Table of Contents Table of Contents
Previous Page  31 / 50 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 31 / 50 Next Page
Page Background

31

är det tvärt om, berättar Joel. Det är inte rationellt att

skörda hö med lie längre, så gårdens får och kor får beta

på de gamla hackslogarna, medan hö hämtas från ytor

som tidigare var åkrar. Det finns en del skogsbete kvar,

men på det stora hela är markanvändningen ny, trots att

det ser ut som det alltid gått får och betat på de öppna

sluttningarna. På gården används gammalt och nytt sida

vid sida runt betesmarkerna, trägärdsgårdarna är byggda

enligt urgammal teknik, dock med en eltråd tillagd, och

de har fått sällskap av ett resultat av rymdforskningen:

mobila elstängsel, en uppfinning som enligt Joel medfört

en revolution i djurhållningen

.

I grönsakslandet, som ligger vid bostadshusen, odlas

trendiga asiatiska bladgrönsaker tillsammans med mindre

hypade växter som den gamla finnmarksärten, och växter

som förtjänar mer uppmärksamhet än de får, som till

exempel gråärten, en väldigt proteinrik och härdig sorts

ärta som har kallats ”nordens kikärt”. Rikkenstorp deltar

även i olika genbanksprojekt för bevarandet av gamla

växter, så tidigare år har ovanligheter som blå mandelpo-

tatis stått att finna i landet

.

Även bland djuren finns gamla varianter som inte

används i storskalig djurhållning. Helsingefår, Hedemor-

ahöns och Fjällkor finns på gården. Dessa gamla raser är

tåliga och klarar av de ofta kalla och snöiga vintrarna på

finnskogen. Fjällkor och fjällnära kor trivs med magert

bete, kan gå ute året om men ger inte lika stora mängder

mjölk som en ”vanlig” mjölkko. Den mjölk de ger är

däremot ovanligt lämpad att göra ost på. Familjen på

Rikkenstorp håller kor för att hjälpa till att hålla marker-

na öppna, och för att vara självförsörjande på mejeripro-

dukter åtminstone under sommar och höst. Ambitionen

är att kunna sälja mjölk till grannskapet. Förr i tiden höll

man även grisar, getter och hästar på gården.

Någonting som dagens rikkenstorpare definitivt har

gemensamt med gårdagens är att de är mångsysslare.

Förr var gårdens jordbrukare inblandade i skogsbruket,

hade kolmila, var andelsägare i en hytta eller på annat

sätt inblandade i gruvnäringen. Idag är de involverade

i undervisning och forskning, de ger föreläsningar och

gårdsvandringar, har ett gårdsmuseum och hyr ut stugor

året om. Joel och hans far Nils erbjuder föreläsningar

om bland annat hållbart jordbruk, Finnmarkens historia

och Dan Anderson. Det finns även ett Finnmarksarkiv på

gården, öppet för avtalade besök. Storstugan, lillstugan,

ladugården och smedjan är ursprungliga byggnader på

platsen, men där finns också ditflyttade hus från andra

gårdar i trakten. Loftboden flyttades stock för stock från

byn Torsberg för några år sedan. Pigboden kommer från

Hinriksgården i Sjöändan och den har intressanta tim-

ringsdetaljer som är typiskt finska. Rökstugan (pörtet)

kommer från Gullmossbacken. Joel framhäver dock att

gården inte är ett museum, utan en levande finngård.

Många besökare kommer om sommaren för att se rök-

stugan, botanisera i den lilla gårdsbutiken, köpa glass på

sommarcaféet, eller vandra på de utstakade kulturstigar-

na. Varje år får gården också internationella gäster i form

av volontärer. Många kommer från organisationen World

Wide Opportunities on Organic Farms (WWOOF), som

ger intresserade möjlighet att lära sig mer om ekologisk

odling, genom handgripligt arbete. Maria berättar att

de har haft volontärer från bland annat Tyskland, USA,

Belgien, Australien och Japan. Det har blivit många in-

tressanta möten genom åren, både öga mot öga och digi-

talt. Idag har gårdsfolket kontakt med likasinnade över

hela världen och gården är trots sitt geografiska läge inte

särskilt isolerad. Den och dess innevånare har anpassat

sig till sin tid, precis som de alltid gjort.

Förutsättningarna har ändrats genom historien och

Rikkenstorp har följt med. Detta kanske är gårdens star-

kaste länk till det förflutna och till naturens kretslopp:

kontinuitet genom förändring.

”Det de gjorde av nödvändighet

förr gör vi frivilligt idag. Att

använda de resurser som

finns och att utnyttja platsens

förutsättningar kanske låter som

gammalt bondförnuft, men det är

något som har glömts bort”

Läs mer på:

www.rikkenstorp.se