Med Birgitta Ahrås i Finnmarken

Birgitta Ahrås guidar vid

Birgitta Ahrås berättar om Anna- Stina Knas och hennes kamp för att få bo kvar i sitt hus.

Under tre timmar den här soliga sommardagen åker jag på guidad tur med Birgitta Ahrås till tre byar i Ludvika Finnmark. Vid Bränntjärnstorpet har jag varit några gånger förut, men slås ändå av hur fin och fridfull den lilla och anspråkslösa platsen är. Bostadshuset är så litet och jag tänker på hur slitigt, fattigt och kallt på vintern det måste ha varit även om det nu är en idyll.

ett litet uthus vid Bränntjärnstorpet

Litet uthus vid Bränntjärnstorpet.

Birgitta berättar med inlevelse om människorna som bott här och det är lätt att börja fantisera om livet och villkoren. Anna Stina Knas som tidigt blev ensamstående med fem barn var en person jag gärna skulle träffat. Hoppas berättelsen om henne lever vidare länge. Anna Stina Knas blev så småningom farmor till Dan Andersson. Kanske var det från henne han ärvde det lysande språket. Hon kunde nämligen uttrycka sig och använde sitt språk i kampen mot bruket som ville få bort henne från torpet hon ägde på deras mark.

Tidigare odlad mark i Bringsjöber

Tidigare odlad mark i Bringsjöberg.

Vi åker förbi Kestina och Ragnar Fredrikssons stuga. ”Gubben i stugan” finns inte mer men stället ser fint ut. Det liv han levde har något att säga till oss som alltid har ont om tid. Borde se om filmen med det snaraste. Nu vidare till Bringsjöberg en fantastisk plats högt belägen med milsvid utsikt små gårdar odlad mark och ängar, mark som brutits upp för hand. Folk är ännu bofasta här. I Bringsjöbergs skola arbetade Dan Andersson under en tid. Undrar hur han var som lärare? Under Dan Anderssonveckan blir det musikprogram med gruppen Mylla i skolhuset och byvandring. Kanske åker jag hit då. Ekomuseum Bergslagen får besök från ekomuseer i Italien i juli, det här borde de få uppleva, byarna i Finnmarken och Bergslagsbergen.

Posthuset i Abborrberg

Posthuset i Abborrberg.

Vi far vidare på grusvägar till Abborberg som är en ganska stor by. Utsikten över de blånande bergen är på sin ställen helt bedårande. Härifrån ser man över till Skattlösberg. Birgitta berättar att det är typiskt för Finnmarksbyarna, att man ser långt, över till nästa berg och by. I ett litet hus mitt i Abborberg sitter alla brevlådorna på rad, säkert en väl utnyttjad mötesplats när det begav sig. Byborna turades om att elda och hålla varmt.

Blånande berg i Skattlösberg

Blånande berg sedda från Skattlösberg.

Resan avslutades i Skattlösberg. Här är det vackert så det förslår och här finns Dan Anderssons minnesstuga där han bodde under en kortare tid som vuxen. Han föddes i en annan stuga i byn. Hans far, Anna Stina Knas yngste son Adolf, var lärare här. Birgitta kan allt om Finnmarken och inte minst hittar hon i det nät av vägar som slingrar sig på skogen. Att resa i Finnmarken med henne är att lära genom upplevelser. Tack Birgitta.

Nystart

Idag samlades vi till möte

Susanne Eriksson Ludvika, Ulf Öhman Norberg, Sven Olof Juvas Hallstahammar Staffan Bergman och Marléne Carlsson Skinnskatteberg och Anne Seppänen Smedjebacken. Med på mötet var även Sabine Dahlstedt Surahammar.

