30 / 52
30
VID JÄRNBRUKEN HADE
man sedan 1700-talet
byggt upp planerade bostadsområden för smeder kopp-
lade till herrgårdsmiljön som gav hela bruket status.
Bruken hade också ansvar gentemot sin personal genom
hammarsmedsförordningen. Men så var det inte vid gru-
vorna. Här gällde i stort sett det motsatta förhållandet.
Grängesberg växte snabbt på 1890-talet. Gruvorna
ägdes av två företag, ett svensk-brittiskt och ett svenskt,
vilka utvecklade tekniken i gruvorna genom tillkomsten
av 3-fas-växelström och man fick ett stort behov av nya
arbetare. Men bostadsfrågan lämnades därhän. Det
byggdes baracker med stora logiment för ensamstående
gruvarbetare. De som var gifta fick finna sig i att familjer-
na bodde på andra håll, i Grangärde, Ludvika eller i gamla
torp i trakten. Husfar fick gå hem till familjen på helgen.
I en artikel av Kata Dahlström påperkades missförhål-
landena:
Grängesberg är ingalunda ensam om äran
eller skammen att inhysa sina arbetare på detta sätt i
”stior”. Dock vore det lätt för bolaget att låta uppföra
sunda bostäder.
KRITIKEN MOT BOLAGET
fick disponent Salwén att inse
att något måste göras. Byggnadskontoret fick nu uppdra-
get att ta fram en modern bostadstyp som skulle utgå
från familjen. Resultatet kallades
Hälleforshus
då dessa
byggdes av ett arbetslag därifrån. I området Källfallet
uppbyggdes år 1896 tjugofyra hus i två våningar på
vardera sidan om en bruksgata. Varje hus hade fyra
lägenheter, alla med egen ingång på en kallbonad farstu-
del som även inhyste skafferi och trappa till lägenheten
på övre plan. Gavlarna med stora fönster vette mot gatan
eller mot potatislanden. Köket var litet med spisen som
värmekälla och fönster på högra sidan. Till vänster var
vardagsrummet med kakelugn och två fönster. Enligt
hammarsmedsförordningen skulle smederna ha ett stort
bostadskök med en liten kammare. Här var det alltså
tvärt om.
Murstocken låg i husets mitt och var gemensam för alla
lägenheterna. En tanke var att gruvarbetarna skulle an-
vända det stora rummet för att umgås inom familjen och
med vänner, men det skulle även användas som sovrum,
oftast för barnen.
HUSTYPEN FUNGERADE MYCKET
bra och två år efter
Källfallet byggdes Stora Hagen på gruvans betesmarker
för hästar. I samhället skulle ytterligare hus av denna typ
byggas längs nya ”gator”. Det finns ett brittiskt inflytande
på hustypen – dels att varje lägenhet hade egen ingång,
dels att man byggde efter gator och inte i kvarter och
varje område hade en gemensam tvättstuga. Tomterna