15 / 52
15
STORA BRÅFORS
i Norbergs socken, nordväst om
Fagersta, är en av landets äldsta dokumenterade bergs-
mansbyar. Järnhanteringen har sannolikt förekommit där
sedan 1200-talet. På Brategården finns idag tre bostads-
hus grupperade kring ett gårdstun samt över 50 större
och mindre andra byggnader. Manbyggnaderna kom till
i slutet på 1700-talet och var mer påkostade än sam-
tidens vanliga bondgårdar. Stora manbyggningens sal på
övervåningen har mycket välbevarade väggmålningar från
1790-talet, och vittnar om en välbeställd bergsmansgård
för 200 år sedan, och man kan ana att det hållits många
storartade gästabud under årens lopp.
Till gården hör även betesmark, åker och skog.
BERGSMAN OCH BERGSMANSGÅRD,
vad väcker det
för associationer? Jag som är sprungen ur arbetarklass,
hade en föreställning om att en bergsman på 1800-talet,
förutom att vara priviligierad och välsituerad hade en
tämligen bekväm ställning och tillvaro, där dagkarlar,
pigor och drängar stod för det fysiskt slitsamma arbetet.
Min bild har vidgats efter att ha läst den fantastis-
ka och autentiska skildringen
Bråfors Bergsmansby,
Minnen och Hågkomster
där bergsmannen och bonden
Paul Brate (född 1863) vid 70 års ålder ser tillbaka på sitt
liv och berättar om livet på gården och i byn. Boken om-
fattar hela tidsperioden från hans tidiga barndom till de
första åren på 1930-talet. Jag har även besökt Erik Brate
(Pauls barnbarnsbarn) och hans fru Margareta som nu 80
år senare brukar och förvaltar denna kulturmiljö under
helt andra förhållanden och premisser.
JÄRNHANTERINGEN, HYTTDRIFTEN, OCH
allt vad
den krävde av naturtillgångar, kunskaper och ett, för oss
idag, ofattbart hårt arbete kan inte nog värderas för vårt
välstånd idag. Detta är detaljerat beskrivet i ovan nämnda
bok. Från mitt kvinnliga perspektiv söker jag dock en
annan berättelse i Paul Brates underbara tidsdokument.
I boken berättas också om det sociala livet för familjen,
barnen, kvinnorna och tjänstefolket. Jag slås av insikten
hur mycket arbete som skulle utföras och att alla på
gården var delaktiga, även bergsmannen och hans familj.
Allas arbetskraft och händer var viktiga. Jag slås också av
mångkunnigheten på denna i stort sett självhushållande
gård. De långa arbetsdagarna. Den nödvändiga men inte
alla gånger helt konfliktfria sammanhållningen mellan oli-
ka generationer och individer i detta stora arbetslag. Jag
inser också hur man styrdes och måste inrätta sig efter
naturen och vädrets makter för att få allt gjort som skulle
hinnas med under året.
Paul Brate skriver
Gott om folk var det förr på alla
Brategården
i Bråfors
bergsmanby
Bergsmansgårdar är unikt för Bergslagen. Få är
så välbevarade som den i Bråfors. Byggnader och
kulturlandskap finns kvar på ett sätt som inte längre är
vanligt. Men hur levde människorna sina liv där på gården?
Marie Bjerndal Swärd har läst boken ”Minnen och
hågkomster” skriven på 1930-talet av bergsmannen Paul
Brate. Hon har också träffat Erik och Margareta Brate, sjätte
generationen på Brategården.