Nu var det dags, för ett tjänstemannamöte i och om Ekomuseum Bergslagen. Det första efter ”Open space”, samtalsdagen i våras. Sabine Dahlstdt från Surahammar, (som jag naturligtvis inte fick med på bild), var särskilt välkommen eftersom Surahammar inte har varit aktiva i stiftelsen eller verksamheten på ett bra tag. Kul att de är  med igen, i alla fall nästan med. Man vill vänta och se om stiftarnas nya viljeinriktning blir verklighet. Men det ska den förstås bli, det var därför vi träffades idag för att studera viljeinriktningen, bena ut. Till nästa möte den 21 augusti ska jag skriva ihop ett ett förslag till verksamhetsinriktning för 2015 som sedan ska presenteras för styrelsen i september.

Vad är det då som är nytt i stiftarnas viljeinriktning jämfört med förr ? Jo med utgångspunkt i det industrihistoriska arvet vill man att: 1. verksamheten ska söka utökad samverkan bland annat med näringsliv och turism  2. utsedda tjänstemän ska ta tydligare aktiv roll som referensgrupp och bollplank för verksamheten 3. att man ska kunna ha samverkan med kommuner utanför stiftelsen 4. öka samverkan med Strömsholms kanal, Bergslagssatsningen, Intresseföreningen Bergslagen och Bergslagsakademien med flera 5. arbeta fram en strategi för marknadsföring och kommunikation 6. kalla stiftarna till samverkansmöte en gång om året  7. öka fokus på barn och unga 8. tydliggöra politikernas roll 9. titta på Ekorådets roll gentemot kommunerna 10. verka för att besöksmålen får fler besökare genom nya kopplingar till olika konstformer.

Intressanta teman att jobba vidare med, tycker tjänstemannagruppen, är Barnens Bergslag som startats i Norberg, det vore också kul om Ekomuseum Bergslagen nappade på temat Konstrum Bergslagen som drogs igång med stöd av Bergslagssatsningen ihop med Avesta Art, Meken Smedjebacken och Maskinhuset Grängesberg och det stämmer ju bra med viljeinriktningen. Vi var även överens om att en kommunikationsplan måste göras inom kort och att se över vilka besöksmål som ska tillkomma, tas bort eller vara kvar. I och med det kommer skyltningen.

Ja detta gick vi igenom och reflekterade över idag.

 

”Ro och oro” i Skulpturparken, Ängelsberg

Skulptur i Ängelsberg

Förbjuden frukt, installation/skulptur av Tina Frausin.

Idag, (7 juni) invigdes årets sommarutställning i skulpturparken i Ängelsberg. Massor av folk var där trots regn i luften precis vid invigningen. Det var vackert ändå och snart sken solen på konsten och fick både den och vattnet att skimra skönt i grönskan. Slulpturparken ligger mitt emellan Världsarvet Engelsbergs bruk och Ängelsbergs stationssamhälle. En alldeles lagom lång promenad längs med vattnet i det karaktäristiska industrilandskapet med överraskande konst för den som vill upptäcka. Gå den.

Alla konstnärerna

Alla konstnärerna presenterads vid invigningen.

Konstnärerna kommer från olika delar av landet, några känner jag till men de flesta är nya bekantskaper.

som svävande slaggsten

Svävande skulptur.

En liten grupp höstadieelever från Risbroskolan i Fagersta, art/media profil, deltar med konstverk. De svävande ”slaggstenarna” lyfter upp sig själva ur marken och gör grönskan ännu lite grönare tycker jag.

Båtmonster

Båtmonster av Lena Flodman.

En rosa båt med en skum figur, kopierad ur en 3D-skrivare, flöt oroväckande stilla på vattnet. Jag gick vidare.

Efter vägen fastnade jag särskilt för Ulla Viottis ”Altare för stillhet” och Jill Höjebergs marmorskulptur ”Omfamning”. Bilderna fastnade däremot inte i min kamera, och tur var kanske det, det är svårt att fånga ett konstverks uttryck i kameran.

Sten

Sten Bernhardsson invigde utställningen ”Ro och oro”. 

