Vi människor har alltid velat använda material från jorden och marken att göra saker av.
När man började med att göra järn här i Bergslagen så bodde man i hyddor i skogen och paddlade i stockbåtar. Det var för nästan 2 500 år sedan. På den tiden tog man stenar från bottnen av sjöar och myrar, stenar som innehöll mycket järn.

Efter mer än tusen år lärde man sig att ta vara på järnet i berget också. Med hjälp av stora högar med ved så eldade man på berget för att göra det sprött så att bitar lätt lossnade. Den processen heter tillmakning.

På 1700-talet kom krutet som i stället kunde spränga berget i bitar. Det gick fortare än att elda och var smidigare för gruvarbetarna. Samtidigt var det jobbigt och otäckt för den som måste krypa in i trånga gångar i långa och djupa gruvhål.

Sen kom dynamiten. I en styrketävling skulle dynamiten vinna stort över krutet och nu kunde man nå ännu djupare ner i marken för att hitta mer malm.

Du vet väl att det finns vatten i marken, grundvatten, som samlas i hålor och gropar. Det vattnet fyller också sakta gruvhål – så för att människor ska kunna jobba i en gruva så måste vattnet pumpas bort. Det gjorde man förr med vattenhjul, som drevs av vatten. Man behövde vatten för att kunna pumpa bort vatten.

På kartan så ser du var i Sverige vi befinner oss. Det allra ljusaste området markerar Ekomuseum Bergslagen. Det ligger ungefär mitt i Sverige, i Västmanland och södra Dalarna  som är det senapsgula området.

Första gången namnet Bergslagen användes var år 1508. Området har fått sitt namn efter att människor här jobbade med berget. Man lärde sig att ta till vara de mineraler som fanns i marken. I Bergslagen fanns det väldigt mycket järn i berget som man använde till att göra olika saker av – och vi gör fortfarande mycket saker av järn.