Ting Tar Tid

Ludvika Gammelgård Mineralmuseet
Jo, ting tar tid och var sak har sin tid. En gruk om tid (en gruk är en kortfattad, koncis och finurligt rimmad liten aforistisk dansk dikt) dyker ofta upp i minnet när jag tänker på tiden. Det är förstås Piet Hein som skriver, grukens uppfinnare. Så här går den:

Husk de tre
T.T.T.
Slid men hvid
Ting Tar Tid

Ludvika Gammelgård snöhögOch jag sliter, rensar, städar och vet att tingen tar oändlig tid, jag behöver MER tid! Men istället brakar den på som en raket!! Våren knackar på, snöresterna blir bruna och grå, sandalerna börjar röra på sig i garderoben. Jag vet hur det är, man kliver från vinterkängorna rakt i sandalerna vissa år och det bara sker från en dag till en annan. Inte långt kvar till Valborg nu, ajajaj.

Evald Persson, ordf i Västerbergslagens geologiska förening öppnar upp Mineralmuseet och berättar att de just köpt in 750 stora fina stuffer som de ska katalogisera och ordna upp, de har att göra. Jojo, det har en annan också som sagt. Jag staplar tomma pärmar på hög och fyller  svarta plastsäckar med gamla papper för ytterligare en tur till sopstationen. Dock vill jag tillägga till dem som får kaffet i halsen, en och annan pärm är så värdefull på innehåll att den hamnar i hyllan igen och några dokument åker raka vägen ner i arkivet. Rätt skönt att låta det goda omdömet styra…

Norberg och järnet!

Pims bok_2Pims bok_3 Pims bokNu har det kommit en bok och inte vilken bok som helst, utan en som många har gått och väntat på. Det är medeltidsarkeologen Ing-Marie Pettersson Jensen (Pim), sektorschef på Kultur & Fritid, Norbergs kommun som färdigställt sin doktorsavhandling efter många slitsamma år – sånt brukar nämligen ta sin lilla tid, men trägen vinner! Det blev en stor mycket fin och tung bok fylld av historia och intressanta fakta om Norbergs järnhistoria och Norbergs bergslag. Boken heter: Norberg och järnet. Bergsmännen och den medeltida industrialiseringen. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie nr 46. 308 sidor.

Den finns att köpa på Jernkontoret i Stockholm, www.jernkontoret.seNi som vill veta mer om boken kan läsa på länken här! Medeltiden är en intressant epok i svensk historia med tanke på människornas stora rörlighet, handelns expansion och något senare även den svåra Digerdöden ”den svarta döden”, en pest och farsot som spred sig i Sverige 1350 och satte stopp för utvecklingen, tog många liv i hela landet och lämnade hela byar öde. Det är svårt att föreställa sig hur det egentligen var. Det var därefter som bergsmännen stärkte sina positioner och pesten innebar även slutet på den första mer industrialiserade järnhanteringen runt Norberg. Den här boken kommer att utgöra grunden till Bergslagens Medeltidsmuseum, där nya Lapphyttan ingår.

På kartan här ovan ser man blästplatser, masugnar, hyttor och medeltida städer i Mellansverige. De senare är välkända platser än i dag, men nu kan vi verkligen förstå hur allt började och varför Stockholm ligger där det ligger – som en vaktpost över pengaströmmarna!

Vårdagjämning i yrsnö!

Vårdagjämning_1 Vårdagjämning_3Suck, hundrafalt suck, idag går vi ändå in i sommarhalvåret men i yrsnö och iskyla. Inte nådigt! Men jag stökar inomhus på kansliet och har kört ett berg med skräp redan och bygger upp nya berg att köras till tippen. Ganska skönt ändå med lite utrensning och det arbetet lär fortsätta tills jag slutar.