Konst är resultat av människor och konst både roar och oroar oss sa Sten Bernhardsson när han invigde årets utställning. Sten höll ett klart och tydligt tal för konst och kulturs självklara plats i samhället. Jag gillar både det och att ströva i Skulpturparken och ta in både konst, natur och områdets historiska atmosfär. Det är Engelsbergs konstgille som arrangerar utställningen med stöd från Fagersta kommun, Konstfrämjandet i Västmanland och en mängd sponsorer. Den är öppen dygnet runt och finns att se till och med 28 september. Passa på.

Barnens Bergslag i sommar

Barnens Bergslag i sommartill på gång

Barnens Bergslag erbjuder spännande upplevelser och roliga tidsresor för barn. Prova på 1300-talet på Nya Lapphyttan i Norberg eller följ med ner i gruvan på Flogberget i Smedjebacken. På en bondgård i Halvarsviken i Ängelsberg kan man delta i ett  teaterläger om man är mellan 8-13 år och på Västanfors hembygdsgård provar man på att vara barn på 1800-talet. Läs mer på www.barnensbergslag.se

Dunshammar, en pärla

emnv kjj

Upphittad, vacker 1000-åring av glas.

För några veckor sedan åkte jag till Västervåla, jag hade träff med Hans Philip som är ordförande i hembygdsförening där. Min önskan var att få se blästerugnarna i  Dunshammar som ingår  i Ekomuseum Bergslagen och som jag inte sett tidigare. Sagt och gjort, vi körde iväg på knagglig skogsväg. Det tog en stund att komma fram. Platsen är av det diskreta slaget  men mycket väl värd att besöka. Jag är personligen väldigt förtjust i små besöksmål med stor utstrålning med fokus på något avgränsat. Blästerugnarna i Dunshammar är en sådan plats att upptäcka. Här glittrar vattnet bakom granarna säkert på samma sätt som för sådär 1 500 år sedan när det här var en arbetsplats. Blästerugnarna som finns kvar att se, ger en rejäl skjuts bakåt i tiden. Det är lite hisnande.

sdf fgf

Järnframställning i Dunshammar,  som det kan ha set ut  under järnåldern

På den här platsen gjordes alltså järn. Med hjälp av C14-prover vet man att tiden är järnålder till äldre vikingatid. Jag tycker att det är fantastiskt att se resterna av just precis de ugnar som användes och veta att det verkligen var just här det hände. Ugnarna har fått skyddstak av plåt och i ett litet museum liknande en pyramid av trä kan man fördjupa sig om platsen och historiken. Alldeles lagom och spännande.

Hans Philip framför museet i Dunshammar

Snart ska Hans Philip, ordförande i Västervåla hembygdsförening, öppna dörren till museet.

Det var markägaren som upptäckte ugnarna på 1960-talet och 1970 byggdes museet med hjälp av ideella krafter. Västervåla hembygdsförening var djupt involverad. Det lilla och fiffigt byggda museet, som är öppet under somrarna, ska snart restaureras och jag hoppas att många kommer att hitta hit för att uppleva en vindpust från en gammal arbetsplats skapad av kreativa människor vars gärningar vi än idag drar nytta av. Men pärlan då?  Jo vid utgrävningarna 1985 hittade man den mellan två slagghögar. Pärlmakare fanns i Birka. Vattnet var transportled. Människor reste, träffades och hade nätverk redan då. Men jag undrar vem som bar pärlan och varför den kommit till Dunshammar. Pärlan förvaras nu på Västmanlands läns museum.

Stiftarnas viljeinriktning

Årsstämma i

Koncentrerade stämmodeltagare studerar dagens dokument.

I fredags var det dags för Stiftelsen Ekomuseum Bergslagens årliga stämma. Den hölls på Bergsmansgård Tolvsbo. Ett trettiotal personer kom och den viktiga punkten om stiftarnas viljeinriktning diskuterades.

