Galleri Astley – här odlas konstintresset

1 svar

Det ligger ett internationellt känt galleri i Uttersberg specialiserat på grafisk konst, även skulptur. Och måleri. Här finns också en fint utrustad grafisk verkstad och gästlägenhet för konstnärer, som arbetar och ställer ut. De kommer från världens alla hörn hit till denna undanskymda lugna plats på jorden. Det känns lite märkligt det hela. VEM kommer på idén att förlägga ett galleri här av alla platser?? Uttersberg ligger inte precis centralt. Man får köra en bit på en rätt slingrig väg från Skinnskatteberg söderut. Den som gör det och har konstintresse blir rikligen belönad! Galleriet har generösa öppettider: 10-18 vardagar, 11-17 helgdagar. Café finns. Uttersbergs gamla bruksmiljö med galleriet på det nedlagda stationsområdet hör sen 2009 till Ekomuseum Bergslagens besöksmål.

Astley Nyhlén gav själv namn åt sitt galleri, som hamnade här av en tillfällighet. Visst spelar slumpen ofta en förvånansvärt nyckfull roll i människors liv?? De flesta tror nog att de har kontroll, men saker händer…. Astley passerade Uttersberg en gång på 1970-talet. Han sökte efter en gallerilokal, men kanske ändå inte med så pass ensligt läge. Han fick syn på det gamla nedlagda stationshuset från 1897, fångades nog av en vision, råkade händelsevis stöta ihop med ägaren, som ville bli av med huset och då….slog Astely till. Ett impulsivt köp helt säkert, han måste ha litat på sin intuition. Och ett lyckosamt köp blev det. Nu fanns en plats för hans galleri, hela familjen flyttade hit och galleriet öppnade i maj 1977 efter renovering av byggnaden. Idag har man inlemmat flera hus i galleriverksamheten samt en skulpturpark på det gamla banområdet. Järnvägen KURJ (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg) var ju nedlagd för längesen. Astley Nyhlén avled för några år sen. Hans tre barn driver galleriet idag tillsammans med sina familjer.

Läs om galleriet här: www.galleriastley.com och gör sen genast en utflykt hit. Det är en fullständigt unik plats!

Gävle med Jenny igår

Lämna ett svar

Anna Forsberg t hö och Jenny Findahl t vä på Länsmuseet Gävleborg. Vi pratar ihop oss om boken "Järnladies". Foto Ch Lindeqvist.

Vi var i Gävle i går fredag, Jenny/Snowtrail och jag. Vi hade bokat in en träff med arkivarie Anna Forsberg på Länsmuseet Gävleborg. Hon är vår kontaktperson i vårt spontanprojekt ”Järnladies”, vår bok! Vi betar av steg för steg och har nu en ganska tight tidplan där boken ska ligga på bokdisken den 1 juli. Sen är det bara att räkna baklänges. ”Bara” säger jag…..men det är en bra metod, så gör vi och sen kör vi. Det betyder att vi är ganska glada för de oxveckor som ligger framför oss. Det finns ingen ledighet inom synhåll förrän påsken dyker upp och den infaller så sent i år att man knappt tror det, nästan i slutet på april.

Anna Forsberg kommer att skriva om några riktiga järnbruksladies i Järnriket, www.jarnriket.se. Det blir hur bra som helst. Därmed har vi alla tre nätverken med: Järnriket, Husbyringen och Ekomuseum Bergslagen. Och vi har de tre länsmuseerna med; Gävleborg, Dalarna och Västmanland. Det känns bra med ett lättsamt samarbete. Vi ska göra en slags resehandbok med goda berättelser om starka kvinnfolk, om överlevare i en hård tid som kan ge kraft åt oss fruntimmer som lever idag. Vi äger halva delen av vår historia men syns inte lika mycket som karlarna. Människorna är ju alltid det mest intressanta med våra platser. Vilka som levde där, vad de gjorde och vad som hände…. det blir nog lite mer fokus på ett svunnet vardagsliv. Nu ska vi sätta ihop en lägesrapport till skribenterna, för vi har kommit en bra bit på väg. Det blir en jätterolig bok med många bra berättelser! Den kommer att kosta 150 kr och hamna på ca 200 sidor, bilder, kartor och färg och korta lättillgängliga texter, en slags kompott. Vi har även knutit en ny skribent till vår grupp, Kerstin Westerlund som är författare till den intressanta boken Kvinnliga brukspatroner som Tekniska museet gav ut 2004. Hon kommer att skriva om Ebba Brahe på Bockhammar, alltså där hennes lusthus fortfarande finns kvar. Det är den fagraste av platser mitt i Ekomuseum, mellan Fagersta och Skinnskatteberg. Jag är så glad för att det har löst sig.