Vårdagjämning_2Påskhelgen stundar och med den en vistelse i Jämtland för min del, det betyder även att bloggen här får lite välförtjänt vila i ca två veckor framöver – något litet inlägg kan det kanske bli. Ni kanske inte ens märker nåt, för jag har inte varit lika flitig på sistone. Gnor mycket på kansliet så det blir just inget att berätta, men häromkvällen var jag i Riddarhyttan på geoföreningens årsmöte och visade det föredrag jag höll i Portugal i höstas. Det berör dem, det handlar om inriktningen mot naturen, miljön, verkligheten under våra fötter. Det måste med i det framtida Ekomuseet. Efter påsk i mitten av april åker Anna Falkengren och jag till NAMSAS årsmöte i Göteborg. I NAMSA finns naturvetarfolket, ett bra nätverk. NAMSA = Naturhistoriska museernas samarbetsorganisation. Vi behöver deras kompetens.

Omställning pågår…

Anna på kanslietSom jag skrev i sista Ekobladet, så pågår projekt Omställning på kansliet. Överlämning sker till Anna Falkengren en halv dag i veckan ungefär. Då stökar vi till slagbordet på kansliet med papper och annat. Här ovan ses Anna mitt i röran. Efter en sån halvdagssession är vi rätt så möra både hon och jag. Man kan inte ta in hur mycket som helst och inte heller lämna ifrån sig hur mycket som helst – på en gång alltså!

I går fredag förmiddag tog vi så ett nappatag igen och det går framåt, ja fattas bara annat…och dessutom känns det väldigt bra att vi håller en viss fart. Vi bygger en slags trygghet tillsammans, det är ju så att även jag måste känna trygghet när jag lämnar. Och nu kommer snart påsken, vilket innebär lediga dagar runt helgen och då har vi även passerat vårdagjämningen (20 mars!) och därefter blir som bekant dagarna längre än nätterna. Då närmar vi oss sommaren, då är vi redan inne i sommarhalvåret – tänk på det ni…sommar…. Om jag känner stress?? Jo, det kan ni lita på….att gå i pension är ingen barnlek, ;-).

Projektet Bröd i Bergslagen nu avslutat

Brödproj_bakningBrödproj UgnenBrödproj_pizza_2Brödproj Eva_BirgittaHär står damerna på ABF Dala Finnmark, Eva Långberg t vä och Birgitta Berg t hö, med kassen fylld av redovisningsdokument i pärmar. Ja, det blev värsta redovisningen av det två år långa projektet som upphörde i höstas. Men nu är det avslutat och påskrivet, jag var på ABF i dag och plitade ner även min namnteckning, glad att jag inte var drabbad av redovisningsbestyr – jag vet hur det kan vara med den saken. Är man projektägare åker man dit på sånt. Nu var det ABF som tog på sig bördan.

Brödproj_BakarstuganMen det var ett roligt projekt som gav väldigt mycket. I stort sett alla våra bakugnar i Ekomuseum inventerades och några av dem kunde användas för cirkelverksamhet. Andra fick tips om hur de kunde bygga om dem och några är på gång att restaureras. Ibland delar bakugnarna skorsten med smedjorna. På så vis slog man två flugor i en smäll, det var praktiskt med en flerpipig skorsten i mitten av huset och med bakugn åt ena hållet och härd åt det andra. Smeden i ena gavelrummet och bagerskan i det andra.

Att ha en vedeldad bakugn som fungerar betyder intäkter! Så gott som alla älskar nybakat bröd och bara doften kan locka vem som helst in i bakarstugan. Brödet är lättsålt. Här bilder från brödkurs i Säfsbyns bakstuga, där det var livligt och glatt och med en bakugn i prima skick går det som en dans! Till lunch gräddades det pizzor…

Ekorådet i Västanfors

Ekorådet mars 2013
Så var det dags för årets första Ekorådsmöte! Här går det undan!! Det var i torsdags den 7 mars som vi samlades på Västanfors hembygdsgård, bästa platsen för möten i Ekomuseum därför att den ligger precis i mitten. När herrarna stod utanför Logen i det skarpa och värmande vårvinterljuset, ja då passade jag på med kameran. Fem stycken herrar kom med.

