Etikettarkiv: Ironbridge

Örjan Hamrin kommenterar!

Ungefär så här såg nog Örjan Hamrin ut när han jobbade med Ekomuseum för 20-30 år sen. Ja:et på bilden är bara ett ja tack till en inbjudan, där fotot fanns med, det gick inte att ta bort. Hittade det här på kansliet.

Ungefär så här såg nog Örjan Hamrin ut när han jobbade med Ekomuseum för 20-30 år sen. Ja:et på bilden är bara ett ja tack till en inbjudan, där fotot fanns med, det gick inte att ta bort. Hittade det här på kansliet.

Från Örjan har kommentarer till de två sista inläggen kommit MEN med krumelurer i texten och jag är inte kapabel till att gå in och rätta till det utan jag lägger helt sonika upp båda kommentarerna här och DÅ är det lätt som en plätt för mig att fixa till krumelurerna och då blir det genast lättare för er att läsa vad han skriver också!! Voilà!

Till inlägget 11 feb – Ekomuseitanken föds:
Hej! Bra skrivet. Det finns detaljer som inte stämmer, men i stort sett är det rätt. Första guideboken gjordes 1986 av Ann-Charlotte Backlund (stadsantikvarie i Sthlm numera). Och egentligen började det hela med Husbyringen och den bok Erik Hofrén och jag gjorde 1976 om Johan Ahlbäck. Historien om hur ekomuseet kom till finns ju annars i nästa skrift som gjordes efter 10 år, dvs 1996. På omslaget min son Andreas, numera mediaproducent, släpades runt och fick posera genom hela ekomuseet. Han klagade aldrig. Bilderna blev trevligare med ett barn i bilden. Avslutningsvis ekomuseets första logga, som Ann-Charlotte Backlund tog fram. Det finns en lång historia från den här tiden då det vi gjorde egentligen inte gjorts av någon annan tidigare. Det mesta är dokumenterat men inte sammanställt. Hälsningar Örjan.

Till inlägget 13 feb – Tre museer i Europa:
Hej Jag och Peter Larsson var på ICOM-konferens i Kanada 1992. Där kontaktade Hughes de Varine oss och bad om ett samarbete. Det resulterade i att vi (Peter, Lennart Edlund, Kia Eriksson och jag) åkte till Le Creusot tre gånger + en extra några år senare och att en grupp från Le Creusot kom till EmB. Som ett led av detta samarbete kom utställningen till. Kontakter med Ironbridge hade vi sedan gammalt.

Denna utställning fanns på alla tre ställena.

Jag blev redan tidigare, medan jag jobbade på EmB, även inbjuden till Ecomusée d’Alsace där jag fick presentera EmB för 300 personer. Det var ett år efter priset museet fick i ”Museum of the Year” 1989. Hälsningar Örjan.

Tre museer i Europa

Det här är katalogen från utställningen "Tre museer i Europa" som visades på Galleri Astley i Uttersberg, Skinnskattebergs kommun, 29 jan-19 mars 1995.

Det här är katalogen från utställningen ”Tre museer i Europa” som visades på Galleri Astley i Uttersberg, Skinnskattebergs kommun, 29 jan-19 mars 1995.

När jag nu ändå är i gång med vårt ekomuseums historia så vill jag passa på att peka på den utställning om ”Tre museer i Europa” som gjordes på föråret 1995 på fina Galleri Astley i Uttersberg utanför Skinnskattebergs samhälle, www.galleriastley.com.

Det var nämligen så att min blick föll på den här gamla katalogen, när jag rotade runt i hyllorna häromdan. Intressant! Ja, verkligen. Förebilden till vårt ekomuseum är ju det franska Ecomusée le Creusot-Montceau i Bourgogne, www.ecomusee-creusot-montceau.fr – som grundades 1972, två år efter det att 16 kommuner startat ett samarbete i la Communauté Urbaine, ett nytt slags nätverk som intresserade sig för det industriella kulturarvet. De var alltså väldigt tidigt ute inom det här området och det inspirerade andra i sin tur. Engagerade invånare i området blev en förtrupp till forskarna. Lokala föreningar byggde upp, så  t ex skapade fd gruvarbetare ett gruvmuseum. Termen ekomuseum föddes. Eko-, ekonomi, ekonomisk historia. Eko- från grekiskans oikos = hushåll. Det här var det första ekomuseet i världen.

