12 / 52
12
FOTO: ANDERS ERIKSSON
var här, och då sydde vi om min gamla blårandiga som
var tvättad i quillajabark på en 3 dar och i denna veckan
ha vi varit fasligt upptagna af Prostinnans auktion samt
täckstickning.” berättar Malla i ett aprilbrev 1891, för sin
”Käraste Gutta”.
FLYGELN ÄR INREDD
i jugendstil. Väggarna är mestadels
mörka, mönstrade, möblernas tyger är också mönstrade,
liksom gardiner, dukar och mattor och väggarna är täckta
med tavlor och prydnadsföremål. I hörnen står piedesta-
ler med clivior, ormbunkar och palmer.
Malla tackar i ett brev sin blivande svägerska för en
lampmatta:
Tusen, tusen tack käraste du för den söta,
söta lampmattan. Som min lampa är mycket simpel
har jag ej placerat den under den, utan på ett annat
mera framstående ställe, hvilket jag hoppas att du ej
misstycker utan känner dig smickrad af.
Ändå råder här en harmoni. Allt är skapat för trivsel
och hemkänsla och den känslan finns kvar trots att det
nu gått mer än femtio år sedan fru Malla försvann. Andra
har bott i huset efter henne, kommunen har haft hyres-
gäster. Nu har Västanfors hembygdsförening visningsrät-
ten och tar hand om inredning, visningar, utställningar,
städar i förråden, tar hand om mindre reparationer,
medan kommunen har huvudansvaret för byggnaden.
Sommartid pryder färska blommor och blommande
pelargoner bord och fönsterbrädor. Solen lyser inbjudan-
de genom fönstren. När det är soligt och varmt en längre
tid kryper tobaksdoften ur väggarna i herrummet. Man
tycker sig höra herrarnas röster i rummet intill.
SMÅ UTSTÄLLNINGAR MED
kläder, leksaker, böcker och
annat visas i huset och i köket ser det ut som om pigan
bara gått ut en sväng. På det lilla bordet i köket kan
hennes stickning ligga, eller en tallrik med lite sopp-
rester och en halväten smörgås kan vänta på att hon ska
komma tillbaks.
Till jul är matbordet dukat med doftande nejlikeapel-
siner, äpplen, vackert porslin och all den goda julmaten:
grishuvudet med äpple i munnen, korv, sylta, revbens-
spjäll, köttbullar, ost och goda drycker. Julgranen
glimmar intill fönstret. I rummet intill finns godiset och
bibeln ligger uppslagen vid julevangeliet. Doften av glögg,
hyacinter och nejlikor drar genom rummen där ljusen
brinner liksom elden i kakelugn och köksspis.
Malla beskriver hur julnöjena
ha just inte varit så få,
vi ha ungefär varit i sällskap med grannarna en 11 –
12 gånger under julen, och det är mer än nog.
Släktingar och vänner träffades dagar i sträck kring
jularna och andra högtider och i Mallas beskrivningar
av sociala tillställningar virvlar namnen förbi. Släktrela-
tionerna tar sin stund att sätta sig in i. Syskon, mostrar,
fastrar och kusiner som är gifta med varandra.
En släkting var konstnären Ernst Lundström vars
ateljé finns kvar på övervåningen och som bodde här med
sin växande familj i flera år.
Från norra herrgårdsflygeln, den som idag är museum,
ser man ut över en nyanlagd park med lusthus, grus-
gångar, tapetrabatter och bänkar. Redan på 1870-talet
planerades denna park av trädgårdsarkitekt S. Lindh. En
del av planen genomfördes, annat blev inte gjort, men
själva planen hänger inramad i flygeln och hembygds-
föreningen har kommit en bra bit i arbetet att ”återställa”
parken efter den.
KANSKE VAR DET
här Severin i september 1894
syssel-
satt sig med att klippa och hugga buskar o träd, och
du må tro att jag just inte är glad då han ingenting
begriper, och vi höll på att bli osams rent af, men när
jag sedan gick med sjelf och visade hvad han fick taga
blefvo vi sams igen.
Fru Malla, vars brev skrevs 1889 –
1899, då hon var 27 till 37 år, avslutar ofta sina brev till
svägerskan ”Din gamla Malla”. Malla är borta, men hennes
ord och hem finns kvar.
www.hembygdsgarden.nuköket, skafferiet och matsalen. Nära till jobbet. Extra
personal inkallad vid stora fester och bjudningar
hade ännu närmre, då en utdragssäng under köks-
bänken fick tjänstgöra som sovplats. Bara att skjuta
in när det var dags att gå upp på morgonen.
HOS DE FLESTA
besökarna i Flygeln vaknar här en
längtan efter ett liv som får ta sin tid.
Kläder är gjorda för att hålla länge, läggas ut,
sys om, vårdas och bevaras, gärna i generation-
er. Köksredskap är omsorgsfullt tillverkade, ofta
inte endast funktionella, utan även vackra. Minsta
hyllkant är dekorerad med en virkad bård, ull-
broderiet smyckar vanthyllan i hallen, målningarna
på väggen från den rivna herrgården räddades in
i flygeln, spottkopparna har små bårder utskurna
i kanten och när de är rengjorda, polerade så de
glänser och fyllda med enris är de en prydnad där de
glimmar i dunklet på golvet framför kakelugnarna.
Kvinnor skulle kunna sy, oavsett klass: ”Jag har
haft så rysligt mycket att göra nu en längre tid,
först ha vi sytt 3 klänningar, medan fröken Freij
Västanfors bruk vid Kolbäcksån.