39 / 52
39
stora åtbörder ser bra men låtsas halvblind.”
Rökstugan var tydligen inte heller bebodd år 1923
eftersom muren var utriven. Av Karl Hälsings fotografi
av torpet från år 1910 eller något år tidigare framgår att
torpet då är i klart bättre skick och ser bebott ut. Ved är
staplat vid farstun och en huggkubbe finns intill. Snön är
nedtrampad framför farstun. Trätrumman för rökutsläp-
pet är intakt och en gardin förefaller hänga i ett fönster.
Fotot cirkulerade som vykort i Grangärde socken och av
en poststämpel framgår det att fotot är taget före 1911
då kortet är stämplat den 5 december 1910. Någon gång
mellan 1908 och 1916 upphörde rökstugan i Nittberget
att vara bostad. På gården fanns också ytterligare stuga,
uthus, bod, jordkällare och troligen smedja. Tidigare har
man antagit att rökstugan var bebodd ända till år 1929 då
syskonen flyttade till fattiggården Pärlby. Möjligen kan
de ha flyttat in i rökstugan igen efter 1923 vilket en del
muntliga berättelser från grannar hävdar. I så fall kanske
stugan rustades upp först invändigt.
Inget skedde tydligen för torpets bevarande i hem-
bygdsrörelsens regi. Här bodde syskonen Edla och Erik
tillsammans långt in på 1920-talet. Först ett par decenni-
er efter att torpet blivit öde revs det.
Paskungar
Namnet ´Paskens´ erhöll torpet antagligen först under
1800-talets andra hälft. En uppteckning lyder nämligen:
”Paskgubbens ungar voro i en tjärn som heter Höns-
tjärn i Ljusnarsbergs socken, och bada. Deras mor sa
åt dem att de inte skulle vara i tjärn och ´paska´hela
dagarna utan de skulle göra nå nytta. Ni är ena rik-
tiga paskungar´,
sa hon.
Vid ett annat tillfälle skall Dan Andersson ha besökt
denna rökstuga på Nittberget. Kalle Strandell berättar
i sin bok om gamla danser från Bergslagen om hur en
“Rökstugan
svårt förfallen,
muren utriven.
Gubben stor och
ståtlig, långt
hakskägg, stor
fin näsa, stora
åtbörder ser
bra men låtsas
halvblind.”
kvinna berättat för honom:
”…hur läraren Schill talat om när skalden Dan
Andersson gästat honom. Dan hade fiolen med sig och
hade besökt syskonen Pask, Edla och Erik i deras finn-
pörte i Nittkvarnsberget mitt emot Tallbacksbyn. Där
spelade de och sjöng till klockan sex på morgonen....”
De bevarade fotografierna av torpet och syskonen visar
på hur finnkulturen med säregen byggnadsstil och näver-
kontar med mera var levande på enstaka ställen ännu
långt in på 1900-talet. Många människor i finnmarken
bodde som Pask-Edla och Pask-Erik i dragiga och kalla
stugor ännu in på 1930-talet.
Det fanns någorlunda bibehållna rökstugor även på
andra platser som till exempel vid Kestina, Aspfallet och
vid Sandudden intill Norra Hörkensjön. Förmodligen var
dock Pasktorpet den rökstuga som var bebodd längst.
Karl Hälsing berättar från Grangärde
södra finnmark:
”Jag var med den här pojken som bad om bröd,
hem till hans hem en dag... Ni skulle varit med
gubbar, som vräka er idag! Ni skulle varit med och
tittat in i den här rökstugan, ”pörte ”. Ty det var i ett
sådant han levde! Och hans syskon också. De voro
flera i skolan samtidigt. Men jag kommer inte ihåg
”kullens” antal.
Har du sett ett pörte? Jaså inte. Det är inte så
märkvärdigt som sådant. Men det är en relik, eller
var, från en gången tid. Ett litet hus, kanske 5 á 6
meter i fyrkant. Timrat av grova stockar, otäljda,
gammaldags utskjutande knutar, jordgolv. Möjligen
ett litet fönster. Dörr nästan fyrkantig och låg, så
man fick ”buga” vid genomgång. Taket snett åt båda
sidor – lagt med störar, så näver, sist torvtäckt för
Från vänster: Edla och Erik
Eriksson framför rökstugan
i Nittberget. Foto: Karl-Erik
Forsslund, 1923. Mitten: Nils
Holmgren framför röksutgan,
Rikkenstorp. Höger: Pask-
torpet Nittberget, Grangärde
södra finnmark. Bilden är
ett vykort poststämplat 5
december 1910. Foto: Karl
Hälsing.