Etikettarkiv: Newcastle university

Planeringsträff på kansliet

Vi ses med jämna mellanrum på kansliet för planering Ingvar och jag. Ingvar är alltså min chef, ordförande i Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen. Idag var det en sådan dag, vi har suttit hela förmiddagen och pratat igenom vad som komma skall. Vi reser till Portugal om två veckor på en ekomuseikonferens Ecomuseums 2012 i Seixal utanför Lissabon arrangerad av Green Lines Institute for Sustainable Development och Newcastle University. Vi tar med oss två för Ekomuseum viktiga personer, professor emeritus Erik Hofrén och antikvarie Örjan Hamrin, båda med ett förflutet på Dalarnas museum. Dessa två herrar var initativtagare till vårt fina ekomuseum och det redan på 1980-talet. I Seixal kommer de att få möta personer de den gången mötte och liksom knyta ihop cirklarna. Det blir roligt! Själv ska jag hålla en presentation om vårt ekomuseum och dess möjliga framtid. Internationellt sett så existerar vi i högsta grad, eftersom det finns en ekomuseirörelse därute. I Sverige ligger den kanske mer i träda just nu, men det rör på sig även här – det vet jag som tar emot samtal och mejl om saken. Intresset finns definitivt.

Förra helgen var jag på en givande skogstur i Riddarhyttan med Teatermaskinen. Nu i helgen var jag på en dopdag på Nya Lapphyttan, som bytte namn till Bergslagens Medeltidsmuseum. Spännande händelser på två håll alltså. Jag skriver om båda i Ekobladet som ska bli klart nu i dag, så där kan ni snart läsa om detta och titta på några bilder. Det sista numret hänger alltid uppe i högra hörnet på frontsidan på www.ekomuseum.se. En grupp får det direkt till sin epostlåda för de tycker att det är enklare och det går bra att anmäla sig på info@ekomuseum.se. om man vill komma med på sändlistan.

Ecomuseums – a sense of place

Det har kommit en efterlängtad bok med denna titel! Det är museologen och professorn Peter Davis vid Newcastle university i England som äntligen kommit med andra upplagan av den sedan länge utsålda bibeln om all världens ekomuseer och om ekomuseet som fenomen. Det är en viktig bok för oss som jobbar med ekomuseer, det är en bibel. Näst efter den berömde franske ekomuseifadern Hugue de Varine så kommer Peter Davis i England.

Ekomuseum Bergslagen är beskrivet i boken och med nya ord, vilket gjorde mig glad. Vi är ju ett av de äldsta ekomuseerna i världen, som också har stått modell för andra eller åtminstone studerats av andra som är vill göra samma sak hos sig. Ekomuseum Bergslagen är därför finare än vad många tror. Det har en internationell status som man inte ska förringa. Tvärtom – att befinna sig i ett område där ett ekomuseum finns är en stor förmån för befolkningen där det finns. Men man måste själv också visa engagemang, det är ingen servering. Vi finns fortfarande kvar och det efter 25 års verksamhet. Jag vet flera ekomuseer som fallit efter bara 10 år om de ens kunnat överleva så länge. Det beror mycket på om de styrandes stöd finns. I Bergslagen finns det ännu så länge. Många tror att ett ekomuseum bara är ett projekt som har sin tid några år och sen – poff! Slut. Voilá! Det var det! Nu gör vi nåt nytt!! Men hur fel är inte det???  Det är förstås helt fel inställning. Då har man inte förstått vidden av det hela. Ett ekomuseum ska hålla livet ut, ja allas liv ut, om och om igen. Ett ekomuseum är som ett kitt i samhället.

Ekomuseerna är en mer som en folkrörelse som grundar sig i ett engagemang och blir som en liten puttrande motor i ett område eller en region. Det skapar en särskild gemenskap, en särskild medvetenhet om vad som är betydelsefullt där man bor. Här i Bergslagen är det förstås våra tre kulturskapande naturresurser: skogen, vattnet och berget/marken som gett upphov till vårt sätt att leva och tänka. Varje ekomuseum har sin natur och sin kultur, sin egen identitet och sitt eget folk. Det finns många ekomuseer runt om i världen, de poppar upp lite överallt nuförtiden. Kanske kommer rörelsen igång även i Sverige?  Det finns tecken….