Bertil Andersson fr vä är sommarboende i byn Gravendal i Grangärde finnmark i Ludvika kommun. Den nedlagda stationen är hans sommarhus, annars bor han i Västerås. Bertil med maka Inger är mycket aktiva i Gravendals byalag, som driver hammarsmedjan, klensmedjan och bakarstugan.

Bredvid Bertil står Lars Lysén från Trångfors smedja, ordförande i Trångforsstiftelsen, som med sina mannar har byggt upp och restaurerat hela smedjan inkl vattenränna och två vattenhjul och fått fart på den tunga mumblingshammaren. Tredje söndagern i augutsi är det Trångforsdagen varje år!

I mitten står Gunnar Ahl, 80+ och ordförande i Ekorådet sen 2004. Han är en hängiven hembygdshistoriker som flyttade in i sitt gamla föräldrahem när han gick i pension. Hemmet ligger nära Karmansbo smedja, där han sprang som barn och såg smederna jobba. Gunnar har många minnen från den tiden. Han brukar alltid hålla i visningen i smedjan på Järnets Dag, som infaller den första lördagen i juli varje år.

Sen står Karl-Åke Nordebring från Riddarhyttan som är med i flera aktiva föreningar. Han vurmar för den gamla nedalgda järnvägen KURJ (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg), driver sommarcafé i det gamla lokstallet och jobbar sen många år på Röda Jorden, där han tillsammans med andra ideella gör järn av rödjord tillsammans  med skolbarn och naturligtvis på Röda Jordens dag, alltid första söndagen i augusti varje år.

Längst till höger står Lennart Lindgren, som är aktiv i två viktiga föreningar, Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver verksamheten på Skantzen i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet och Mekanikus med sitt sommarcafé. Det är Lennart, som tillsammans med några föreningsvänner, deltar på Museimässan på Arbetets museum i Norrköping å Ekomuseums vägnar nu kommande fredag-lördag.

Naturturism och skogen

Bygd o Natur skogsbildBygd o Natur insidaBygd o Natur omslag ståendeNytt år och ny tidning. Det är Sveriges Hembygdsförbunds tidning Bygd och Natur som nu kom i ny form, samma storlek som förut men snyggare. Pappret är matt, layouten renare, ja, den ser bra mycket bättre ut än den gamla. Det här första numret, nr 1/2013 har skogen som tema. Alltid intressant för en som gillar skogar. Första uppslaget är en fantastiskt vacker bild av en skog, älskar detta!! Något väcks inuti mig, svårt säga vad. Känslor! Rubriken: Den förvandlade skogen. Det går att läsa ingressen på bilden ovan, gör det! Det har hänt nåt de senaste årtiondena. Skogsbruket är påtagligt brutalt nuförtiden. Skogen behandlas som nån slags plantage, man planterar och man skördar, punkt slut. Men hur tänker skogsägare när de samtidigt gillar att gå på skogen?? Många är jägare och skogslufsare…. här är det något som inte riktigt stämmer. Jag har själv på senare år upplevt fullständigt sönderkörda marker där skogsmaskiner varit framme och de tycks arbeta året runt nuförtiden, till och med dygnet runt. Så var det inte alls i min barndom och så himla gammal är jag faktiskt inte. Räknar man bara värdet i timmer i dag? Och efter timmerskörden är  marken upp och nedvänd, av stigar syns inga spår, blåbärsriset är nedmejat. Tar det sig nånsin…

Nog för att skogen brukades rätt våldsamt här i Bergslagen för några hundra år sen, den kallhöggs mer eller mindre då träden blev till träkol, eftersom hyttor och smedjor slukade kol. Men det skedde medelst handkraft och hästar drog fram timret. Markerna förblev intakta och ny skog kunde växa upp, det var ingen planterad monokultur utan en fritt växande blandskog. Det är skillnad det! Sug lite på den….

Tänk sen på framtiden, på den växande och lovande naturturismen – som dessutom går hand i hand med geoturismen. Turistindustrin har störst potential säger många som vet. Får ni ihop det?

