16 / 52
16
gårdar och inte minst på Brategården
och han jämför
arbetsförhållandena mellan 1890-talet och 1930-talet,
Att
så mycket arbetsfolk behövdes då jämfört med nu kan
dels förklaras därmed att allt skulle göras för hand
och att alla redskap som användes voro av mycket
primitivare beskaffenhet. Arbetstiden var i allmänhet
12 timmar.
Bråforsborna kallades tuppar. Av vad anledning
vet jag ej. Möjligen för att vi voro så morgontidiga.
Klockan fyra eller halv fem stego vi upp i allmänhet,
men under höbärgning, kol och malmkörning hade vi
vid den tiden varit i farten ofta ett par tre timmar.
Paul jämför vidare
Man kan förvåna sig över att man
förr hade så många pigor i gårdarna, men det var så
många sysslor som skulle utföras.
Han berättar i boken om linberedningen, om fåren som
skulle klippas och ullen tas omhand, om storslakt och
korvstoppning.
Så fort slakten var överstökad på höstarna, buros
spinnrockarna in, och tre till fyra sådana fingo sedan
vara igång hela vintern med undantag av den tid då
pigorna voro upptagna av mjölkning, diskning etc.
Även skulle pigorna läras att väva, om de ej kunde
det förut. Åtminstone ett par vävstolar voro alltid
igång fram på vårsidan.
I BOKEN BERÄTTAS
särskilt om en trotjänarinna, den
gamla Susanna som kom till gården som tillfällig hjälp
men blev kvar till sin död. Hon blev gårdens allt i allo.
Skötte om kor och svin som om de varit hennes egna,
steg först upp och kokade kaffe alla morgnar
. Hon
hade också stor omsorg om barnen och deras skötsel.
Barnen fick från början delta i alla arbeten både inom-
och utomhus och nu citerar jag Paul Brate igen,
Långt
innan de slutat i skolan fingo pojkarna vara med på
allt arbete i lantbruk och skog och likaså flickorna,
som även voro duktiga mjölkerskor i mycket unga
år. Kan man bibringa sina barn en god arbetslust,
undrar jag om man kan ge dem ett bättre arv.
Barnen
fostrades alltså från första början till god arbetsmoral.
Hade då Bråforsborna någon fritid? Fanns det tid, ork
och utrymme för lek och fest? Kanske skiljde man inte
på arbete och fritid på samma sätt som vi gör idag. Fanns
ens begreppet fritid? Var det bara hårt arbete och desse-
mellan vila för att orka med nästa dags hårda arbete?
Nej. Paul Brates minnesanteckningar vittnar även om
barnens lek och busstreck och om storartade fester. Ett
tillfälle till kalas som var ofrånkomligt var det i samband
med husförhöret.
Skyldigheten att hålla husförhörskalas återkom ej
så ofta i varje gård. I Bråfors husförhörsrote fanns det
endast sju besuttna bergsmans- eller arrendegårdar,
och följaktligen var perioden sjuårig.
Andra tillfällen till kalas var givetvis bröllop, barndop,
och begravningar men även däremellan kalasades det och
alla kalas hade så gott som samma förlopp.
Beskrivningen över ett husförhör och efterföljande
kalas är hämtat ur boken.
Varje bonde eller bergsman var ålagd att i sin tur
hämta prästen i Norberg i så god tid, att husförhöret
eller ”skreftresan”, som det kallades av de gamla,
hann taga sin början klockan tio, och prästen dess-
förinnan haft tid på sig att intaga en ”kaffekarsk”
som det alltid bjöds på i husförhörsgården. Sedan
börjades förhöret, och det var alltid en stor skandal
för var och en som ej kunde ordagrant upprabbla de
katekesstycken, man förhördes om. Med förstånds-
frågorna var det ej så noga. Huvudsaken var
utanläsningen.
Husförhören föregingos av en grundlig förbere-
delse. Tjänstefolk och barn hade fullt göra ett par
veckor före förhöret att förkovra sig i sina stycken.
Det skedde på kvällarna, då vi alla, tjänstefolk och
barn, sutto kring köksspisen och läste katekesen, så
att det surrade som i en bikupa. Det skulle ske med
hög röst. Då fastnade det bättre i minnet.
Så kom den stora dagen, då vi skulle fram för
prästen. Hjärtat satt nog i halsgropen på både en och
var, men vi klarade oss allmänt rätt bra. Det var bara
vi unga ogifta, som fingo läsa. De giftas kristendom
tycktes ej vara av så stor vikt.
När förhöret äntligen var över omkring klockan
tre eller fyra, då började kalaset i husförhörsgården.
Utom större delen av skriftlaget inbjödos därtill hela
släkten, och även många andra umgängesvänner.
En kokfru eller ”kocka” hämtades alltid till skref-
tresgården några dagar före kalaset för att rusta
iordning välplägnaden.
Maten bestod först av ett smörgåsbord med många up-
präknade rätter, flera sorters ostar och korvar och bröd
av flera slag. Huvuddrycken var hembryggt öl, aptitsupen
fick inte heller saknas om det skulle vara någonting till
kalas. Efter smörgåsbordet serverades flera varma rätter:
stek och fisk av flera slag för att nämna några och så
till sist efterrätt t.ex syltpäron eller äppelkaka.
När nu husförhörskalaset nått den tidpunkt, att
middagen var över, kaffet drucket och prästen åkt
sin färde, då började det roliga. Då spelades det kort
vid flera bord
.
Ofta var det även dans, om det fanns
någon byspelman att tillgå, varom inte, fick man nöja
sig med dans- och ringlekar av en massa olika slag
.
Under tiden serverades förfriskningar av åtskilliga
slag. Det var fester det och alla fick vara med.
PÅ BRATEGÅRDEN FÖRR
skulle allt göras för hand
och det krävdes många händer, mycken arbetskraft och
väldigt långa dagar.
Bergsmannen och hans fru var både arbetsgivare och
arbetare och höll igång hela detta samhälle i samhället,
där alla behövdes och hade sin givna roll, gammal som
ung. Hur ser det då ut idag?
Det fantastiska är att denna unika miljö finns kvar i sin
helhet, och lever vidare. Visst är skillnaderna stora mot
för hundra år sedan men så är också förutsättningarna.
Nu är det två personer, Erik och Margareta som bor på
Brategården i Bråfors och Erik är sjätte generationen.
Skogsbruket är idag den huvudsakliga näringen. Fåren
som finns på gården behövs främst för att hålla landska-