32
Utflykt med
lövad pråm
Utflykt med lövad pråm
“Av fastrarna minns jag henne som var gift med en
pråmskeppare i grannsocknen”.
“Det knappa halvår som isen höll sig borta släpades
pråmarna fram och tillbaka i en tarmformad sjö
med last av massaved och pitprops. Driften var
ännu igång i sågverken och i en av hyttorna, ett
järnvägsspår ringlade sig utefter västra stranden.
Något svall att tala om uppstod inte kring
pråmstävarna, näckrosen blommade ostört i vår vik.
Faster satt nere i kabyssen hela dagarna och sörplade
kålsoppa kokad på märgpipa de stunder hon inte
drack grönt fatkaffe eller tog sig en lur på britsen med
en kast veckotidningar till kudde”.
“På sommaren skulle den då knäpptorra massaveden
kvickt åstad, det var ett precisionsarbete att i
lågvattenperioden smörja pråmen genom kanalens
nålsöga och in i abbortjärnen. Befälhavaren steg i
land för att skaffa ägg och färsk mjölk, min mor och
jag svarade med ett återbesök på den tjärstrukna och
med stora plåtsjok lappade oceanjätten. Så en söndag
lade man plankor över lastrummet, spikade fast
lövruskor längs relingen, staplade sockerdricksbackar
och brödkartonger i fören tillsammans med
sångböcker och en kammarorgel”…
WERNER ASPENSTRÖM,
1918-1997, är
en av de landets främsta författare, mest
känd som lyriker, men skrev också prosa
och dramatik. Han föddes och växte upp
i byn Torrbo nära Smedjebacken vid sjön
Barken. Minnen från hans uppväxt och den
omgivande miljön återkommer ofta i hans
författarskap, inte minst i den självbiografis-
ka prosaboken “Bäcken”.
Här nedan följer ett kort utdrag ur kapitlet
“Utflykt med lövad pråm” ur boken “Bäck-
en” som utkom första gången 1958.