Lite bakgrund. Den 4 april hölls ett öppet seminarium, ett open space, om verksamhetens innehåll och organisation, vilket man kan läsa om i ett tidigare blogginlägg, och det framkom då att stiftarna anser att det är viktigt att fortsätta samverka kring vår gemensamma industrihistoria men att vissa förtydligande borde göras. Åsa Eriksson som är kommunstyrelsens ordförande i Norberg åtog sig att sammankalla stiftarna, göra ett förslag till en tydlig viljeinriktning som den fortsatta verksamheten kan inrikta sig på.

Här är dokumentet ” Stiftarnas viljeinriktning för Ekomuseum Bergslagen” som undertecknats av alla stiftarna.

 KULTURDRIVEN TILLVÄXT I BERGSLAGEN

Bakgrund: Ekomuseum Bergslagen har en viktig roll att spela i utvecklingen av Bergslagen och vi stiftare känner ett behov av att öka vårt engagemang.

Vår syn: För att skapa mer dynamik och skapa synergieffekter bör styrelsen och dess personal söka ökad samverkan med andra aktörer, både ideella, offentliga och privata.

Förutom styrelsen, som har en viktig roll i att ta fram vision och mål, styra, leda och följa upp verksamheten, behövs fler nivåer. Vi föreslår därför att utsedda tjänstemän hos stiftarna bör ta en mer aktiv roll i att vara referensgrupp och bollplank för verksamheten.

Stiftarnas förslag till årsstämmans direktiv till styrelsen:

Styrelsen får i uppdrag att verka för att fler kommuner kan bjudas in att samverka, utan att gå med i stiftelsen.

Styrelsen får i uppdrag att hitta en miljö att verka i tillsammans med andra aktörer i Bergslagen, t ex Strömsholms Kanalbolag, Intresseföreningen Bergslaget och dess projekt Bergslagssatsningen och Bergslagsakademien.

Styrelsen får i uppdrag att under året ta fram en strategi för marknadsföring som bygger på samverkan med befintliga turismorganisationer.

Styrelsen får i uppdrag att ta fram förslag till revidering av stiftelsens stadgar med syfte att

–       Bibehålla avgränsningen det industrihistoriska arvet

–       Tydliggöra kommunernas roll, både politikens och de kommunala tjänstemännens

–       Öka fokus på utveckling av kulturmiljöerna som besöksmål för breda grupper, nya ändamål, nya visningsformer, stärka kopplingarna till andra konstformer

–       Öka fokus på barn och unga

–       Öka fokus på hållbar och klok kommersialisering av kulturmiljöerna

–       Styra mot samverkan med andra aktörer i Bergslagen

–       Stärka samverkan med turismorganisationser, turistföretag och övrigt privat näringsliv

Styrelsen får i uppdrag att fundera över Ekorådets funktion, syfte och sammansättning. Hur ser kommunernas roll ut i rådet?

Styrelsen får i uppdrag att kalla till Samverkansmöte en gång per år, där kommunstyrelsens ordförande i de samverkande kommunerna och berörda museichefer samlas för information och diskussion.

Styrelsen får i uppdrag att arbeta fram mål och indikatorer för kulturdriven tillväxt i Bergslagen.

 

Övriga funderingar:

Befintliga anslag bör växlas upp (tillsammans med andra aktörer) med externa projektmedel för att möjliggöra utveckling av kulturmiljöer och besöksformer.

Kan (och vill?) Intresseföreningen Bergslaget vara ett paraply under vilket andra organisationer/projekt/nätverk verkar tillsammans?

 

 

Körsång och vårtal på Kyrkudden

Brasan brinner i regn och rusk

Brasan värmer i gråkall vårkväll.

Det regnade småspik och blåste halv storm på Kyrkudden vid Barkens strand i Söderbärke den här Valborgsmässoaftonen, men ska våren och sköna maj hälsas välkommen så ska den och folk strömmade till, vädret till trots. Brasan flammade upp som den skulle och kyrkokören sjöng Sköna maj välkommen. Det kändes som en ritual med hopp om snar bättring.