Lokalt ekorådsmöte i Uttersberg

Lämna ett svar

Ikväll möttes det lokala ekorådet i Skinnskattebergs kommun. Plats var Galleri Astley i Uttersberg. Vad är nu ett lokalt ekorådsmöte? Jo, det är ett möte mellan lokala representanter för ideella föreningar i Ekomuseum, som är ansvariga för något besöksmål i en stiftarkommun. Ekomuseum är en stiftelse. I alla stiftarkommuner finns det ett mer eller mindre fungerande lokalt ekoråd. Men därutöver finns det ”stora” Ekorådet. Då möts representanter från alla stiftarkommunerna till ett Ekorådsmöte. Det sker 4-5 gånger per år och ordförande är alltså sen 2004 Gunnar Ahl från Karmansbo. Jag själv deltar förstås i alla Ekorådsmöten då jag fungerar som sekreterare. Ibland deltar jag också i de lokala ekorådsmötena. Det ”stora” Ekorådet stavar vi alltid med stor bokstav liksom för att lyfta det. Oj, det här blev visst en lång förklaring. Orkar ni hänga med? Ikväll kom ovanligt många. Vi var 14 personer och två kom från kommunen, både kulturchefen Staffan Bergman och turistansvarige Marlène Carlsson. Det är viktigt med kommunalt engagemang! Många frågor avhandlades med en trevlig kaffepaus emellan. Lokala besöksmål och platser gicks igenom, man luftade problem och föreslog lösningar. Jag informerade om Ekomuseums kommande projekt och berättade om denna blogg i det fall någon missat den. Vi pratade en hel del om föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan och vi skrev under stadgarna också, vi som hörde till interimsstyrelsen. Och vi kunde bestämma datum för en geodag i Riddarhyttan: torsdag 12 maj. Det ska nu bekräftas med geologen Jan Mikaelsson från Linnéuniversitetet i Kalmar för honom ska vi bjuda hit. Han vet hur geologin ska presenteras för att locka… Åh, det ska bli så intressant och kul! Ja, nu är vi på g…

En förening på G…..Geocentrum

Lämna ett svar

Vi har snickrat ihop ett förslag till stadgar till föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan. Gunnar Ahl har gjort merparten av jobbet. Jag har hjälpt till att redigera och fila på texten och lagt ner lite energi på Ändamålsparagrafen, §2. Vi har bollat texten emellan oss tills vi var nöjda båda. Det är viktigt att få till ändamålet / syftet i en enda rad. Nu blev det bra tyckte vi ”Ändamålet med föreningen är att få till stånd ett Geocentrum i Riddarhyttan” – kort och gott. Sen kommer en mer beskrivande text under, som en not. Gunnar är ovärderlig, han är ordförande i Ekorådet sen 2004, då var han 74 år. I höstas fyllde han 80 år (!!) men av de åren syns då ingenting! Han bor i sitt stora trähus på landet nära Karmansbo smedja (ett av våra finaste besöksmål) och där håller han sig igång med vedhuggning och trädgårdsarbete. Och ideellt arbete förstås!! Gunnar är med lite överallt och där han är med blir han ofta vald till ordförande. Typiskt för en del människor. Klart han blev vald till ordförande i vår interimsstyrelse i nya geoföreningen som är under bildande. Och klart att han var den som skulle sätta ihop stadgarna och se till att föreningen startar på ett korrekt sätt med allt vad som ska göras: registrering, öppna bankkonto, fixa adress, utlysning av årsmöte osv osv. Imorgon kväll har vi ett möte på Galleri Astley i Uttersberg, ett lokalt ekorådsmöte för ideella i Skinnskattebergs kommun. Då ska vi även orda om geoföreningen. Om Galleri Astley ska jag skriva senare, det är ett intressant internationellt galleri mitt ute på vischan. Och där är förstås Gunnar Ahl djupt engagerad. Också.

