31 / 50
31
är det tvärt om, berättar Joel. Det är inte rationellt att
skörda hö med lie längre, så gårdens får och kor får beta
på de gamla hackslogarna, medan hö hämtas från ytor
som tidigare var åkrar. Det finns en del skogsbete kvar,
men på det stora hela är markanvändningen ny, trots att
det ser ut som det alltid gått får och betat på de öppna
sluttningarna. På gården används gammalt och nytt sida
vid sida runt betesmarkerna, trägärdsgårdarna är byggda
enligt urgammal teknik, dock med en eltråd tillagd, och
de har fått sällskap av ett resultat av rymdforskningen:
mobila elstängsel, en uppfinning som enligt Joel medfört
en revolution i djurhållningen
.
I grönsakslandet, som ligger vid bostadshusen, odlas
trendiga asiatiska bladgrönsaker tillsammans med mindre
hypade växter som den gamla finnmarksärten, och växter
som förtjänar mer uppmärksamhet än de får, som till
exempel gråärten, en väldigt proteinrik och härdig sorts
ärta som har kallats ”nordens kikärt”. Rikkenstorp deltar
även i olika genbanksprojekt för bevarandet av gamla
växter, så tidigare år har ovanligheter som blå mandelpo-
tatis stått att finna i landet
.
Även bland djuren finns gamla varianter som inte
används i storskalig djurhållning. Helsingefår, Hedemor-
ahöns och Fjällkor finns på gården. Dessa gamla raser är
tåliga och klarar av de ofta kalla och snöiga vintrarna på
finnskogen. Fjällkor och fjällnära kor trivs med magert
bete, kan gå ute året om men ger inte lika stora mängder
mjölk som en ”vanlig” mjölkko. Den mjölk de ger är
däremot ovanligt lämpad att göra ost på. Familjen på
Rikkenstorp håller kor för att hjälpa till att hålla marker-
na öppna, och för att vara självförsörjande på mejeripro-
dukter åtminstone under sommar och höst. Ambitionen
är att kunna sälja mjölk till grannskapet. Förr i tiden höll
man även grisar, getter och hästar på gården.
Någonting som dagens rikkenstorpare definitivt har
gemensamt med gårdagens är att de är mångsysslare.
Förr var gårdens jordbrukare inblandade i skogsbruket,
hade kolmila, var andelsägare i en hytta eller på annat
sätt inblandade i gruvnäringen. Idag är de involverade
i undervisning och forskning, de ger föreläsningar och
gårdsvandringar, har ett gårdsmuseum och hyr ut stugor
året om. Joel och hans far Nils erbjuder föreläsningar
om bland annat hållbart jordbruk, Finnmarkens historia
och Dan Anderson. Det finns även ett Finnmarksarkiv på
gården, öppet för avtalade besök. Storstugan, lillstugan,
ladugården och smedjan är ursprungliga byggnader på
platsen, men där finns också ditflyttade hus från andra
gårdar i trakten. Loftboden flyttades stock för stock från
byn Torsberg för några år sedan. Pigboden kommer från
Hinriksgården i Sjöändan och den har intressanta tim-
ringsdetaljer som är typiskt finska. Rökstugan (pörtet)
kommer från Gullmossbacken. Joel framhäver dock att
gården inte är ett museum, utan en levande finngård.
Många besökare kommer om sommaren för att se rök-
stugan, botanisera i den lilla gårdsbutiken, köpa glass på
sommarcaféet, eller vandra på de utstakade kulturstigar-
na. Varje år får gården också internationella gäster i form
av volontärer. Många kommer från organisationen World
Wide Opportunities on Organic Farms (WWOOF), som
ger intresserade möjlighet att lära sig mer om ekologisk
odling, genom handgripligt arbete. Maria berättar att
de har haft volontärer från bland annat Tyskland, USA,
Belgien, Australien och Japan. Det har blivit många in-
tressanta möten genom åren, både öga mot öga och digi-
talt. Idag har gårdsfolket kontakt med likasinnade över
hela världen och gården är trots sitt geografiska läge inte
särskilt isolerad. Den och dess innevånare har anpassat
sig till sin tid, precis som de alltid gjort.
Förutsättningarna har ändrats genom historien och
Rikkenstorp har följt med. Detta kanske är gårdens star-
kaste länk till det förflutna och till naturens kretslopp:
kontinuitet genom förändring.
”Det de gjorde av nödvändighet
förr gör vi frivilligt idag. Att
använda de resurser som
finns och att utnyttja platsens
förutsättningar kanske låter som
gammalt bondförnuft, men det är
något som har glömts bort”
Läs mer på:
www.rikkenstorp.se