade ju så mycket noter och en dag kom det ett
par hit till herrgården och de blev mycket förtjusta över
alla musikstycken som vi hade noter till. Jag tyckte
det var roligt att de var så intresserade, så jag tog fram
alla kartonger och de bar ut dem i bilen och lovade att
återkomma och betala mig en summa för dem. Så åkte de
iväg, men jag hörde aldrig av dem mer…
I salongen fanns också många små prydnadssaker,
som Florries föräldrar haft med sig hem från olika resor.
Varje sak hade sin lilla historia och Florrie tyckte om att
berätta dem.
Efter en vägg stod en gammal byrå i mahogny och med
marmorskiva, den hade guldbeslag och tre lådor. Mitt
hjärta tog alltid ett skutt när Florrie drog ut lådorna. Där
låg de, hennes akvareller som hon målat, som hon arbetat
med under många år. Flera av dem hade varit illustratio-
ner till Hugo Hamiltons trollböcker, andra var skisser på
blommor, på stenar, på prinsessor, åtminstone trodde jag
att det var prinsessor.
Ibland satt vi båda på golvet – och då gick vi igenom
varenda en och tittade på den noga. Vi höll upp den, vi
vred och vi vände på den och vi diskuterade färg och
Denna sida: överst:
interiörer från Högfors
herrgård. Till höger:
Emilia Fogelklou och
Florrie Hamilton. Höger
sida: Florrie Hamilton vid
dammen framför Högfors
herrgård.