Och så var det sociala medier…

2 svar

Är vi inte väldigt sociala av oss nuförtiden? Har ni märkt det? ”Social” har blivit något slags inneord. Det hänger ofta ihop med andra ord som för att lyfta dem till visionära nivåer. Social historia, socialt engagemang, socialt entreprenörskap, sociala medier….. Jag läser en bok just nu som heter just ”Sociala medier” och jag försöker förstå vad som är nyttan med det. Ska Ekomuseum gå med i Facebook som organisation eller inte? Det är min grundfråga. Jag tvekar, jag känner ett motstånd. Det är väl inte bara att gå med, man måste ju uppdatera och lägga ut nyheter och vara aktiv i allmänhet. Antar jag. Som ni hör förkastar jag inte bara idén, nej då. Men jag drar ut på beslutet. Långbänk! Det hela slutar kanske med att jag bryter ner mitt eget motstånd mot Facebook istället och går med privat!? Ja, så kan faktiskt hela saken sluta och Ekomuseum får nöja sig med en blogg så länge jag är kvar. För övrigt är det kanslidagar just nu. Jag sitter vid mitt skrivbord och jobbar med årsberättelsen, letar efter uppgifter och diverse fakta, fastnar i högar av arkivalier, grubblar över när jag ska ta tag i det och det och det. Fastnar i mejltrafiken. Fastnar i telefonsamtal. I besök. Det kommer besök ibland! Men snart ska vi till revisorn, Karin och jag. Karin som jobbar med vår bokföring mot faktura. Jag har ännu lite tid på mig.

Socialt engagemang och allmänna nyttigheter

Lämna ett svar

Räckhammarsmedjan i Gravendal, Grangärde finnmark. Byalaget renoverar vattenhjulet som driver räckhammaren. I smedjan demonstreras tysksmide på sommaren. Foto Ch Lindeqvist.

UR Samtiden sänder föreläsningar och debatter på Kunskapskanalen. Igår söndag rullade detta program på min TV. Jag tittar inte aktivt men ibland fångas jag av några ord och blir mer uppmärksam. Det var nåt med Tällberg Foundation – jag vaknade till och det var då jag hörde orden ”socialt entreprenörskap” och spetsade öronen lite extra. Sånt är alltid intressant. Nu handlade det om Europas ekonomiska jättekris. Man talade om Irland och att där jobbade man nu med en organisation som hette ”Ashoka Globalizer” som stöds av Bill Clinton och har sina rötter i det tidiga 80-talet. Deras arbete syftar till att finna kreativa lösningar på sociala och ekonomiska problem. Där finns en slags tankesmedja ”Mindshare” där man tänker så det knakar förmodar jag. Och delar med sig förstås och löser en massa problem. Socialt entreprenörskap…. det är att tänka globalt och agera lokalt, att skapa företagande som arbetar i allmännyttiga banor istället för att höja sin egen personliga vinst, det som vi är vana vid att se. Ett arbete mot den destruktiva girigheten? Ja, absolut! Nytta – vilket fint ord det är! Själv har jag alltid gillat känslan av att göra nytta, att använda tid och resurser till nåt som är nyttigt. Svenskar är nog väldigt pragmatiska av sig, vi tänker gärna praktiskt tror jag. Socialt entreprenörskap är varken styrt av politik eller religion men vill ändå förändra samhället och skapa goda resultat. Är inte ett ekomuseum ett exempel på socialt entreprenörskap? Det var det jag tänkte på. Våra ideella föreningar som bygger upp besöksmål, demonstrerar teknik, historia, sociala sammanhang, binder samman dåtid med nutid och som i bästa fall kan peka framåt på nya möjligheter – det blir ett utbyte av tankar och idéer med besökaren. Ett lärande som pågår hela tiden. Det är ekomuseets kärna. Frågan i TV vilket land som skulle passa för Ashoka efter Irland – ja, det var Sverige!!! Hör och häpna, vi anses tydligen vara i behov av socialt entreprenörskap…..

Läs om Ashoka Globalizer på denna länk: här.

Första ”vandringsfoldern” klar!