Sköna maj välkommen

Sköna maj välkommen…

Vårtalet skulle hållas och jag hade fått det fina uppdraget. Så tack till Söderbärke hembygdsförening som bjöd in mig. Det är faktiskt ärofullt att hålla ett tal till våren. Så efter att kören sjungit fler vårsånger med fin förstärkning av en studentkör från  Amsterdam, så vecklade jag ut mitt tal. Papperet blev blött och folk huttrade under paraplyerna. Skönare var det att sedan dricka kaffe i församlingshemmet och höra mer av den fantastiska kören från Harlem utanför Amsterdam.

VÅRTAL: Föreningar och ideellt arbete är en viktig faktor i samhället och just hembygdsföreningarna håller den röda tråden levande. Ta bara en sådan sak som att ta hand om en hembygdsgård – ett historiskt dokument. Sådana historiska dokument är viktiga att bevara och är en rik mylla som innehåller de viktigaste näringsämnena för framtiden att bilda nytt liv ur. Men när någonting ska växa så räcker det inte med bara bra mylla – det krävs ljus och värme också.

Nu är det vår. Själv mår jag som bäst om våren. Det är hoppfullt att vänta på allt som ska komma upp ur jorden. Även om det är samma snödroppar och krokusar som förra året så är jag konstigt nog alltid lika förväntansfull. Resten av året längtar jag till våren, tänker på den som en symbol för en vackrare värld – och det är ljuset och värmen som är de viktiga aktörerna. Här kommer nu tre små exempel på hur jag själv upplevt just det:

BUSSEN: Jag tror det var under gymnasietiden. Det var tidig vår. Småruggigt och gråbistert ute. Skolbussen skumpade fram genom skogen som vanligt. Plötsligt öppnade sig landskapet och ljus och sol tittade in. Jag vaknade liksom upp ur min tonårsdvala, solen värmde mig i nacken och ljuset aktiverade tankar. En detalj som jag fäste mig vid var att håret på personen framför mig fick flera nyanser i det nya ljuset och mina egna kläder hade plötsligt fina färger. Ja man är ju lite introvert i tonåren, jag reflekterade och tänkte att när omgivningen är ljus och värmer så syns man bättre, i hela sin glans liksom, och världen blir vackrare. Nu tänker jag att det är mycket lättare att vara människa i ljus och värme och att världens alla relationer, politiska som personliga, behöver just ljus och värme emellan sig för att fungera.

– Visst bor det en vår i varje människa.

COLOR CAFE: I början av 90-talet jobbade jag med Color café här i byn. Det var en sorts studiecirkel för barn och idén var att med färgers hjälp måla bilder och sedan prata om bilderna med varandra. Min uppgift var att puffa på barnen lite, i riktning mot att komma vidare i bildskapandet, och det gjorde dom förstås med lite hjälp på traven. Snabbt lämnade dom regnbågar, blommor och blixtar och hittade nya kombinationer av färger och sätt att forma bilderna. Men det var först när de tillsammans tittade på varandras bilder och med ord belyste kompisarnas skapelser som gruppens bildmedvetande och självkänsla växte så det knakade. Med hjälp av varandras reflektioner kom språket, både det talade och det målade. Att bli sedd väckte skaparlusten till liv. Ja ibland behövs det verkligen bara en gnutta ljus och värme för att växtligheten ska explodera.

– Det bor sannerligen en vår i varje barn.

PÅ ANDRA SIDAN JORDEN: Jag har precis kommit hem från en resa. Mitt resmål var en plats på andra sidan Atlanten, en någorlunda välmående del av världen, ganska lik Sverige, men ändå med en stor och tydlig skillnad. Där bor nämligen ett myller av människor från alla håll och kanter av världen. Landet jag besökte har inte varit och är inte utan problem – men trots det så känns det som att mixen av folk och kulturer är naturlig och skapar en vagga för nyskapande och kreativitet. Området runt San Francisco är verklige en smältdegel för forskning och utveckling inom områden som bland annat medicin och teknologi.

