37 / 52
37
Nils Holmdahl, forskare, guide och föreläsare om
finnmarkens kultur berättar om rökstugan, det
lilla enkla pörtet, som för många fungerade som
bostad ända till slutet av 1800-talet. På Finngården
Rikkenstorp, där Nils och Hélène Littmarck Holmdahl
bor tillsammans med sonen Joel och hans sambo
Maria Danielsson, finns idag möjlighet att uppleva en
äkta rökstuga, att besöka ett finnmarksmuseum och
att gå vandringsleder i landskapet.
DE SVEDJEFINNAR SOM
befolkade Bergslagen
i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet medförde
många traditioner från sina hemtrakter i mellersta Fin-
land som då var en del av Sverige. Byggnadskulturen med
rökstugor (pörten), rior och bastur var bara en del av en
kultur som också innehöll bland annat svedjebruk, språk,
musik och magi.
Deras kulturtraditioner var starka. Isolering och stora
avstånd gynnade länge bevarandet av dem. Än i dag finns
rior (torkhus) och bastur kvar på ursprunglig plats i en
del finnmarker. De finska ortnamnen finns också kvar
men används allt mindre.
På 1600-talet fanns finnmarker i våra bygder från
Norrbärke till Säfsen och från Nås till Lindesberg men de
sista, ännu i början på 1900-talet, livskraftiga finnbygder-
na fanns i Ljusnarsberg, Grangärde och Säfsen i Ekomu-
seum Bergslagens område.
Skalden Dan Andersson gjorde det fattiga finnmarks-
folket, pinat av brutala bruksägare, känt för en stor
allmänhet. Hans dikter har betytt mycket.
Upplev en rökstuga
Idag finns ett litet antal rökstugor bevarade. På Finn-
gården Rikkenstorp finns en som på sommaren är
tillgänglig för allmänheten. Regniga och kalla dagar värms
den upp och vandrar du på stigarna kring finngården kan
du värma dig därinne och dricka ditt medhavda kaffe. Vill
du pröva hur det är att bo en natt i en rökstuga går det
att hyra rökstugan.
Förr låste man inte sin ytterdörr varken till natten eller
då man gick hemifrån, men du kan prova att läsa deras
magiska ramsa:
”Den som henne något rör,
han till själve fan hör.
Han skall sitta på den Ondes trappa
och ropa: Pappa, Pappa!”
Det var trångt i rökstugan. Det kunde finnas en säng
och ibland sov någon på en avsats av ugnen som var den
varmaste platsen. Övriga la ut halm på golvet och drog en
skinnfäll över sig. Det berättas från en gård att då gårds-
folket lagt sig till ro för sin nattsömn öppnades dörren
och in i mörkret steg en person och lade sig på golvet för
att sova! Husbonden frågade i mörkret:
”Håcken (vem)
är det?
Från golvet svarar den nyss inkomne:
”Hä får du
full se i möråbitti”!
Pasktorpet, Bergslagens sist bebodda
rökstuga?
Pasktorpet eller ´Paskens´ som det brukar kallas, var ett
litet torpställe nära skogvaktarbostället Löffallsberget vid
Nittberget i Grangärde södra finnmark. Här bodde sys-
konen Edla och Erik Eriksson. På gården fanns långt in
på 1900-talet en finsk rökstuga. Rökstugan hade ingång
på ena långsidan och ugnen var placerad vid motsatta
långsidan i ett hörn. Rökhuven var av vanligt utseende
med fyra sidor och sluttande tak. Den finska rökstugans
träskjutluckor hade ersatts av små fönsterrutor.