Lämna ett svar

Minsann – idag kunde jag hämta en kartong med 1000 vandringsfoldrar som vi kallar dem. Underbart!! Det är Lekombergs gruva som är först ut med att få en folder att dela ut till besökare. 1000 ex är inte så mycket, men vi får börja med det. Pengar, pengar…… Foldern har en bra kartbild över den vandringsled som ringlar runt Lekomberget och det är väl därför man kallar dem vandringsfoldrar! Många av våra besöksmål har just en vandringsled eller till och med är en vandringsled, som Mårtens & Kullens kyrkstigar i Grangärde finnmark eller Schisshyttans vandringsled mellan Smedjebacken och Ludvika. Det hjälper mycket att ha en liten karta i handen med en kort beskrivning om platsen. Vi – Jenny Findahl/Snowtrail och jag tillsammans med Jan Johnson i Sörviksbygdens Kulturförening (Lekomberg ligger i Sörvik norr om Ludvika) – har jobbat en hel del med Lekombergs folder under hösten. Eftersom Lekomberg är ett för oss nytt besöksmål, så har det inte funnits några gamla förlagor att gå efter. Nu blir vandringsfoldern som en mall för de kommande foldrarna. Sen 2009 har Ekomuseum 61 besöksmål fördelade på Dalarna och Västmanland (25 st i Dalarna, 36 st i Västmanland). Det är meningen att alla besöksmål med leder och stigar i första hand ska förses med vandringsfoldrar, därefter kommer de övriga på tur. Vi ska göra så många som vi har råd med under kommande verksamhetsår och resten efter hand. Det beror mycket på kostnaden förstås men detta har ingått i planerna i två år så nu ska arbetet igång. Därför kommer jag att pressa in så många som möjligt i budgeten i år och blir det en slant över nånstans, så ska det gå till en folder. På tur står Finngården Rikkenstorp utanför Grängesberg men därefter ska vi titta på behoven på besöksmålen i Västmanland. Vi har Trångfors och Skantzen med Åsby Lantbruksmuseum, båda i Hallstahammar. Vi har besöksmålen runt Riddarhyttan. Vi har Ängelsberg, hela stationssamhället med Världsarvet Engelsbergs bruk samt Västanfors hembygdsgård med kraftverk, allt detta i Fagersta. Och vi har Kärrgruvan i Norberg, bara för att nämna några. Ambitionen är naturligtvis att även göra foldrarna på engelska och tyska – men det får bli på sikt. Som sagt: pengar, pengar….

Ugnsinventering i Västanfors

Lämna ett svar

Imorse plockade jag upp Eva Långberg vid ABF-huset i Morgårdshammar och så for vi iväg till Fagersta och Västanfors hembygdsgård. Nu börjar vi att på plats inventera bakugnarna i Ekomuseum för vårt stora gemensamma Leaderprojekt ”Bröd i Bergslagen”. Vi ska även undersöka intresset på våra besöksmål att delta i brödprojektet. Det ska ju inte upplevas som något tvång utan det ska ju vara något som inspirerar och utvecklar. På Västanfors finns en ganska ny och underbart fin bakstuga och den fanns förstås i våra tankar. Västanfors är centralt beläget i Ekomuseum och dessutom är hembygdsgården alltid öppen. Här finns ett stort engagemang och det är därför vi for hit allra först. Gun-Lis Gustavsson tog emot oss. Hon sitter med i Ekorådet och är en stark ideell kraft på platsen och i Ekomuseum. Det blev fika på verandan i Kaffestugan och där anslöt sig två bakerskor och så pratade vi på.

Därefter inspekterades bakstugan. Och den var liten! Mindre än vad jag mindes. Där fanns plats för högst tre som bakar samtidigt. Dock skulle man kanske kunna baka i omgångar i bakstugan, vi funderade lite över det….men..kanske svårt. Bakstugan används dock inte så ofta, bara fyra gånger per år en vecka per gång och det blir en månad av årets tolv. Synd på en så fin ugn tyckte vi. Den är byggd efter konstens alla regler av en expert från Härjedalen. Men skam den som ger sig – det finns moderna kök också. I Rune Lindström-huset vid infarten finns ett bra kök och ett rum som är självaste Rune Lindström-rummet. Rune Lindström var författare, skådespelare, regissör och konstnär och är berömd för ”Himlaspelet” som varje år uppförs i Leksand sen 1941. Det rummet skulle passa fint för en liten cirkel i konsten att sätta och baka ut ett surdegsbröd. Teori i rummet och praktiska bestyr i köket! Nu ska vi undersöka om det finns intresse för detta här på Västanfors. Eva inspirerar!

