Table of Contents Table of Contents
Previous Page  24 / 50 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 24 / 50 Next Page
Page Background

24

Smedjebacken och andra industriorters förändring är en

svår men också inspirerande process. Nya generatio-

ner utan koppling till industrin växer upp, folk flyttar in

både från storstäder och andra länder. Vad kan platsen

erbjuda? Vilket är innehållet i varumärket Smedjeback-

en, vilken slags samhälle vill man vara? Här har Meken

och det närliggande, privat drivna galleriet Arkivhuset

viktiga roller som en slags ventiler och öppna fönster mot

omvärlden. ”Tänk om vi kunde addera mer verkstad med

både dagverksamhet, kvällskurser och barnaktiviteter.

Det skulle gå att tänka på helt nya sätt”, säger Pernilla,

vars önskan om ett par portabla moduler äntligen ska bli

verklighet. ”Där kan vi ha tillfälliga utställningar, visa film

eller smyckesutställningar. Småkonst försvinner annars

lätt i den stora hallen.” Rummet finns, innehållet är en

dröm, men så startar ofta äventyr.

Meken firar nu 10-årsjubileum som konsthall med tre

utställningar med modern konstgrafik. Grafisk konst har

ökat i tempo och experimentlusta under de senaste åren

och Meken vill belysa den nyväckta grafiska entusiasmen,

nu också bland yngre konstnärer. Sommarens utställning

Print XL visar tryck i stor skala med bland andra Ylva W

Franzén och Anton Alvarez och Stina Löfgren som har

arbetat med hembyggda tryckapparater. Det blir tryck

med John Rasimus från Falun, Richard Galloway, en

London-grafiker som har flyttat till Dalarna, Uttersbergs-

grafikerna Lina Nordenström och Lars Nyberg, samt två

grafiker från Malmö och Norge, Ellisif Hals och Susanne

Skeide som bygger tredimensionella skulpturer. Fredrik

Lindqvist medverkar med stora tryck på tyg. I höst

kommer årets Ahlbäcksstipendiat, textilaren Ulrika

Mars, och ska arbeta rumsspecifikt. Årets avslutas med

en grafiktriennal, där Meken visar en del av det interna-

tionella utbudet från Polens grafiktriennal som ska visas

på olika platser i Dalarna.

i Smedjebacken. Med utställningen Naturen flyttar in

2013 förvandlades Meken istället till en mörklagd glänta

med romantiskt landskapsmåleri, video, keramik och

glas av 12 konstnärer mellan 23 och 80 år, en lyrisk

undersökning av naturen som i alla tider utnyttjats och

förstörts av industrin, men som obevekligt återtar den

när verksamheterna har dött ut. Med Re:Art sommaren

2014, stod återbruk i centrum. Den internationellt kända

finländska konstnären Kaarina Kaikkonen engagerade

smedjebacksborna i en jakt på 700 begagnade skjortor som

byggdes till ett svindlande verk i Mekens rymd. Konst-

nären Jakob Dahlgren ställde ut ett konstverk av plåtbur-

kar och fotografen Vincent Skoglund visade bilder av sina

skulpturer, byggda spontant på återvinningsstationer.

Hanna Nielsen skapade skrot-superhjältar tillsammans

med smedjebacksbarn. Stadsarkitekten Sanna Broman

arbetade med det offentliga rummet – Smedjebackens

torg – under fem dagars konstkollo. 2015 visades den

stiliga utställningen Weavolution!, samtida vävkonst i

samarbete med Alice Lund Textilier, Handarbetets vänner

och Wålstedts Textilverkstad. Varje sommar uppstod en

förtjust svindel över möjligheterna i Mekens lokaler.

Att hålla tempot och nivån är nu den stora utmaningen.

Ovako lånar ut lokalen gratis och står för värme och elek-

tricitet, ett avtal som är den ekonomiska förutsättningen

för verksamheten. ”Det är en stor kultursponsring”, säger

Anna Johnsson som är konstvetare, kommunikatör och

guidar vid utställningar. Smedjebackens kommun betalar

personalens löner och ger årliga bidrag till verksamhet-

en med cirka 55 000 kronor som ska gå till transporter,

material, konstnärsersättningar och foldrar. Tyvärr räcker

det inte särskilt långt. Pernilla och hennes stab på 2-3

personer får knåpa, lirka och spara i en påhittig Do it

yourself-anda som ger finurliga lösningar, men som också

kan bli frustrerande i längden. ”Det handlar alltid om

frågan om hur mycket vi mäktar med. Vi har haft stora

visioner, men inte alltid klarat det ekonomiskt och tids-

mässigt.” Tron att konst är något som enbart ska drivas

av entusiasm och ideella krafter är ganska utbredd. Ska

det vara kvalitet kostar det.

Arbetare i Smedjebackens valsverks

mekaniska verkstad på 1950-talet.

FOTO: OVAKOS ARKIV

A

K

P

I

ST

KONSTN

JÄRN

DY

ASSESSOR

AN

MOD

PORTRÄTT

FOTOGR

DIREKTÖR

SH

INDUSTRI

MÅLARE

SOCIA

SNI

ÄNKE

DROT

JÄRNETS

GRAND

DAM

PROFE

HUS

J

MJÖLKERSKA

TVÄTTERSKA

HOTELL

DR

HEMMA

D

P

K