Bokslut och Ekobladet

Styrelsen sitter samlad på Logen på Västanfors hembygdsgård. Det är bokslutssammanträde. Fr vä sitter Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Sen t hö  Mona Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som inte syns på bilden var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, ordf Ekorådet. Dessutom anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, men då var mötet redan igång.

Styrelsen på Logen på Västanfors hembygdsgård. Fr vä Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn. Därefter t hö Mona-Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som tyvärr inte syns var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, Ekorådet Västmanland. Lite senare anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, han kom ju tyvärr aldrig ens med på bild.

Så var bokslutet gjort! Det var i fredags som styrelsen sammanträdde på Logen på trevliga Västanfors hembygdsgård. Och i år gick det som på räls. Alla utom en ledamot var där och i dag kom den saknade hit till kansliet och plitade på sitt namn. Nu är det påskrivet av alla som ska skriva på. Så fort har det aldrig gått tidigare. Nu går jag till revisorn och får hans påskrift också. Dessutom landade vi på en nätt liten vinst, nära nollstrecket. Det kunde inte vara bättre. En osannolik tur med allt! Eller är det månne skicklighet? Jag lutar faktiskt åt det senare…

Ekobladet ! Låt mig säga nåt om det. Det skickades ut den 28 februari till många epostmottagare, den hänger även på hemsidan. MEN jag har dessvärre en liten egenhet att svänga om dag och datum och det lyckades jag bra med i senaste Ekobladet. Observera nu detta: Geocentrums Vänner i Riddarhyttan håller sitt årsmöte MÅNDAG 18 mars kl 19. Inte tisdag som jag skrev, ber om ursäkt!! Må detta nu gå fram till några. Må det sprida sig som ringar på vattnet. Detta misstag var då otur!! Eller var det synnerligen oskickligt av mig? Jag lutar åt det senare även i detta fall. Och där ser ni – det skapas balans alldeles av sig självt!! Och på direkten dessutom. Livet är allt bra finurligt. Precis som en gungbräda. Det ska jämna ut sig!

Senaste Ekobladet finns att läsa: här!

 

Skogsfinnarna som tämjde skogen

Skogsfinnarna_2

Skifsen är ett finnboställe utanför Fredriksberg i södra Dalarna. Byalaget bygger och håller det öppet med aktiviteter på sommaren, bl a bastubad och samkväm. Alla är välkomna!

Skifsen är ett finnboställe utanför Fredriksberg i södra Dalarna. Byalaget bygger och håller det öppet med aktiviteter på sommaren, bl a bastubad och samkväm. Alla är välkomna!

Understreckaren i söndagens SvD (24 feb) av professor Dick Harrison var verkligen intressant, den handlade om hur skogsfinnarna tämjde det svenska landskapet. Ja, det vet vi som bor här i södra Dalarna och har nära till Grangärde och Nås finnmarker. Och den 24 februari är också Sverigefinnarnas dag! Inte många som vet det! Jag var en av dem. Svenskar är pinsamt okunniga om den finska invandringen som pågått i olika perioder under flera hundra år skriver Dick Harrison. Han skriver att i det svenska rike som växte fram på 1100- och 1200-talen så var en stor del av befolkningen finsktalande. Och de svenska Östersjöstäderna var flerspråkiga. Det verkar som om Sverige mer var som en sjudande gryta på den tiden. Mångfald är ordet. Och finländare bidrog i hög grad till framväxten av Sverige, t ex nybyggarna på 1600-talet (i finnmarkerna!), finska soldater i den svenska armén, den svenska industrins beroende av finländsk arbetskraft under efterkrigstiden – allt detta är inte så väl bekant för oss svenskar. Dick Harrisons studenter blir genuint förvånade när han berättar att Sverige och Finland utgjorde en stat före 1809. Ordagrant så!

Motti är en typisk finsk anrättning och himmelskt god! Det är skrämjölsgröt med stekt fläsk och lingon. Skrämjöl görs på rostad havre.