Den berömda gjutjärnsbron från 1779. Hög, smal och spänstig.

Den berömda gjutjärnsbron från 1779. Hög, smal och spänstig.

Men redan tidigare fanns i England nåt som kunde likna ett ekomuseum: Ironbridge Gorge museum, www.ironbridge.org.uk  fem mil nordväst om Birmingham. Det startade 1967 och blev säkerligen en förebild för det franska ekomuseet och även för vårt svenska Ekomuseum Bergslagen. Ironbridge blev ett UNESCO Världsarv 1987 och är den plats där den industriella revolutionen började. Det var stenkolets förtjänst! När järn framställdes med stenkol istället för med träkol blev produktionen supereffektiv. Storartade tider och billigt järn!  Det första järnhjulet kom 1729, järnräls 1767, den första gjutjärnsbron 1779, det första lokomotivet 1802. Ja, jag läser i katalogen nu. Och the Ironbridge från 1779 har jag gått på och sett med egna ögon, vi var där på studieresa 2006. Den ligger högt över floden Severn, där alla industrierna flockade sig en gång. Ett intressant tips på besöksmål för er som gillar att resa i England.

Tre syskonmuseer! Alla med lite olika struktur men med verksamhet ute på fältet i kulturlandskapet med eller nära autentiska miljöer och det är ju just där historia blir som mest levande. Man bör väl se det franska ekomuseet också, det väntar…joo.

Så kom Ruhr till Dalarna!

Professor Dr Wolfgang Ebert från Ruhr, Route Industriekultur.

Professor Dr Wolfgang Ebert från Ruhr kom till Falun igår och höll idag den 7 dec ett föredrag om Ruhrområdet och dess nätverk på Dalarnas museum inbjuden av Bergslagssatsningen. Han är pappa till Route Industriekultur, här är hemsidan. Det var ett långt och avspänt föredrag där vi fick lova att kasta in frågor och avbryta honom precis när vi ville. Han bad om det för att kanske få oss att lyssna aktivt. Och det gjorde vi! Vi var kanske ett tjugotal som kommit från olika håll i Bergslagen. Wolfgang Ebert har jobbat med jätteprojektet: Ruhrs omvandling till en gigantisk kulturell mötesplats i industrihistoriska miljöer. Han har varit med från allra första början sen 1980. Under följande 20 år så har det investerats 2 billioner Euro (!!!) i Ruhrområdet, det är ofattbart mycket pengar!! Man har anlagt 25  ”Anchorpoints”. Vi skulle kalla dem Ankarpunkter eller Fyrtorn. Kring dessa centra har man kopplat 552 platser att besöka och 25 Temarutter att följa. Ca 10 miljoner människor besöker Ruhrområdet varje år, men i år under Kulturhuvudstadsåret har det hittills kommit 25 miljoner besökare och det är ingen överskattning. Definitivt lite annat än vad vi är vana vid här! Men betänkt då att det bor 80 miljoner människor i Tyskland.  Tänk om bara någon liten enda procent kunde ta sig till  Bergslagen. Det skulle vi behöva.

ERIH förklaras av Wolfgang Ebert. ERIH – European Route of Industrial Heritage är öppen för medlemskap. Detta internationella nätverk skapades i EU Interregprojekt 1999-2001 och utvecklades i en senare etapp som tog slut 2008. Här är hemsidan! Vi funderar på att gå med i ERIH, att synas och få en plats på den europeiska arenan tillsammans med Ruhr och Ironbridge i England med flera…… Det kostar en slant och det ska betalas varje år. Vi har i Ekomuseum intressanta kopplingar till Ruhr eftersom ”tyskgruvornas” järnmalm gick raka vägen dit för bearbetning och förädling i stålverken. Och idag hörde vi att Världsarvet Falun är med som en Anchorpoint i ERIH, likaså Världsarvet Grimeton i Varberg. Det var roligt att höra! Sverige är med! Och fler kommer…..