22
blev en succé och kommunen tog över ansvaret. Projek-
tet drevs vidare under ledning av konstnären Frans van
Bruggen, som efterträddes av Pernilla Jansson 2010, då
också Bergslagssatsningens EU-pengar började stödja
verksamheten.
Pernilla hade sett Meken och blivit fascinerad. Efter
utbildning på Konstfack i Stockholm flyttade hon till
Smedjebacken där hon snart upptäckte industrihallens
magi. ”Jag fick självförtroende genom själva lokalen, såg
möjligheterna och kände att jag kunde tillföra något här.”
Ibland tycks saker som förutbestämda och pusselbitarna
lades på plats. Pernilla tog kontakt med kulturchefen
Anna Falkengren, berättade om sina idéer, deltog i ut-
vecklingsarbetet och fick så småningom också jobbet som
konstnärlig ledare. De första uppgifterna var att städa ur
lokalerna, en slags nollställning inför nya tider.
”Alla, inklusive länsantikvarien tyckte det var rätt att
lyfta fram hallens själ.” En hemsida startades, den graf-
iska layouten sågs över och en ny logotyp togs fram, där
ordet ”gamla” plockades bort, en viktig markering. ”Vi
ville visa att Meken är ett aktiv ord och att vi är samtida”,
säger Pernilla. Så tog Meken ett skutt uppåt, från sin tidi-
gare ganska yviga verksamhet till en liten, men framåt-
strävande konsthall med regelbunden struktur under
åren. På vårarna utställning med tillhörande konstskola
och verkstäder, på somrarna breda publikutställningar.
Framåt hösten visas alltid årets Ahlbäcksstipendiat och
så avslutas året med en mindre utställning med olika
aktiviteter. Under Pernilla Janssons fem första år drog
ambitiösa utställningar in i Meken med en svärm av akti-
viteter: kurser, konstkollo, föredrag, byggnadsvårdsmäs-
sor. Helena Blomqvist, en av våra mest uppmärksammade
konstfotografer, intog hallen med sina drömska bilder
sommaren 2011. 2012 års We Love Lera bjöd in både
landets främsta konstkeramiker och lokala krukmakare,
alla verksamma inom fem mils radie från Smedjebacken.
Även Ovakos stålverk fick visa upp sig med avancerad in-
dustrikeramik som används i skänkarna där stålet smälts.
Utbrända delar hade slående likheter med modern konst-
keramik. Bältarbo tegelbruk i Hedemora – ett av landets
få nu levande tegelbruk av gammalt slag – deltog i ut-
ställningen. Aktivitet var ledordet. Besökarna ombads ta
en lerklutt från ett tårtfat och skulptera något smått och
snart fylldes Mekens fönstersmygar med en armé av fig-
urer. Drejskivor snurrade och det rykte från en rakuugn,
eldad av Fagerstas brukskeramiker Lars-Åke Lindstedt.
Från USA kom keramikprofessorn Dale Hoffman och drev
en veckolång workshop som ett par år senare fortsatte
med sodaugnsbygge med bränning på Hembygdsgården
Mekaniska verkstaden, Smedjebackens valsverk 1957.
FOTO: OVAKOS ARKIV