Främlingskap och rasism existera i världen och handlar delvis om rädsla tror i alla fall jag, utveckling och kreativitet däremot handlar om ljus och värme och öppenhet för det okända och det olika, om det som våren representerar.

– Det finns en vår för världen.

Kyrkan i vårkvällen

Kyrkan fotograferad med regn på kameralinsen.

 

 

 

 

 

 

 

Öppet samtal om Ekomuseum Bergslagen

deltagarna lyssnar

Deltagarna  i open space lyssnar till spännande föredrag innan diskussionerna tar vid.

Äntligen var det dags. I fredags hölls open space, öppet samtal, om Ekomuseum Begslagen och framtiden. Vi blev 48 stycken som kom till Barken konferens och vi som var där blev en dynamisk och blandad  grupp med personer från styrelsen, andra intresserade politiker, folk från föreningar, tjänstemän och kulturintreserade. Vi samlades redan på morgonen och samtalade tills långt in på eftermiddagen.

Jan Lundin

Jan Lundin gav färska siffror från turistnäringen som är en växande näring.

Först bjöds två inspirerande föredrag. Jan Lundin från Rese- och Turistnäringen i Sverige pratade om turistnäringen och kulturmiljöernas beroende av varandra.

professor Christer Gustafsson

Christer Gustafsson berättade om kulturdriven samhällsutveckling

Professor Christer Gustafsson från Uppsala Univeritet pratade om kulturmiljövårdens funktion som viktig kugge i samhällsutveckling. Han gav talande exempel från Halland och Polen som inspirerade.

Pernila Luttrop såg till att vi pratade om j

Open Space Technology bygger på engagemang och ansvar, som hänger ihop, inledde Pernilla Luttrop.

Pernilla Luttrop som var dagens samtalsledare höll ihop och strukturerade själva samtalen. Alltså,  alla som kände för det fick tillfälle att lyfta och prata om just sin fråga.

solen sken och frågorna yrde

Solen sken och frågorna yrde hit och dit även utomhus.

Tretton större frågeställningar kom fram och diskuterades i olika grupper under dagen. Gruppsamtalen som rapporterades in kommer att sammanställas och skickas till alla deltagare samt läggas ut på Ekomuseum Bergslagens webbsida.

Innan dagen avslutades erbjöds vi att på var sin liten lapp ge ett mycket kortfattat förslag på vad nästa steg för en utveckling av EmB på skulle kunna vara. 38 lappar med förslag lämnades in, ibland med bara ett ord. Här kommer en sammanställning av dem och jag har delat in dem i några olika kategorier.

Marknadsföring: 1Hoppas att alla kommer fatta EmB:s värde som annonsplats,Information på fler nivåer och samarbete med andra aktörer, 3Marknadsföring.

Organisationen, uppdrag och tydlighet: 4Direktiv inom egna kommunen, 5Nystart, 6Nystart, 7Det måste kanske ske en omstart, 8Göra ett omtag, 9Det måste ske en omstart, 10En ny organisation, 11Omstart, 12Nystart för stiftelsen genom uppdaterade stadgar eller direktiv, 13Se över organisationen och relationer, 14Behåll stiftelseformen, utveckla en uppdragsfinansierad verksamhet, 15Tydlighet, 16Tydliga och avgränsade direktiv, 17Nästa steg: tydligare gemensamma mål för ägare, stiftare och ideella, 18Ägarna (alla) måste träffas och göra klart svaret på frågan, 19Vill vi att Ekomuseum Bergslagen ska var kvar, 20Skapa förutsättning för en förnyelse utifrån Ekomuseum Bergslagens grundtanke, 21Avveckla stiftelsen börja på ny kula, 22Att ägarna pratar ihop sig om verksamhetens mål.

