21 / 52
21
sammanlagt tolv vuxna och tjugoen barn.
Jag tittar förskräckt på Stina Lisa.
– Vi har bara fem, säger hon. Emma är sexton, hon har
varit barnflicka hos Patron sen hon var elva, de tycker
om henne. Anna är tolv och då har man varvad skolgång,
skola en vecka och arbete nästa, hon är på Brukets stora
ladugård och tjänar 30 öre per dagsverke. Lill-Frans är
sju och går i skolan nu på sommaren, de äldre går på
vintern. Hans arbete är att se till att det finns ved och
vatten inne, källan finns nedåt strömmen. Och så är han
hjälppojke i smedjan, lägger hon till med oro i rösten.
– Vi har en fosterdotter också, Carolina, tio år och så
duktig i skolan att de har behållit henne som hjälplärarin-
na till de små. Hon kan redan hela katekesen utantill.
Nu tar hon ny sats och säger:
– Det här är lilla Johan som är sex månader, olyckligt
nog blev jag på det viset när det var som minst att äta,
han ligger i tvättkorgen och gör inte mycket väsen av sig.
Läkaren har sagt att han måste äta mer. Att åka med nya
järnvägen ända från Smedjebacken och inte säga mer, det
är skamligt, vi borde ha en läkare i Ludvika också.
– Men vi har bättre skola här, fortsätter hon. Det är
Patron som förverkligat sin dröm, att fattigmansbarn och
rikemansbarn ska sitta sida vid sida i undervisningen.
Stina Lisa ser rörd ut och säger sedan med sänkt huvud
att hon aldrig fått gå i någon skola. Hon berättar:
– Bland oss vuxna är det bara smeden Carl Ludvig
Hjort som kan läsa, skriva och räkna. Han kallas profeten
från Hammarbacken. Vi har stor hjälp av honom när de
arbetade timmarna ska räknas ihop och kvittas mot mat
från Brukets förråd, det visar sig titt som tätt att bokhål-
laren nere på herrgården har räknat fel. Men nu finns det
ändå inte mycket mat att hämta, vi får vara glada om det
finns till lite dricksoppa eller ärtvälling. Säd går det över-
huvudtaget inte att få tag i, kvarnen står stilla och inget
bröd bakas. Och fisken nappar dåligt i värmen.
PLÖTSLIGT SER STINA
Lisa orolig ut och börjar slamra
med spisen, det får inte slockna. Hon tar en skopa vatten
och häller i en järngryta och säger förklarande:
– Jag lyckades få ihop en kont med små skrynkliga
blåbär att koka. Vi får vara tacksamma, förra året frös
både blad och blom. Vi ber Herren vår Gud om att lingo-
nen inte ska torka bort. Lingonmoset förvaras på vinden,
det står sig hela vintern, bra mat tillsammans med
potatis. Om potatisen klarar torkan förstås, förra året
frös den, tjälen satt i till mitten av juni och frosten kom i
början av augusti.
Hon låter som en agitator när hon säger:
– Hjort, som läser tidningarna, har berättat att 1867 var
ett rekordår för svensk spannmålsexport. Så missväxten
i stora delar av landet behöver inte leda till svält om man
rättvist fördelar det som växer inom Sveriges gränser.
Både Stina Lisa och jag tycker att det är skamligt av de
styrande i Stockholm att inte ha bättre förståelse. Hon
berättar mer:
– Patron som är för nykterheten har sagt att man borde
Familj på trappen till smedsbostad på Hammar-
backen. Byggnaden är idag museum och café.
Foto: Föreningen Ludvikabilder.