Vi har också en plan på en ”Bröddag” som ska genomföras i sommar nånstans i denna del av Ekomuseum dvs åt Norberg-Fagerstahållet. En slags minimässa. Västanfors vore ju en fin plats för det. Härnäst ska vi ta tag i Ängelsberg och Norberg, sen Skinnskatteberg och därefter Hallstahammar och Skantzen. Vi ska ut på fältet nu och prata bröd och spana efter bakugnar och efter hand påbörja cirkelverksamhet. Nu är vi igång med vårt stora Leaderprojekt!

Dalarnas museum och Kulturarvet i Falun

Lämna ett svar

Idag har jag varit i Falun. Jag träffade Maria Björkroth på Dalarnas museum. Det ligger mycket centralt beläget i stan – just så ska ett länsmuseum ligga. Byggnaden av rött tegel är otroligt vacker, den ska likna en riddarborg och speglar sig stolt i Faluån. Dalarnas museum är stiftare i Ekomuseum Bergslagen och finns med i vår styrelse och jag besöker ju museet lite då och då i olika ärenden. Härifrån kom idéerna med ett ekomuseum efter fransk modell och det var på 1970-talet. Då var Erik Hofrén museichef och landsantikvarie. Huset invigdes 6 maj 1962 och ritades av arkitekten Hakon Ahlberg, som även ritade vackra Brunnsviks Folkhögskola norr om Ludvika, vars bygge påbörjades redan 1928. Maria Björkroth är en mycket mångsidig person och jobbar som hembygdskonsulent på museet. Vi pratade om Kulturarvet. Det är en rätt så gammal institution som ligger i industriområdet uppåt koppargruvan och som startade upp nån gång på 60-talet för att vårda föremålssamlingar i Dalarna med omnejd. Hembygdsrörelsen har samlat gamla saker sen man startade upp kring förra sekelskiftet, faktiskt redan i slutet på 1800-talet.
Nåväl – Kulturarvet har nyligen stöpts om i ny form och ansvaret idag ligger nog mest hos Falu kommun. Nordiska museet ägde anläggningen under många år men lämnade hela verksamheten för några år sen.
Sedan har man fortsatt på egen hand med hjälp från lokalt håll.
Jag arbetade som konservator på Nordiska museet på 1990-talet, och då var jag regelbundet på Kulturarvet och föreläste i vård- och konserveringsproblematik. Nu är man i behov av kunskap igen. Ny ledning och nya medarbetare skapar behov! Dalarnas museum med Maria tar sitt ansvar och jag får återigen komma med min kunskap och erfarenhet. Maria och jag känner varandra sen gammalt. Och jo, jag har en fin utbildning från Konservatorskolan i Köpenhamn (Det Kongelige Danske Kunstakademie gu’bevars!) och 18 års yrkeserfarenhet. Det kan komma väl till pass nu. Och Ekomuseum kan fakturera för mina tjänster. Vi får intäkter! Det skadar sannerligen inte och jag ställer upp sex gånger under våren. Det här känns bara roligt och nog ska jag hinna med. Här intill några bilder från Kulturarvet, som även tillverkar nya saker, fina hantverksprodukter för försäljning. Enormt snygga välsydda kassar!!
Och obs! obs! Dalarnas museum har just lagt ut sin splitternya hemsida och den är jättefin, besök den genast: www.dalarnasmuseum.se.

Nytt år med stelfrusna besöksmål!

Lämna ett svar

Ja, Gott Nytt År allihop! Vintern har hållit hela Ekomuseum i ett isigt grepp länge nu. Bilden är tagen på Ludvika Gammelgård strax före jul och så här har det sett ut ett bra tag lite överallt. Även en ny dag som denna befinner vi oss i en vit och isig dvala. Men låt inte lura er….under ytan börjar nu ett intensivt arbete med framtida planering, nu när alla helgerna äntligen är överståndna. Äntligen?? Sa jag det? Jo, så föll orden – men visst är det skönt att dagarna åter får struktur och att ordningen återställs. Kansliet rasslar igång och så även jag. Först en massa post att ta itu med, sen en massa mejl att besvara och så fylls almanackan åter med möten. Årsberättelsen ska skrivas och bokslutet göras, Bröd i Bergslagen ska dras igång, Ekobladet ska snart snos ihop, två böcker ska produceras, föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan” ska bildas, en geodag ska planeras liksom ett Framtidsting och lite till. Nåväl, jag tar en sak i taget här på bloggen. Jag tar det som det kommer och i precis den ordningen. Det kan bli en salig blandning men so what? Ett Ekomuseum är just en salig blandning av allt och på en gång.