Utvecklingsförslag/konkret: 23Ett närmare samarbete med Strömsholms kanal, 24Utveckla till ett kompetens/innovationscenter, 25Kulturdriven utveckling i Bergslagen i samverkan med andra aktörer och sektorer, 26 Att utvecklas genom samarbete med andra ”Bergslagsorganisationer” t ex Intresseföreningen Bergslaget och Hållbara Bergslagen m fl.

Utvecklingsförslag/ övergripande innehåll: 27Kompetensspridning, 28Skapa gemenskap.

Undersökande: 29Analys som Christer beskriver, 30Ett utvecklingsprojekt lett av Christer Gustafsson, Uppsala universitet, 31Ge Christer i uppdrag att göra en översyn och rapport om vilka värden som finns i EmB totalt sett, 32En analys av typ ”Hallandsmodellen” som Christer Gustafsson presenterade, 33Att inventera alla initiativ som verkar för ett hållbart Bergslagen – och stödja samverkan i detta kluster/ Per Angelstam SLU.

Samförstånd: 34Styrelsen samlas och bearbetar all information och alla tankar, 35Återkoppling från 4 april till nämnder och förvaltning, 36Att kommunernas tjänstemän och politiker på något sätt förstår var EmB är och kan leda till, 37Efter sammanställningen av rapporterna finns underlag som alla ska kunna kommentera efter det bör nästa steg ge sig, 38Att ägarna pratar ihop sig om mål med verksamheten.

 

 

 

Spår av livet i Lövmarken

En skylt som berättar att det bott folk här

En skylt som påminner om att människor bott här.

Bergsmansbygds Ingemar Udd arrangerade ett studiebesök till Lövmarken, en plats på skogen i trakten av Larsbo och jag passade på att följa med. Det var vitt på marken av nattens snöfall när jag gav mig iväg på skogsvägarna som bitvis var både leriga, spåriga och oändligt långa och många.  Efter en evighet, (kändes det som) var vi framme i Lövmarken, en vacker plats i högt läge, öde men med stor utstrålning och mycket historia.

Lövmarken i början av 1900-talet

Lövmarken i början av 1900-talet.

Eftersom ja vuxit upp i Söderbärke känner jag till Lövmarken genom Trefaldighetskällan där jag varit fler gånger och druckit källvatten. Söderbärke hembygdsförening håller källan tillgänglig och gör ibland utflykter dit på våren. Det är en gammal tradition att folk samlats där på trefaldighetsnatten för att dricka ur källan vars vatten ska ha stärkande effekt. Lövmarken ligger nära källan.

En trapp

Enensam  trapp säger mer än tusen ord.

Av bebyggelsen är inte mycket kvar. Hade inte Ingemar Udd med vänner varit med hade jag inte fattat någonting, jo kanske anat. Men med lite hjälp ser man mer. Naturen tar över snabbt och spåren efter byn och människorna finns tydligt när man en gång upptäckt dem.

en fornlämning värd att tänka lite kring

En fornlämning värd att tänka lite kring.

Runt gårdarna var det öppet med odlad mark och ängar. Nu har naturen tagit tillbaks det folket gjorde till sitt, men spåren är där för den som kan tyda. Ofattbart mycket arbete  finns dokumenterat bara  i en stengärdesgård som ringlar sig fram i naturen som en installation.

hus för hö

Ett hus för hö.

Skogen är på väg att överfalla den lilla höladan från  kanske 1600-talet men nu ska den räddas. Räddningsinsatser har gjorts tidigare men nu är både myror och granar på god väg att ta över. Och visst är det viktigt att ha dokument kvar från tidigare människors liv, hur ska man annars få perspektiv på sig själv, här och nu.

urgammal sälj

Lennart Stålberg hukar under urgammal sälg.

