Etikettarkiv: Peter Davis

Apropå Peter Davis bibel om Ecomuseums…

I söndags passerade James Joicey, en bekant till Peter Davis. Han viftade med Peter Davis bok. Han kom från norra Northumberland, gränstrakterna mellan Skottland och England och körde genom Sverige för att studera ekomuseer. Han hade varit i Åtvidaberg och i Ekomuseum Gränsland (Norge-Sverige) vid Bohuskusten. Han var nu på väg till Vallonbruk Uppland och jag fångade upp honom i Ludvika. Då hade han hittat Nyhammars herrgård på vår hemsida och bokat natthärbärge där. Jag körde honom runt Grängesberg, vi tittade på Cassels donation, på gruvan, på Mojsen och lavarna, jag pekade ut Lokmuseet och vi körde förbi de fina bostadsområdena Stora Hagen och det rivningshotade Källfallet. Båda byggdes efter engelsk modell kring förra sekelskiftet, radhus med egna täppor. Gruvarbetarna fick äntligen ett anständigt boende. Sen passerade vi även Bergslagsbyn på slänten ner mot Björkås som är ett liknande bostadsområde men mera svenskt i sitt uttryck. Han blev faktiskt paff, över att vi hade så mycket av England i Grängesberg och det var ju p.g.a. den engelske finansmannen Sir Ernest Cassel köpt in sig stort i Grängesbergsbolaget. Detta var något nytt för honom, det var roligt att se hans intresse och visa att vi har kopplingar till Europa som vi inte alltid tänker på. Jag var nöjd. Tyvärr var inget öppet – det var ju söndag och ej säsong. Det regnade lite, vi satt i bilen.

James Joicey vill dra igång ett ekomuseum på sina marker. Han äger ett slott, Ford Castle, stora marker och flera byar nära den skotska gränsen. På hans marker finns en magisk hemsk plats. Där stod det berömda Battle of Flodden den 9 sept 1513 som var en blodig massaker på skottarna och efter vilket de aldrig riktigt återhämtat sig sägs det. Det sitter i generna numera, som ett genetiskt minne. Kring Flodden tänker han skapa ett ekomuseum. Vi får se hur det går. Han arbetar för fullt med att förankra idén bland befolkningen och alla dem som hyr hus i hans byar. Han vill ha med den skotska sidan också och tänker sig ett ”ekomuseum gränsland” mellan England och Skottland. Området är mycket enkelt med få besökare, ingen turism, inga hotell, bara några värdshus och B&B och en del hantverkare och konsthantverkare. Ja, så lät det och det är då det passar bra med ett ekomuseum, det är då ett ekomuseum kommer till sin fulla rätt.

Ecomuseums – a sense of place

Det har kommit en efterlängtad bok med denna titel! Det är museologen och professorn Peter Davis vid Newcastle university i England som äntligen kommit med andra upplagan av den sedan länge utsålda bibeln om all världens ekomuseer och om ekomuseet som fenomen. Det är en viktig bok för oss som jobbar med ekomuseer, det är en bibel. Näst efter den berömde franske ekomuseifadern Hugue de Varine så kommer Peter Davis i England.

Ekomuseum Bergslagen är beskrivet i boken och med nya ord, vilket gjorde mig glad. Vi är ju ett av de äldsta ekomuseerna i världen, som också har stått modell för andra eller åtminstone studerats av andra som är vill göra samma sak hos sig. Ekomuseum Bergslagen är därför finare än vad många tror. Det har en internationell status som man inte ska förringa. Tvärtom – att befinna sig i ett område där ett ekomuseum finns är en stor förmån för befolkningen där det finns. Men man måste själv också visa engagemang, det är ingen servering. Vi finns fortfarande kvar och det efter 25 års verksamhet. Jag vet flera ekomuseer som fallit efter bara 10 år om de ens kunnat överleva så länge. Det beror mycket på om de styrandes stöd finns. I Bergslagen finns det ännu så länge. Många tror att ett ekomuseum bara är ett projekt som har sin tid några år och sen – poff! Slut. Voilá! Det var det! Nu gör vi nåt nytt!! Men hur fel är inte det???  Det är förstås helt fel inställning. Då har man inte förstått vidden av det hela. Ett ekomuseum ska hålla livet ut, ja allas liv ut, om och om igen. Ett ekomuseum är som ett kitt i samhället.

Ekomuseerna är en mer som en folkrörelse som grundar sig i ett engagemang och blir som en liten puttrande motor i ett område eller en region. Det skapar en särskild gemenskap, en särskild medvetenhet om vad som är betydelsefullt där man bor. Här i Bergslagen är det förstås våra tre kulturskapande naturresurser: skogen, vattnet och berget/marken som gett upphov till vårt sätt att leva och tänka. Varje ekomuseum har sin natur och sin kultur, sin egen identitet och sitt eget folk. Det finns många ekomuseer runt om i världen, de poppar upp lite överallt nuförtiden. Kanske kommer rörelsen igång även i Sverige?  Det finns tecken….