Motti är en typisk finsk anrättning och himmelskt god! Det är skrämjölsgröt med stekt fläsk och lingon. Skrämjöl görs på rostad havre.

Kolonisationen av skogsmarkerna i Mellansverige tog fart på 1600-talet och skogsfinnar lockades hit av skattebefrielse. De byggde sina timmerhus (pörten), odlade med svedjebruk, det var tuffa tider men skogen lämpade sig mer för boskap än för jordbruk. Getter och får betade mellan furorna och stenarna. Man ska veta att dessa skogsmarker också är moränmarker och inte helt lämpade för uppodling.  Senare kom de att försörja järnbruken med träkol, överallt restes kolmilor då masugnar och hammare slukade kol. Den finska kulturen kunde överleva i generationer. 1600-talets folkkultur från Savolax vill Dick Harrison särskilt lyfta fram. Det är just den som vi har spår av i Grangärde finnmark. Den präglades av storfamiljer, lagarbete, näverhantverk, rågodling (svedjeråg) med jästa rågbröd, rökpörten och finnplogar. Den som vill uppleva lite av detta kan hälsa på familjen Holmdahl som bor på Finngården Rikkenstorp, www.rikkenstorp.se, ett äkta gammalt finnboställe. Eller ta sig till Skifsen utanför Fredriksberg, www.skifsen.se, där man kan uppleva en riktig rökbastu sommartid när Skifsens Vänner har sina aktiviteter. Äkta finskt bastubad erbjuds och därefter motti eller nävgröt som det också kallas.

Förresten – här är länken till Dick Harrisons text i SvD: www.svd.se  

Museimässa i Norrköping

Museimässan NorrköpingDet drar ihop sig till museimässa! Den genomförs på Arbetets museum i Norrköping 15-16 mars, en fredag-lördag. Invigning sker kl 11 första dan av kommunalrådet Lars Stjernkvist. Nu är det ArbetSam, dvs Arbetslivsmuseernas Samarbetsorganisation, som arrangerar mässan för sina medlemsmuseer. Intresserad? Läs mer här: www.museimassan.se.  Fri entre.

Förutom att Ekomuseum Bergslagen är medlem i ArbetSam så är även 13 st besöksmål medlemmar, 6 st i Dalarna och 7 st i Västmanland. Vilka de är? Jo det ska jag tala om.

Dalarna: bostadsmuseet Stora Hagen och Gruvcentrum Mojsen, båda i Grängesberg, Gravendals hammare, Ludvika Gammelgård & Gruvmuseum, Hammarbacken med smedsbostad och Flogbergets besöksgruva.

Västmanland: Norbergs Gruvmuseum, Myrbergs verkstad på Karlbergs hembygdsgård, Fagersta bruksmuseum, Engelsbergs bruk, Oljeön med oljefabrik, Trångfors smedja & kraftstation samt Kanalmuseet Skantzen, de båda sistnämnda i Hallstahammar.

Ekomuseum har bokat upp en mässplats och representeras av ett gäng från Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver Kanalmuseet Skantzen. De kör ner och deltar i mässan och de tänker lyfta fram Strömsholms kanal. Det är jättebra, eftersom kanalen bara ligger där så självklart och väntar på folk. Det finns ingen ideell förening som jobbar särskilt med kanalen, så som det finns på de andra platserna men kanalen är ändå ett viktigt besöksmål i Ekomuseum. Den håller ihop hela området, alla berörs på något sätt av kanalen.

Kanalen har ett eget bolag, Kanalbolaget, med säte i Hallstahammar. En stor Kanalbyggnadshytta finns nära Skantzen där de gigantiska slussportarna tas in en efter en och renoveras men det är Hallstahammars kommun som håller koll på kanaljobbet och driften och det är ingen enkel match. För oss andra är den bara självklar, vi förväntar oss att den alltid ska finnas där och att slussarna ska funka. Nu gör de en extra drive i Norrköping med fokus på kanalen, bra tänkt!

Länkar:  www.stromsholmskanal.se   och www.ekomuseum.se/besoksmal/stromsholms_kanal.html