I trakterna kring Lövmarken finns också spår från den skogsfinska invandringen. Platsernas namn berättar om det och en bit bort tittar vi på Trollugnen, en plats eller som en liten grotta med speciell magisk kraft och jag tänker att den kanske har sina rötter i det finska arvet. Till sist kommer vi till en nästan parklik skog. Det är planterade granar på rad. Det hugger lite i hjärtat att tänka på allt liv och arbete som pågått i byar på skogen och att minnet av det så snabbt kan utplånas. Stort tack till Bergsmansbygd och Söderbärke hembygdsförening som med gemensamma tag kommer att hålla minnet och dokumenten vid liv ett tag till.

Gran planterad på de gamla åkrarna

Granlaplantering på de gamla åkrarna.

Norberg runt med Kazuoki Ohara

Kazu och Pim

Professor Kazu Ohara lyssnar och noterar allt som  Pim berättar vid Nya Lapphyttan i Norberg.

I går gick färden vidare tillsammans med professor Kazu Ohara från Japan till en rad besöksmål i Norbergstrakten. Mellan de olika stoppen berättade han intressanta saker. Han bor i Tokyo som till ytan är ungefär lika stort som de sju kommunerna i Ekomuseum Bergslagen tillsammans. På den ytan bor 12 miljoner människor i Tokyo och i Ekomuseum Bergslagens område cirka 85 tusen. Lite skillnad. I Japan finns omkring 80 olika ekomuseer och han är själv engagerad i flera av dem och arbetar gärna efter Ekomuseum Bergslagens modell med stora ideella nätverk. I Norberg fick vi fin guidning av Ing-Marie Pettersson Jensen, det vill säga Pim. Efter besöket på Nya Lapphyttan och den otroliga historien om att bygga ett nytt Lapphyttan för att kunna prova på medeltida järnframställning öppen för alla att ta del av så packade vi in oss i Pims fyrhjulsdrivna bil och drog ut på guidad tur runt sjön Noren.

Vid Klackberg

Laven vid Klackbergs gruvfält dekorativ byggd fasad av slagg.

Vid Klackberg gruva klev vi ur och beundrade den nästan osannolika slaggstensbyggnaden. Unik så det förslår. Borde lätt kvalificera sig till en byggnadsminnesförklaring.

I Torshammars verksatd

I Torshammars verkstad berättade Pim om vad som tillverkats här i form av kranar, rör, prydnadssaker och allt annat man kan tänka sig av metall.

Vi körde vidare till Torshammars verkstad. Här har tiden stannat. Allt står kvar orört sedan den dag 1983 då verkstaden stängdes, som om arbetarna bara gått hem för dagen.

Kazu Ohara

Kazu Ohara, Anita Helgesdotter och Marie Bjerndal på trappan till Ferdinand Bobergs kapell i Norberg.

I Norberg fick vi tillfälle att se den enda byggnaden i Västmanland ritad av den kände arkitekten Ferdinand Boberg.  Marie Bjerndal och Anita Helgesdotter tog emot och fixade så att vi kunde komma in. Det lilla kapellet är en riktig pärla och arkitekten Boberg har format precis allting, in i minsta inredningsdetalj. Ett konstverk.

fönster

Ett av fönstren i Ferdinand Bobergs kapell.

De färgade glaset släpper in ljuset så att det riktigt lyser. Det är sällan man upplever en byggnad så helgjuten. Ferdinand Boberg hade många stora uppdrag i Sverige, två av dem var NK- varuhuset och den så kallade LO-borgen i Stockholm. På äldre dagar ägnade han sig bland annat åt att dokumentera delar av Bergslagens gruvhanteringen. Ferdinand Boberg växte upp i Norberg där hans far var gruvfogde.  Vi körde förbi hans barndomshem som tråkigt nog är helt förfallet och övergivet. Det var spännande även för mig att bli guidad. Professor Kazo Ohara drar idag vidare till Gävle och Sandviken där han ska träffa Erika Åberg från Järnriket och Gävleborgs länsmuseum. Han ska bland annat titta på arkitekten Ralph Erskines byggnader som satt prägel på det moderna Bergslagen.